Vi får aldrig vänja oss vid kvinnomisshandel!

Innanför stängda dörrar. Det är där det sker. Det är där han tar stryptag och trycker upp mig mot väggen. ”Det är för att han älskar mig så starkt, för att jag ler för mycket mot andra”, tänkte jag i början.

Med tiden slutar jag att le. Mot andra, mot honom och inom mig. Jag vet att jag måste lämna honom, men jag kan inte. Han kommer att döda mig om jag gör det. Han har sagt det. ”Om du lämnar mig så dödar jag dig, och jag vet exakt hur jag ska göra det.”

Till slut lämnar jag honom. Det blir värre, och jag visste ju att det skulle bli det. Han står utanför min dörr och skriker att jag ska öppna. Och jag gör det. Försöker resonera med honom, försöker lugna honom. Jag öppnar för att jag är mer rädd för vad som ska hända om jag inte gör det. För då ska han komma och ta mig på natten när jag sover. Jag ringer till polisen och gråter. De säger att jag ska anmäla, men jag vågar inte.

Det är då jag får min första panikångestattack. Det är då jag för första gången tror att jag ska dö och att jag ska sluta andas.

Så jag utvecklar en strategi. Jag slutar helt enkelt att sova. För om jag inte somnar så hör jag ju om han tar sig in. Jag går upp och kollar ytterdörren tio gånger, tjugo gånger, trettio gånger. Och så går ytterligare en natt.

Det här är min historia. Tyvärr. Jag vill inte gå tillbaka och minnas hur det var. Men ändå är det just det jag gör när jag läser om Josefin Nilsson.

Läser. För jag har inte klarat av att se dokumentären än. Det triggar igång så mycket. Plötsligt blir det mig det handlar om.

***

Det är ALDRIG kärlek att stänga in, att tvinga, att hota eller att slå. 

Kvinnomisshandel är inget nytt.

Den som slår kan vara vem som helst.

Det är någons pappa, någons son, någons granne och någons arbetskamrat.

Det syns inte utanpå vem som slår.

Vi måste prata MER med ungdomar om detta, vi måste prata både med pojkar och med flickor. Om övergrepp, om alla typer av övergrepp. Om hur man ska bete sig. Vi måste lära dem vad de ska göra med sin ilska istället för att slå!

Det är inte kvinnor som ska gå samman mot män. Det är vi som inte slår som ska gå samman mot de som gör det.

***

Frys ut dem!

Reagera!

Markera att du inte accepterar det här.

Stå inte bredvid och bara var tyst.

Gör det för Josefins skull.

Och för alla andra som har det som hon.

***

(Bild från inlagan till Den blomstertid nu kommer av Maria Richardsson)


***


2 reaktioner på ”Vi får aldrig vänja oss vid kvinnomisshandel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s