Gästbloggare: Jonny Käll

Nu är det en av de sista dagarna i maj, och det är dags för mig att presentera månadens gästbloggare.

Han heter Jonny Käll och vi känner varandra från gruppen Skaraborgs Författare. I mars debuterade han med ”Mentalaren” som ni förstås kan läsa mer om här i inlägget. En intressant, annorlunda detalj med boken är också att den är handbunden.

Jag har som jag har skrivit om förut en personlig relation till de flesta av mina gästbloggare, (det brukar bli så även om vi inte kände varandra från början) och månadens gästbloggare är utgiven av Kulturopportunisten. Bakom Kulturopportunisten hittar vi Petronella Simonsbacka och hon var ju min allra första gästbloggare här på Marias Författarblogg.

***

Här kommer Jonnys text:

Jag läste med nöje Marias ungdomsskildring ”Den blomstertid nu kommer” och uppföljaren ”Och allt blir återfött”, och slogs av den virulänta texten, radernas obändiga styrka. Har sedan dess fått möta Maria, bl a vid hennes bokrelease i Kulturhuset i Skövde. Ser fram emot att ta del av hennes deckare ”Våroffer” som jag hört mycket gott om.

Jag är född och uppvuxen i den lilla staden Tidaholm. Jag hade en underbar barndom, men lite struligare ungdomstid, då jag önskade mej bort från småstaden, och den då förkvävande känslan jag upplevde av att bo i en stad där alla känner alla.

Jag utbildade mej till skådespelare på Ingesunds FHSK och fick sedan, efter en bejublad roll som Tartuffe i J.P Molieres drama, jobb som skådespelare i den fria teatergruppen Totalteatern. Och några år efteråt utbildade jag mej till författare när jag gick på Biskops Arnö FHSK.

Jag har fått flera av mina pjäser spelade och även lästa inför publik. Och fick tidigt i mitt författarskap pjäser anknutna till Amatörteatrarnas riksförbund.

”Mentalaren”, en av de två böcker som getts ut av eldsjälen Petronella Simonsbacka på Kulturopportunisten skrevs några år inpå 2000 talet. Jag tyckte jag fann en egen röst där, och en inställning till mej själv och min egen psykiska ohälsa som var konstnärligt befriande.

Johan Kall, min huvudperson, är helt inriktad på att han ska skriva. Han ömkar sig inte, och håller sig borta från kärleken som han tror ska hindra honom i hans konstnärliga id.

Texten i boken är rak, och utan alltför många attribut. Jag hoppas det lämnar mycket till läsaren att läsa in och tolka. Av många kanske den kan kallas en omoralisk bok. Johan träffar en del kvinnor på sin väg som han enbart har sex med. Men till mitt försvar vill jag hävda att det är en välskriven bok.

Min vilja är att jag ska dra in en hel del pengar på mitt skrivande, och har också till dags dato tjänat en hel del. Jag är tyvärr oändligt dålig på att sälja mina böcker. Petronella, min kära förläggare hjälper till så den nu finns att beställa över nätet.

Här kan du beställa den: https://www.bokus.com/bok/9789198569919/mentalaren/


Jag har börjat skriva inom olika genrer för att skicka in till tävlingar i litterära tidskrifter och hoppas att jag ska bli uppmärksammad där. Det är allt från erotik till Hemmets Journal och mer djuplodande saker. I det mesta som jag skriver märker jag att jag är återhållsam.

Jag skriver var dag ett förmiddagspass och sedan ett eftermiddagspass.

Ha det så gott vänner i Skaraborgsförfattarna! Och väl mött när Coronan har lugnat ner sig lite. Ser fram mot våra möten.

Hälsar Jonny Käll

Det här med marknadsföring.

Jag vill ju förstås att alla de som kan tänkas gilla mina böcker ska veta om att de finns, och det är mycket därför jag fortsätter skriva aktivt om alla mina böcker.

Om man tittar på förlagens hemsidor så är det alltid de senaste böckerna som får störst utrymme, fast som författare kommer jag aldrig att betrakta några av mina böcker som ”för gamla.”

Jag har lagt ner min själ och alla mina känslor i Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött, så för mig är det en självklarhet att försöka hitta nya vägar till att marknadsföra dem. Förra veckan beslöt jag mig för att sätta mig ner och spela in videosnuttar där jag pratade lite kort om varje bok. Jag började såklart med den första boken.

Det började med att min man filmade mig, men när jag sedan kollade kändes det för uppstyltat.

Jag ville att det skulle vara enkla korta videosnuttar.

Enkla att göra och enkla att titta på.

Så istället filmade jag mig själv och laddade sedan ner en app (Video Maker) där jag kunde redigera bort början och slutet för att slippa få med när jag tryckte på och stängde av.

Här nedan ser du hur ikonen ser ut, det finns ju förstås många olika att välja på.

Jag har ingen Youtube-kanal för mina videoklipp, behöver man det tycker ni?

(Jag har ju en hel del olika filmklipp jag skulle kunna lägga upp om jag hade en sådan, samtidigt kan man ju inte ha allt, så det är inget jag hittills har prioriterat.)

Är det någon av er andra som har en Youtube-kanal i syfte att marknadsföra era böcker?

Videoklippet på Den blomstertid nu kommer ser ni här:

Över 60.000 hits på bloggen.

Nu är det över 60.000 hits på bloggen.

Sedan jag startade bloggen 2017 har mycket hänt, och jag är så glad att jag har bloggen för det är perfekt att kunna gå tillbaka och se närmare på vissa händelser som varit. Ibland behöver jag kolla upp ett datum eller en siffra eller hitta en viss recension, och då har jag stor hjälp av den här bloggen. Sedan ”tvingar” mitt bloggande också mig att försöka hålla i och vara aktiv på sociala medier vad gäller mitt skrivande, och det är något jag verkligen tror har betydelse. Självklart är det viktigt med nya läsare till det jag skriver, och bloggen är grunden där. Jag kan ganska enkelt kolla upp tidigare statistik.

Jag hade aldrig tänkt mig att starta en blogg. Från början var det små, trevande inlägg om hur det kändes att ha blivit antagen av ett förlag och det var ju precis därför jag startade min blogg, för att kunna skriva om allt det här nya som jag fick vara med om. För jag visste ju att det fanns massor med andra skrivande människor som också kämpade för att bli antagna, som också kämpade för att få ut sin första bok.

Jag är stolt över min blogg, jag tycker om den. Jag är jätteglad över alla mina fina gästbloggare och jag är jätteglad över alla fina kommentarer på olika inlägg.

Tusen tack till alla som läser mina inlägg!

Jag blir jätteglad varje gång mina böcker får en ny läsare!

Häftig känsla när en vän som sitter på en bokhandel 31 mil bort skickar ett meddelande och skriver ”Det var precis en person här inne som köpte dina två första böcker.”

Hur känner man sig som författare då?

Jo, man känner sig väldigt glad och stolt och förväntansfull. Förväntansfull därför att varje ny läsare är värd mycket!

Och på tal om mina två första böcker, kolla in mitt nya fina collage här:

Äntligen får jag berätta om min kommande bok!!!

Äntligen!!!

Kontraktet har varit påskrivet ett tag, men nu ligger boken också ute som kommande på min författarsida på Lind & Co.

Uppföljaren till Våroffer heter Gryningsdåd och kommer ut framöver på Lind & Co, även den som ljudbok.

Även denna gång är Gunilla Leining uppläsare, och även denna gång har Emma Graves gjort det superfina omslaget.

Här är handlingen i Gryningsdåd:

En man hittas skjuten i Boulognerskogen i Skövde. Han hade gott om fiender, men vem sköt honom?

Kartläggningen pågår när ytterligare en man hittas skjuten.

Tiden blir knapp när Lena Borell, kriminalinspektör på grova brott i Skövde, och hennes kollega Thomas Bergwall inser att de måste hitta mördaren innan det smäller till igen.

Gryningsdåd handlar om brott och straff, om strider inom oss, och om att kärleken kanske inte kan övervinna allt.

Glad författare som ser fram emot att fira både de fina siffrorna för Våroffer och den nya boken Gryningsdåd som kommer ut framöver!

Kolla in länken här: https://www.lindco.se/bocker/gryningsdad/

NÄR boken kommer ut är högst oklart i nuläget, så fort jag vet mer om det skriver jag förstås ut det här på bloggen.

Att våga misslyckas

De här tre meningarna är oerhört viktiga.

Om man har högt uppställda mål så måste man vara beredd på att man får nej innan man får ja.

Att våga utsätta sig för att kanske misslyckas är tyvärr ofta vägen man måste ta. Därför måste man våga utmana sig själv trots att man är rädd.

De allra första gångerna jag pratade inför publik var jag rädd för att göra bort mig.

Nu tillåter jag mig inte att tänka på det sättet längre.

Om jag kommer av mig, om jag säger fel namn, om jag uttrycker mig fel så har jag inte gjort bort mig.

Jag gör så gott jag kan och så länge jag gör så gott jag kan så måste det få räcka. Det är så viktigt det där, att inte ha krav på sig själv att allt ska vara perfekt.

Jag har varit på en signering där jag sålde sextio böcker, men jag har också varit på en signering där jag inte sålde en enda.

I det senare läget hade jag två val:

1. Bryta ihop

2. Tänka att alla samtalen jag hade under dagen förhoppningsvis skulle leda till att jag sålde mer böcker på sikt.

Jag valde nummer 2.

Att vara författare ser vääääldigt olika ut olika dagar. Oavsett hur dagen ser ut så mår man bättre av att försöka ha roligt och att tänka positivt!

Polisförhör idag

I förmiddags satt jag i polisförhör…

Det kändes mer dramatiskt att skriva det än det var, det var alltså så att jag förhörde polisen ifråga, inte tvärtom. 😉

Och sedan blev jag sittande med rättegångsbalken.

Att skriva deckare kräver att man har koll på vad man skriver om.

En hel del deckarförfattare är faktiskt poliser från början, och jag kan verkligen förstå att det underlättar rejält.

Researchen när man skriver deckare (och inte har bakgrund som polis, åklagare eller är sjukvårdsutbildad) är minst sagt omfattande.

Men samtidigt är det också väldigt roligt, jag lär mig ju faktiskt massor på köpet och jag får ha väldigt intressanta diskussioner med spännande människor!

Videofix.

Den här helgen ska jag försöka få till två korta videos på mig, två helt olika videos där jag pratar om olika saker.

Varför?

Det får ni såklart veta framöver, men givetvis har de båda med mitt författarskap att göra … fast på olika sätt.

Foto: Chatrin Carlsson

Klart man bryr sig om vad andra tycker om det man skriver.

Självklart vill man ju att alla ska tycka om det man skriver, men det är en omöjlighet eftersom alla har olika smak.

I länken nedan finns en kort video från Skrivarpodden där jag precis fått frågan om jag är rädd för andras tyckande. Videon är inspelad på Bokmässan i Göteborg 2019.

Skrivarpodden, inspelning från Bokmässan 2019

Bild på mig och Kerstin Önnebo från Skrivarpodden, 2019

Foto: Petronella Simonsbacka

Jag ser ett ljus längre fram i tunneln …

Kontrollbehov.

Ett väldigt negativt laddat ord.

Har jag det?

Jomenvisst!

Jag är en sådan som dubbelkollar allt. Om jag kan.

Ibland har jag en tendens att dubbelkolla lite för många gånger.

Som när jag ska flyga. Så här går det till då:

Jag kollar mitt pass och mina biljetter. Sedan kollar jag familjens pass och biljetter. Och sedan kollar jag mitt pass och mina biljetter igen. Sedan kollar jag mobil, betalkort och räknar igenom samtliga resväskor. Och sedan kollar jag pass och biljetter igen … Och så håller det på så tills jag sitter på planet.

Det här är ett exempel på en situation när jag dubbelkollar lite för mycket.

Det är klart att det är jobbigt med kontrollbehov när det yttrar sig som det gör när jag ska flyga, men jag är också övertygad om att det har sina fördelar.

Jag är noggrann. Jag slarvar inte. Jag vet att när jag lämnar mitt manus har jag gjort mitt bästa. Jag känner inte att jag kunde göra mer, för jag släpper inte ifrån mig manuset förrän jag inte känner så längre.

Många gånger när jag har dubbelkollat saker har det visat sig att saker och ting skulle blivit fel om jag inte hade dubbelkollat.

Det är svårt att bestämma sig för att nu är mitt manus färdigt, nu är alla ändringar gjorda och nu räcker det.

Men det närmar sig mer och mer nu … Och när jag väl har släppt mitt manus är det släppt.

Nästa vecka är en ny vecka och då är det släppt. Till förlaget alltså.