Idag är det dags för min allra sista månadsbloggare här på Marias Författarblogg. Varje månad sedan mars 2018 har jag haft en gästbloggare, och nu, med det här inlägget är det femårsjubileum. Det känns bra att sluta just med ett femårsjubileum, och det känns bra att kunna avsluta starkt med en författare som Lotta Lundh! Jag har under de här fem åren haft 61 stycken olika månadsgästbloggsinlägg, och detta är Lotta Lundhs tredje.

Det finns flera anledningar till att jag ville ha just Lotta Lundh som min ”femårsjubileumsbloggare.” Den första anledningen är att hon är en personlig vän till mig. Vi lärde känna varandra på distansutbildningen Skrivarlinjen på Skrivarakademin. Samma månad som utbildningen startade skulle min debutbok släppas. Jag kommer ihåg att hon ställde massa frågor till mig om det där med utgivning – hur det funkade och hur länge man behövde vänta på besked och så vidare. Varken jag eller hon anade då hur det skulle bli.

Det var 2017. Idag har jag fem utgivna böcker och en sjätte på gång. Och vad gäller Lotta så gick hon om mig. Rejält. Det finns de som säger att jag är produktiv som har gett ut en bok om året. Det där beror förstås helt på vem man jämför med. Jämför man med Lotta Lundh är det inte mycket att komma med, hon har nämligen mer än dubbelt så många böcker utgivna nu. Minst sagt imponerande!

Numera är vi också förlagskollegor – både jag och Lotta skriver deckarserier för Lind & Co.

Men det finns ytterligare en anledning till att jag ville att just Lotta skulle vara gästbloggare den här månaden, och det är att jag ville avsluta med en författare som jag tycker är riktigt bra! Jag har nyligen fastnat för hennes Cold Case Karlstad-deckarserie. Jag lyssnar just nu på den tredje boken i serien och jag kan starkt rekommendera dessa böcker till alla deckarfantaster. De här böckerna har kombinationen intressanta karaktärer och spännande kriminalfall.

Här kommer Lottas inlägg:

Då var det dags att gästblogga hos Maria igen. Det var ett tag sedan nu och det har hänt en hel del sedan sist. Bara sista året har livet vänts upp och ner ett par gånger, och skrivandet har ärligt talat inte varit det viktigaste i min vardag. I somras fick maken ett cancerbesked, med efterföljande operation och rehabilitering. Själv har jag genomgått en NPF-utredning som slutade med en autismdiagnos i november. Man har känt att man lever, om man säger så.

När livet bjuder på oväntade överraskningar, som ruskar om en, flödar inte inspirationen direkt. Det har stått stilla i skrivarhörnan i flera månader nu. Det jag då kan luta mig tillbaka på, är att jag vet att det kommer dagar när jag känner skrivarlust igen. De där dagarna när jag helt enkelt inte kan sluta tänka på mina karaktärer och hör dem prata till mig. Det kanske låter konstigt, men det är så det går till när jag skriver mina deckare. Jag börjar med en scen och sedan hänger jag bara med i svängarna och ser vad karaktärerna hittar på.

I min nya deckarserie Cold Case Karlstad har jag samlat ihop ett gäng väldigt olika personligheter som kan prata om många varierade saker med mig. Där finns Peo, polisen som bara väntar på att få gå i pension. Han hatar nymodigheter och får ofta mothugg från de yngre i gruppen, som inte håller med i hans mossiga tänkande. Sedan har vi Jon, som halkade in i gruppen på ett bananskal på grund av ett misstag som kunde ha kostat honom hela hans karriär. Simon, ungtuppen som helst hänger på gymmet, och som genom familjen har sett hur illa det kan gå för en person som hamnar i beroende. Amanda är en tvåbarnsmorsa, feminist, smart kvinna, som inte sällan hamnar i diskussioner med Peo eftersom de har helt olika syn på hur världen egentligen ser ut.

Och så har vi Ofelia. Hon är oerhört smart, totalt okunnig vad gäller det sociala, och kan saker lösa saker andra inte har en aning om hur de skulle gå tillväga för att klara av. Från läsarreaktioner har jag förstått att hon är mångas favorit i polisgruppen. Inte bara det, hon är även min favorit. När jag började skriva om Cold Case Karlstad, visste jag att jag ville ha med en karaktär som fanns på spektrumet, någon som hade autism. Jag hade själv en dotter med en sådan diagnos och ville föra fram kvinnor med diagnos i mina böcker. Jag plockade en hel del från mig själv när jag skapade henne och hennes speciella sätt att vara. Detta var redan innan jag hade fått min egen diagnos. Nu kommer det troligen finnas ännu mer av mig själv i henne i framtida böcker.

Jag ville att läsarna skulle få en bättre förståelse för hur det kan kännas att inte vara som alla andra. Jag ville att de skulle se de fantastiska egenskaper en person med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ha, som man kanske inte alltid tar sig tid att se på grund av diverse hinder. Kanske har man svårt att förstå sig på deras sociala obekvämhet, eller inte orkar lägga ner sig så pass mycket för att se bakom den mask de har satt på sig för att klara av vardagen ute bland andra människor. Alla personer med NPF-diagnos är naturligtvis unika på sitt sätt, precis som alla andra människor utan diagnos. Ofelia är bara som hon själv är. Inte som a l l a med en autismdiagnos. Ingen är den andra lik, alla har sina styrkor och svagheter, exakt som alla andra. Med eller utan NPF, spelar ingen roll. Alla är unika.

Jag tror att de flesta författare skriver om saker som intresserar dem själva och de gräver där de står för att få ut den bästa berättelsen. Ibland känns det som om man skriver samma historia om och om igen, bara med andra ord och ett annat skelett. I mitt fall har jag märkt att det ofta handlar om svek, att något skett i familjen där relationer brustit och oreparabla skador har uppstått. Det är där jag hämtar min inspiration och inte sällan hittar jag frön till mina deckare från verkliga fall. Jag är en riktig true crime-fantast.

Min uppfattning är att någon som skriver böcker, aldrig kan hitta på hemskare saker än det som händer i verkliga livet. Jag har läst nog med böcker om seriemördare och sett tillräckligt många dokumentärer om olika fall, för att inse att människan kan vara ett monster. Kanske föds de till det, eller så är det omständigheter som gör att de blir det. Att försöka förstå mig på dem, den psykologiska delen av dem, är väldigt intressant. En seriemördare, som inte är känd alls i Sverige, är så pass intressant att jag till och med funderar på att skriva en bok om honom. Vi får se om det blir verklighet av de tankarna eller om det får fortsätta vara ett intresse bara för mig själv.

Research är en viktig del av en författares liv. Man behöver veta vad man skriver om, så att direkta faktafel inte smyger sig in i historien och stör läsarens upplevelser. Skulle man råka skriva någonting som inte är helt korrekt, så kan man lita på att uppmärksamma läsare snart hör av sig och berättar om det. Eftersom man vill att läsarna, och de som lyssnar på ljudböcker, ska få en så bra upplevelse som möjligt, så är det ens jobb att se till att det man skriver om verkligen stämmer. Det kan handla om speciell ammunition till ett vapen, eller hur en obduktion går till. Det kan vara hur en kropp beter sig efter döden har inträffat eller hur en myndighet arbetar. Det kan handla om precis vad som helst. En detalj i en bok, som inte ser mycket ut för världen, kan ha kommit till efter många timmars research från författaren.

Eftersom sådant arbete tar ganska mycket tid, så blev jag väldigt glad när jag fick min ansökan om bidrag från Region Värmland beviljad. Jag hade ansökt om stöd för att kunna resa runt i Värmland och undersöka trovädriga brottsplatser för mina Cold Case Karlstad-böcker. Min spretiga polisgrupp arbetar med kalla fall som inträffat i hela länet. Hittills har de varit i Stöllet i norra Värmland i första delen Blicken inifrån mörkret. I Den tunna röda linjen hamnade de i Arvika. Den senaste delen De döda flickorna i skogen förlade jag till Sunnemo, där jag kände till landskapet från tiden då min mormor och morfar bodde där. Med bidraget från Region Värmland kan jag nu leta nya jaktmarker och kommer säkert hitta många spännande platser som jag kan använda i mina framtida böcker.

För fler böcker om Cold Case Karlstad blir det. Jag har kontrakt på ytterligare tre stycken med Lind & Co. Det känns bra att de tror på både mig och mina karaktärer så pass mycket att de vågar skriva avtal på tre böcker på en och samma gång. Nu är det bara inspirationen och lite mer lugn i vardagen som fattas för att jag ska påbörja nästa del i historien om mina favoritpoliser. Kanske kommer jag påbörja boken om den där seriemördaren snart också. Någon mer text om autism och NPF-liv blir det säkert också som ska skickas till tidningar och beslutsfattare. Vi får se vad det blir. Mer böcker blir det i alla fall. Det vågar jag lova.

/Lotta Lundh

Instagram @forfattarelotta

Facebook: Författare Lotta Lundh

Stort tack Lotta för att du ville skriva det avslutande månadsgästbloggsinlägget på Marias Författarblogg!

Här hittar du Lottas två tidigare månadsgästbloggsinlägg hos mig, från det första till det sista:

Juni 2018: https://mariasforfattarblogg.wordpress.com/2018/06/26/gastbloggare-lotta-lundh/

September 2020: https://mariasforfattarblogg.com/2020/09/30/gastbloggare-lotta-lundh-del-2/

*

Vill du läsa mer om Lotta?

Skriv in Lotta Lundh i sökrutan här på bloggen så kommer det upp flertalet inlägg, både sådana Lotta själv har skrivit men också inlägg jag har skrivit om henne och hennes böcker. 🙂

*

Vill du läsa alla tidigare gästbloggsinlägg från andra författare så hittar du dem här:

https://mariasforfattarblogg.com/mina-gastbloggare/

Någon måste komma i skymundan. Alla böcker kan inte synas lika mycket. Inte för andra. Men jag som har skrivit dem ser dem alla lika mycket. Såklart.

När det gäller mina böcker är det Och allt blir återfött som tar minst plats, men det är också den som har högst betyg!

Och ni vet väl att ibland är det den som står i skymundan som har mest att säga, den som skiner mest. Om man tar sig tid att se efter.

Fortfarande får jag in fina recensioner och fina kommentarer på boken, och fortfarande är bokens betyg lika höga. I skrivande stund har den 4,2 i betyg på både Storytel och BookBeat.

Hittade en ny, fin recension från @readalittlebitmore, bokrecensent på Instagram:

”Återigen känner jag igen mig i karaktärernas dilemman och de tankar och konflikter som livet kastar på en när man växer från att vara tonåring till att bli vuxen. Och speciellt hur relationer ändras när man blir mognare och äldre. Det är nya utmaningar men just den pressen att bli vuxen fort finns där ute idag med, (händelserna i boken utspelar sig för 30 år sedan).
.
Sedan händer det väldigt mycket för bokens karaktärer under loppet av en väldigt kort period. När jag närmade mig slutet vet jag att tänkte ’Ååå, hur ska det hinna lösas upp och lösa sig nu då, det är ju inte många sidor kvar..’
.
I den här boken fokuseras storyn lite mer kring en av de fyra ’huvudkaraktärerna’, och jag hade kanske sett att de andra hade fått lite större plats – just för att jag tyckte så mycket om dem allihop i första boken, så jag hade ju velat fortsätta med dem lite mer också. 😍
.
En bok som jag tror många tar till sig, både min generation som var barn och ung då, men även de som är unga vuxna och tonåringar idag, samt föräldrar till unga vuxna och tonåringar idag. Rekommenderar, och gärna då att läsa båda ur #denblomstertidnukommer – serien för att få ta del av karaktärernas hela resa.”

Hela recensionen finns här: https://www.instagram.com/p/CpvheutMEk9/

Foto på sidan: Chatrin Carlsson

Nu finns en alldeles nystartad hemsida som heter Minbokcirkel.com.

Minbokcirkel.com är en sida som underlättar för dig som söker böcker till din bokcirkel, en sida för dig som gillar böcker och vill läsa och diskutera tillsammans med andra.

Här får du böcker till ett bra pris, direktkontakt med författaren men också vägledning om vad ni kan diskutera och tänka på när ni läser. Ni får också böckerna signerade och möjlighet att ställa frågor.

Jag är en av de författare som finns med på Minbokcirkel.com, och den av mina böcker som just nu är valbar på sidan är Våroffer.

Så här står det om mig på sidan:

Maria Richardsson

Maria Richardsson debuterade som författare 2017 och har skrivit fem böcker, två för unga vuxna och tre kriminalromaner. Hon gillar att skriva om det som finns under ytan, bakom fasaden.
Maria bor i utkanten av Skövde. Hon är gift och har två söner. Förutom författare är Maria också skrivarcoach och skrivarkursledare.

De två första böckerna är relationsromaner som handlar om fyra unga kvinnor som har olika problem att brottas med, problem som stundtals blir så stora att de riskerar att gå under. De tre följande böckerna ingår i deckarserien om Lena Borell, kriminalinspektör på grova brott i Skövde. Den fjärde boken i serien släpps under hösten 2023.

Och så här står det om Våroffer:

Våroffer

 Författare: Richardsson, Maria 

Sidor: 388  

Etiketter: deckare | Försvinnanden | Kidnappning | Poliser | psykisk ohälsa | relationer | Skövde | Småstad | 

Våroffer är den första delen i deckarserien om Lena Borell, kriminalinspektör på grova brott i Skövde, och hennes nye kollega Thomas Bergwall.

Boken handlar om en höggravid kvinna som försvinner, men den handlar också om en femårig flicka som inte får den omsorg hon behöver. Samtidigt är boken också berättelsen om en man vars tillvaro har rämnat, en man som gör allt för att rädda kvinnan han älskar. Hur långt är han beredd att gå för att ställa allt tillrätta?

Våroffer är en bok med karaktärer som skapar känslor hos den som läser, en bok som är någonting helt annat än en traditionell deckare.

Våroffer släpptes först som ljudbok och klättrade högt på topplistorna.

Förlag: Joelsgården.

*

Just nu finns det 12 olika böcker att välja på på Minbokcirkel.com, men fler författare (och därmed fler böcker) kommer ansluta efterhand.

Här hittar du sidan, där du kan kolla upp författarna, böckerna och hur allt funkar: minbokcirkel.com

Varmt välkommen!

Att bli författare är någonting jag har drömt och hoppats på i hela mitt liv, men att jag dessutom skulle ha en egen firma hade jag nog inte i tankarna en enda gång. Det var något som bara blev. När jag hade varit författare ett tag insåg jag helt enkelt att det kanske vore en bra idé att ha det.

Min firma heter Marias Författartjänst, och för det första är det förstås smidigare att ha egen firma i kontakt med förlagen (förskott/royalty) men det underlättar också när jag blir inbokad på olika saker, som författarbesök och workshops. I min firma kan man också anlita mig som lektör och skrivarcoach, och det är det detta inlägg kommer handla om.

Nu finns det nämligen en bok som heter Från riskfokus till friskfokus, en bok skriven av Paula och Mats Törnvall, som jag har varit delaktig i. Jag har lektörsläst denna bok, men också fått förmånen att ha åsikter om en del annat som har med boken att göra.

Så här ser boken ut:

Visst är den fin?

Den här boken innebär också den första blurben av mig:

För den som undrar över ordet ”blurb” så betyder det ”kortfattat omdöme tryckt på en boks omslag eller dess flikar.”

Ett tack i boken har jag också fått:

Det är klart det känns bra när jag vet att författarna till boken, Paula och Mats, är nöjda med det arbetet jag har lagt ner på deras bok, och eftersom de är nöjda är jag nöjd!

Det är nämligen just det som är mitt främsta fokus när jag jobbar som lektör eller skrivarcoach: Att den som anlitar mig ska känna sig nöjd med jobbet jag gör.

Jag vet hur det känns vid ett boksläpp – hur stolt, glad, förväntansfull och nervös man är när boken man skrivit äntligen ska komma ut, och det känns jättehäftigt att få vara med på ”ett litet hörn” av den här boken!

Här nedan en bild på författarna till boken, Paula och Mats:

Vad boken handlar om?

Kolla in baksidestexten här:

Vad ligger bakom boken?

Det får du veta här:

Jag ser fram emot att läsa boken som nu ligger här bredvid mig. Jag har ju på sätt och vis redan läst den – men inte i färdigt skick. Och det är ju inte alls samma sak.

Personligen gillar jag verkligen fokuset på det friska, på det som är positivt, istället för att fastna vid det sjuka, det som är negativt.

Jag ser så mycket fram emot att vara med på trevliga Bohusläns Bokmässa i Stenungsund igen.

Bara lite mer än en vecka kvar nu.

Jag och böckerna börjar bli sugna på att komma ut igen… 😉

Hur många böcker jag kommer att skriva sammanlagt vet jag inte, men hur det än blir med den saken så kommer Den blomstertid nu kommer alltid att vara den allra första boken jag skrev.

Det var just den som fick mig att bli författare, det var just den som var grunden till alla böcker jag hittills skrivit, till alla böcker som komma skall.

Det finns mycket så mycket känslor inblandade i den boken, så många känslor för mina karaktärer.

Det är en fiktiv roman med påhittade karaktärer och påhittade händelser, men genom hela boken finns det delar av självupplevda upplevelser inkastade lite här och var.

Den har i skrivande stund betyget 4,0 både på Storytel och Bookbeat, här nedan bild från Storytel:

Den blomstertid nu kommer är en viktig bok.

Jag hade saker jag verkligen ville säga med den boken.

Jag hade ingen som helst aning om hur den skulle tas emot, men jag kan ärligt säga att reaktionerna och kommentarerna jag har fått och fortfarande får på boken är så oerhört fina.

Jag har fått mycket positiva recensioner från en rejäl mix av olika människor i olika åldrar.

Unga människor, äldre människor och alla åldrar däremellan.

Den blomstertid nu kommer utgavs som pappersbok 2017 av Lindskog Förlag.

Som ljudbok och e-bok gavs den ut 2020 av WAPI.

Som ljudbok/e-bok har den ett annat omslag och uppläsare till boken är Malin Molin.

Som ljudbok var den också nominerad till Storytel Awards 2021:

När jag var på bokmässan i Göteborg i september fick jag besök i montern av en av de bokbloggare som skrivit en mycket positiv recension på Den blomstertid nu kommer, nämligen Agnetha Lundebring Jönsson.

Jättekul att träffa henne i verkligheten. Här en bild från vårt möte:

Så jag är jättenöjd med bemötandet av boken bland de som läst/lyssnat på den, men om jag fick önska så skulle jag önska att den hade nått ut mer – både som pappersbok, ljudbok och e-bok.

Eftersom målgruppen för boken är unga vuxna tror jag den skrämmer bort en hel del vuxna per automatik. Men det är synd. Jag skulle önska att Den blomstertid nu kommer skulle kunna listas både som ungdomsbok och vuxenbok, men den kan alltså bara tillhöra en av kategorierna och den blir automatiskt en ungdomsbok på grund av mina huvudkaraktärers ålder.

Mina två första böcker får finna sig i att oftast komma i skymundan av mina tre följande böcker som är deckare, den mest populära genren.

Men för mig som författare kommer de inte i skymundan, och jag envisas därför med att fortfarande försöka sälja in dem när jag har möjlighet, även om det är mina deckare som efterfrågas.

För mina två första böcker är ju inte på något sätt sämre. Absolut inte. Men vi har alla olika tycke och smak. Av de jag pratat med som har läst alla mina böcker är det en del som föredrar de första böckerna och en del som föredrar mina tre senare.

Blomstertid-serien är relationsromaner om fyra unga kvinnor. Det är böcker om känslor, fasader, hierarkier. Om att försöka hitta sig själv och undvika att gå under. Om att försöka komma underfund med vem man är och vad man vill i livet.

Lena Borell-serien är också på sätt och vis relationsromaner eftersom en stor del av böckerna handlar om Lena Borell som person och hennes privatliv. Men framförallt är böckerna i Lena Borell-serien deckare/kriminalromaner eftersom Lena är kriminalinspektör och i varje bok är det olika typer av fall hon och hennes team utreder.

Vilken typ av böcker föredrar du?

Igår och idag är det bokbytardagar på Rådhuscaféet i Skövde. Tanken är att den som har en eller flera böcker man vill byta bort kan ta med dem och lämna, samtidigt som man kan ta med sig en annan bok hem.

I samband med bokbytardagarna anordnas det också författarföreläsningar, och igår klockan 15 var det jag som som var där och berättade om mitt skrivande och mina böcker.

Bilden är tagen av Eva-Lisa Svensson och inlägget är från hennes Instagramflöde.

De som var på plats för att lyssna på mig var människor jag inte kände sedan tidigare, och det gjorde förstås det hela extra spännande.

Det ställdes en del frågor under tiden (det är jättekul, jag älskar att få frågor, det är ju ett tecken på att de som är där blir engagerade i det jag pratar om tänker jag) och jag fick även sälja och signera några böcker efteråt.

Eftersom föreläsningen var i Skövde satte jag lite extra fokus på just det faktum att Lena Borell-serien utspelar sig i Skövde och jag berättade om hur jag har jobbat med miljöbeskrivningarna i böckerna.

När jag är ute såhär känner jag en stor tacksamhet. På ett sätt känns det faktiskt fortfarande helt otroligt att jag faktiskt har kommit ut med fem böcker som alla har fina betyg och recensioner och som blir både lästa och lyssnade på. Att jag idag kan kalla mig författare.

Och föreläsningen ledde till att det nu finns ytterligare några personer runt Skövde som är på gång att läsa mina böcker. Det är urhäftigt!

Efter föreläsningen blev jag kvar med Jennifer Harrysson, restaurangchef på Rådhuscaféet och ansvarig för bokbytardagarna, samt Eva-Lisa Svensson, som hade hållit en föreläsning om bookcrossing tidigare under dagen. Eva-Lisa är också den som är initiativtagare till bokbytarhyllan som finns på Rådhuset.

Det var den perfekta nedvarvningen efteråt med lite eftersnack i Rådhuscaféets mysiga lokaler.

Här en bild från det:

Idag är det dags för dag två av bokbytardagarna på Rådhuset, och är du nyfiken på vad bookcrossing innebär finns det en ny chans att lyssna på Eva-Lisa när hon berättar om det idag klockan 14. 🙂

Jag är glad över att mina böcker i Lena Borell-serien har fått höga siffror och bra betyg som ljudböcker på både Storytel, BookBeat och Nextory. (Just nu är ju ljudböckerna bortplockade från Nextory pga konflikten mellan Storytel och Nextory, men det gäller ju massor av böcker, inte bara mina.)

När jag skriver att de har fått höga siffror så beror det förstås på vilka andra böcker man jämför med. Men i den här branschen är det aldrig en självklarhet att bli läst eller lyssnad på, och verkligen inte heller att få höga betyg.

På BookBeat ser betygen ut såhär just nu:

Så här ser betygen (och antalet satta betyg) ut på Storytel:

Blir mina deckare bättre och bättre?

Enligt de flesta av ljudbokslyssnarna är det så.

I höst kommer del 4 i serien. 🙂