Gästbloggare: ThereseElisabeth

Nu är vi redan framme i slutet på februari, och månadens gästbloggare heter ThereseElisabeth. Jag hamnade bredvid henne och hennes bok när vi var utställare på samma mässa i Vänersborg förra året. Här skriver hon om sin resa: Hur hennes bok blev till och varför hon skrev den. Ofta när jag har en ny gästbloggare brukar jag säga ”Precis så var det för mig också”, men det kan jag inte göra i det här fallet. Men visst är det oerhört intressant att få ta del av andras berättelse om hur deras bok kom till, och hur de tänker kring sitt författarskap.

Här kommer ThereseElisabeths text:

“Vad får ditt hjärta att klappa av iver?

Vad får dig att bli så upprymd att du känner det som att du kan göra vad som helst?

Du kan åstadkomma vad du vill i livet eftersom du är en skapande varelse, även om du kanske inte inser det än. Du kanske inte vet svaren på frågorna om vad som får dig att känna glädjen och livslusten än. Du kommer dit. Om du har viljan att undersöka livet kommer svaren på frågorna längs vägen. Men nog kan du redan nu svara på vad du önskar dig av livet? Det kan handla om kärlek, arbete, miljön där du bor, att komma upp ur dvalan eller att din sjukdom inte ska få styra ditt liv mer. Skriv ner vad du önskar dig. Förvara svaret på en plats i ditt hjärta och på en fysisk plats där du kan plocka fram för att titta på det när du behöver. Påminn dig själv om vad ditt hjärta önskar sig mest av allt i ditt liv.”

Utdrag från Läka Livet – att hela och komma närmare dig själv

Jag tänkte aldrig att jag skulle bli författare, det har inte varit en dröm för mig som för många andra som skriver. Trots det har skrivandet blivit en allt större del av mitt liv och jag märker att det är genom det skrivna ordet som jag kan formulera mig tydligast. Eftersom det är så mycket kunskap jag vill förmedla inom ämnet att resa sig, finna styrkan och skapa självläkning blev det rätt självklart att det behövs böcker för att nå ut.

Resan till min debutbok “Läka Livet – att hela och komma närmare dig själv” startade 2015 när jag var jag på kurs i bodycoaching nere i Skåne och var på väg hem. Tankar och känslor var i omlopp som hade startat igång under helgen och det var skönt att kunna tillbringa några timmar själv i bilen för att få bearbeta allt som skett. Mycket skulle läggas tillrätta i kroppen med vad jag hade upptäckt inom mig. När jag satt där i mina funderingar var det plötsligt som att en blixt for in i huvudet på mig. Ni vet som en sån där glödlampa som tänds i tecknade filmer. En insikt som var klar som den tydligaste stjärna sa mig att jag ska skriva en ny omvårdnadsteori. Första reaktionen var ett högt asgarv, för hur skulle det gå till? Jag, en omvårdnadsteori – det handlar ju om många böcker, en livssyn om hur man bedriver vård. Jag skrattade för mig själv men rösten kom igen: “Du ska skriva en omvårdnadsteori och den är viktig”. Det kanske var därför följande stycke kom till i boken:

“När du erkänner för dig själv vad du verkligen vill och vem du skulle vilja vara kommer tvivlen relativt fort. Tvivlen på dig själv, på din potential, på din styrka, på livet eller dina relationer. Ta fatt på de rädslor som visar sig som hinder.

Varför tror du inte att du kan lyckas?

Du är någon precis som alla andra. Valet är ditt att våga bli denna någon som du på djupet suktar efter att bli. Ta modet och våga följa det ditt hjärta viskar om att det vill åstadkomma. Lägg rädslan åt sidan för en stund för att våga vandra vägen till att få uppleva allt det du drömmer om.”

När insikten landat började jag att gå igenom de teorier jag läst under min utbildning till sjuksköterska. Jag bläddrade också bland gamla c-uppsatser för att fräscha upp kunskaperna om hur man bedriver forskning. När jag läste en del av de största omvårdnadsteoretikerna började jag att se ett mönster, alla nämnde mellan orden om att vårda på en högre nivå men det fanns inget konkret om hur det gick till. Jag såg att jag skulle börja skriva om att vårda utifrån själsliga perspektiv. Jag plockade ut citat och viktiga ämnen jag ville få med. Utifrån dessa citat kunde jag sedan arbeta vidare kring mina fördjupade kunskaper. Resan fortsatte med att jag skrev det som kom till mig, det jag upptäckt genom mitt vårdande och min personliga resa. Ibland kom orden som någon genom mig när jag flög över tangenterna så snabbt att fingrarna inte hann med av alla ord som ramlade in.

Längs vägen klarnade innehållet. Från att från början ha en tanke om att boken skulle vända sig till sjukvårdspersonal blev det en djupdykning in i den enskilda individ som läser. Den blev ett arbetsverktyg till att förstå sig själv, sin omgivning, sin hälsa, ohälsa samt den själsliga aspekten av livet, allt som tillsammans skapar en helhet av livet och främjar kroppens egen självläkande förmåga.

Att skriva har varit en process som växer fram tillsammans med mig som författare. Jag kan se min egen utveckling genom Läka Livet, hur jag hade grundläggande kunskaper som mynnade ut i en högre del av det egna jaget i slutet av boken. Det jag kom fram till i slutet hade jag inte fått ihop i början av mitt skrivande. Därför tog skrivandet sin tid eftersom jag behövde knyta an mer i mig själv för att färdigställa mitt projekt.

När jag fick Läka Livet i min hand våren 2019 var det en lyckokänsla utan dess like, att det blev en bok kändes omtumlande. Jag valde att gå via egenutgivning eftersom jag instinktivt kände att jag behövde få ut boken i en snabb process. Jag förstod instinkten första gången någon månad senare när jag läste  den färdiga boken och såg mitt eget mönster som hindrade min framfart. Jag behövde helt enkelt boken till mig själv och till flera nära vänner som gjort samma resa när de läst boken och använt den som de arbetsverktyg som den är till att hitta in i kärnan av sig själv. Den har blivit ett fantastiskt verktyg till att hela och komma närmare sig själv. Nästa steg är att Läka Livet kommer att förvandlas till en onlinekurs där boken ska få komma till sin fulla rätt och vägleda människor att vakna upp till livet som den fantastiska skapelse livet kan vara.

Hemsida: www.thereseelisabeth.se

https://www.facebook.com/thereselisabeth/

Känslan av att få signera ytterligare en bok.

Plötsligt ringer telefonen och jag svarar.

Det är en kvinna som har köpt min första bok på en signering och gett bort den. Nu är hon på väg in till Akademibokhandeln i Skövde för att köpa den andra boken och hon undrar om det möjligtvis är så att jag skulle kunna tänka mig att signera den eftersom hon ska ge bort den till samma person som fick den första boken och som för övrigt tyckte att den var fantastiskt bra!

Vi träffades, jag signerade och hon var oerhört tacksam.

Hon var tacksam för att jag hade signerat hennes bok.

Kvar satt jag och tänkte på att jag är också tacksam.

Tacksam för att jag fick signera ytterligare en bok, tacksam för att jag återigen kunde skriva ”Hoppas du kommer att tycka lika mycket om den här boken.”

Tacksam för att sådant här händer.

Två veckor kvar.

Nu är det bara två veckor kvar tills min första kriminalroman släpps.

Så här ser den ut:

Våroffer hette inte alls Våroffer från början, jag hade en helt annan titel på boken från början. Orsaken till att förlaget ville ha en annan titel än den jag hade var att de ville ha en titel som man kan räkna ut är en deckare redan på namnet. Så då fick jag fundera ut andra förslag på boktitlar, och ett av mina nya förslag var alltså Våroffer.

Jag fick också vara med och välja uppläsare till boken. Lind & Co föreslog Gunilla Leining, men bad mig att gå in och lyssna på olika uppläsare och sedan återkomma med åsikter. Det gjorde jag, och jag tyckte allra bäst om Gunilla Leinings röst så det fick bli hon!

Omslaget har jag också varit med och valt. Det är en kombination av de omslagsförslag jag fick skickat till mig.

När jag läser mina recensioner känner jag att det vore roligt med ytterligare en bok om Sussi, Linda, Sofi och Anna.

Idag har jag läst igenom mina recensioner. Varje gång jag gör det så känner jag mig så tacksam och så levande. Ibland blir jag nästan rädd att det är en dröm, och att jag plötsligt kommer vakna upp och märka att allt det här fantastiska som har hänt inte har gjort det.

Om två veckor släpps min nya bok, min tredje. Denna gång i en ny genre, på ett nytt förlag och i ett nytt format. I stället för relationsroman på Lindskog Förlag som pappersbok blir det nu kriminalroman på Lind & Co som ljudbok.

Vad folk kommer att tycka om den nya boken har jag ingen aning om i nuläget. Ingen alls.

Men mina läsares åsikter på mina två första böcker gör mig oerhört stolt och glad och tacksam. Och idag har jag funderat lite mer kring att eventuellt skriva en ny uppföljare. Jag vill nog egentligen inte släppa Sussi, Linda, Sofi och Anna än.

Kolla in mina recensioner här om du vill: https://mariasforfattarblogg.com/recensioner/

Extrovert OCH introvert.

Jag är väldigt intresserad av psykologi.

Jag har vänner som säger att de är introverta och andra vänner som säger att de är extroverta.

Och det är ju ofta ganska tydligt vilket av detta man är.

Fast inte hos mig.

Det beror nog mer på i vilket sammanhang man träffar mig.

Ibland får jag frågan: Vad är du? Introvert eller extrovert?

Svaret måste bli att jag är båda. Fast inte på det sättet att jag ligger i mitten, utan mer väldigt mycket i den ena kanten ELLER den andra.

I vissa sammanhang är jag väldigt extrovert, och i andra sammanhang snarare tydligt introvert.

Det är mycket lättare att prata om sina karaktärer än att prata om sig själv. Samtidigt är ju sanningen den att de flesta av mina karaktärer har någon del från mig. En stor del, eller en liten del.

Men om jag nu ska säga något om mig själv så är det att jag har två väldigt olika sidor, och att jag har väldigt stor nytta av båda dessa sidor i mitt författarskap.

Den ena sidan är väldigt ambitiös och drivande, oerhört social och har inga som helst problem med att vara i centrum. Den här sidan av mig gillar att mingla i olika sammanhang, älskar att bli intervjuad och går igång på nya samarbeten och att hela tiden försöka ta sig framåt.

Sedan har jag den andra sidan av mig själv. Den sidan som gör att jag behöver vara för mig själv, den sidan som är rädd för att bli uppfattad som märkvärdig, den sidan som är oerhört känslig för kritik och den som tycker att bara tanken på att ringa ett telefonsamtal är lite jobbig.

Båda sidorna är jag, och i vissa sammanhang är jag mer av sida 1, och i vissa sammanhang mer av sida 2. Som författare känns det som en oerhörd fördel med båda de här sidorna, och något jag jobbar hårt med är att kunna välja själv vilken av sidorna som ska dominera i olika sammanhang.

Utan sida 1 skulle jag aldrig ha lyckats med att få en bok utgiven, aldrig. Och jag skulle aldrig ha kunnat stå framför människor och prata om mitt författarskap på det sättet jag gör.

Men sida 2 är också så oerhört viktig som författare. Inte minst nu i redigeringen. Sida 2 gillar att isolera sig och att nörda in sig i sin text. Utan sida 2 hade jag nog inte orkat med redigeringen på samma sätt.

Och en annan viktig reflektion är också att alltför mycket av sida 1 gör mig utmattad, och då behöver jag få befinna mig i sida 2 innan jag får kraft att gå in i sida 1 igen.

Alltför mycket av sida 2 är inte heller bra, då känner jag mig uttråkad och klättrar nästan på väggarna.

Självklart är det så att jag allra oftast är en kombination av båda dessa sidor, men jag jobbar på att försöka tona ner eller lyfta den ena sidan i sammanhang där det är viktigt.

Det är inte alltid det funkar, men ibland.

***

Foton: Chatrin Carlsson, Ola Hendberg, Petronella Simonsbacka.

Fortsättning redigering.

Jag kör på med redigeringen av kriminalroman nummer två.

Som alltid innebär redigeringen att befinna sig i en slags bubbla under en längre tid.

Att avskärma sig.

Att isolera sig.

När texten skrivs ner på skärmen första gången är det bara ord.

Men det är nu jag ska få texten att bli levande, det är nu jag ska få texten att kännas.

Den här processen är både spännande och jobbig.

Spännande därför att det är nu texten verkligen lyfter, det är nu mina karaktärer känns som mest levande, det är nu min story vässas.

Jobbigt för att det tar så mycket kraft och ork.

Jobbigt för att det får mig att känna mig osocial.

Och jobbigt för att jag naturligtvis har press på mig att det här SKA bli bra.

Men det blir bra.

Jag skulle inte lägga så här mycket tid och kraft på något som inte blir bra.

Det här innebär inte att jag säger att det här kommer att passa alla.

Nej, det finns nämligen ingen bok som passar alla.

Men JAG måste tro på det jag skriver, Jag måste tycka att det blir bra, det är regel nummer 1 för en lyckad redigering!

Talboken till Och allt blir återfött kom hem idag!

I väntan på min ljudbok finns det annat att lyssna på.

Idag har jag fått en talbok hemskickad, kolla in!

Till dig som har läsnedsättning:

Båda mina böcker Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött finns nu tillgängliga som talböcker via Legimus!

Bara så du vet! 😀

Här kan du läsa mer om talböcker: https://www.legimus.se/

Upp och ner, ner och upp …

Spännande att följa min kommande ljudbok Våroffer under kategorin ”Mest efterlängtade” på Storytel.

Den åker upp på listan … ner på listan … och upp igen …

För en författare som ska släppa sin första deckare är det förstås jättespännande att följa detta.

Mest efterlängtade är listan med de titlar som flest av Storytels kunder redan har lagt i sin bokhylla – långt innan boken har släppts!

Tre veckor kvar tills Våroffer släpps.

Den skulle ha utspelat sig i Stockholm, så var tanken från början. Men efter att jag lade ut en fråga på Facebook där man kunde rösta på om boken skulle utspela sig i Stockholm eller Skövde vann Skövde överlägset.

Och då tänkte jag om.

Kartbild från centrala Skövde och platserna runtom.

Här utspelas stora delar av boken.

Men det är inte bara i Skövde boken utspelas, det händer saker på andra orter också som har betydelse för handlingen.

***

Här kan du läsa mer om Våroffer: https://www.lindco.se/bocker/varoffer/

Sex krånglar alltid till saker och ting.

Jag har en viktig sexscen i en av de berättelser jag skriver på just nu, en scen som har oerhört stor betydelse för storyn i övrigt, en sexscen som jag känner mig nöjd med.

Tyckte jag fick fram precis det jag ville få fram.

Så fick en utvald testläsare läsa scenen.

Min man.

Han är den ende som hittills läst resten av storyn och han har varit mycket positiv i sin bedömning.

Men efter att ha läst sexscenen är han klart negativ och tycker inte att den passar in.

Jag är väldigt förvånad över reaktionen faktiskt. Jag tycker scenen passar in väldigt bra.

Jag tror att han blir påverkad av att det är JAG som har skrivit scenen, att det är det som stör.

Men när jag säger det hävdar han med bestämdhet att det inte alls har med saken att göra, och att det istället är jag som inte kan ta kritik.

Hm.

Detta är helt klart ett sådant fall där jag måste ta in andras åsikter, sådana som inte har någon direkt personlig relation till mig. Det ska bli mycket intressant att höra deras åsikter.