Det är viktigt att vara målinriktad.

Att bli antagen av ett traditionellt förlag är den stora drömmen för många som skriver, och så var det för mig också. Jag lyckades, men vägen dit var verkligen krokig. Det är mycket det jag skriver om här på bloggen.

Idag dök det upp ett sånt där intressant minne på Facebook igen, inlägget nedan är skrivet för exakt fyra år sedan. Då var jag i den situation som en del av er som följer min blogg är idag.

Det finns tyvärr inga mirakelknep att ta till för att bli antagen, men det finns saker som du måste tänka på. För det första måste du naturligtvis ha skrivit en bok som du verkligen tror på. men det är också oerhört viktigt att du inte ger upp bara för att du stöter på motstånd, det allra troligaste är att du får räkna med nej innan du får ett ja. Och ibland kan det bli många nej …

Jag har fått höra av många att jag är extremt målinriktad, och ja, det stämmer verkligen. Det är en viktig egenskap som har hjälpt mig att komma dit jag är idag.

Här är mitt facebookinlägg från januari 2015:

En del av söndagskvällen har tillbringats med att kolla upp ytterligare några förlag som jag kan skicka mitt manus till… pust… det är en lång process detta kan jag tala om… bara för att man har skrivit en bok så är man inte på långa vägar klar… det är en så ytterst liten del av alla manus som skickas till förlag som blir antagna, och även många av de stora författarna har fått nobben till att börja med… man får förbereda sig på mycket ”blod, svett och tårar” för det är psykiskt jobbigt att bli refuserad… det gör ONT… men man har ju ett val att antingen ge upp eller också fortsätta, så alltså fortsätter jag… för jag väljer ju att tro på min story… 😊😊😊

Det ligger mycket i detta.

Man har alltid två val.

Vad väljer du?

Jag valde att inte ge mig, och det var ju uppenbart helt rätt val för i september 2017 släpptes min debutbok ”Den blomstertid nu kommer” på Lindskog Förlag. 🙂

Första synen av mina böcker

Vad finns det för likheter mellan de böcker jag skriver?

Min debutbok. Foto : Chatrin Carlsson

Ja, jag är noga när jag skriver böcker.

När folk läser uppföljaren till Den blomstertid nu kommer, kommer de att känna igen sig i mitt sätt att skriva då?

Självklart!

Men när mitt kriminaldrama kommer ut – Vad kan man hitta för likheter då?

Jag tror att oavsett vilken genre jag skriver i så kommer det alltid vara viktigast för mig att bygga starka karaktärer. Karaktärer som skapar känslor.

Och alla mina böcker kommer alltid att kunna betecknas som någon form av relationsdrama. Alltid.

Och jag kommer alltid att ha starka slut!

Det sista säger jag utan att antyda om det slutar lyckligt eller … mindre lyckligt. Det är inte det som avgör om boken har ett bra slut eller inte, tycker jag.

Jag skriver ”tycker jag” därför att jag är mycket medveten om att alla inte håller med mig. En del blir besvikna om inte en bok slutar bra, de kan till och med känna sig lurade. Och så finns det de som är tvärtom – de som vill ha sorgliga slut, de som tycker att en bra bok ska man gråta så mycket som möjligt i.

Här är vi alla olika. Väldigt olika.

Så när jag skriver att jag tycker mina tre böcker har starka slut vet jag redan på förhand att alla inte kommer att hålla med.

Men det är okej. Alla måste få tycka som de vill.

Som författare ligger det en oerhörd spänning i just det … att inte veta vilken reaktion bokens slut kommer att få.

Att vara författare handlar mycket om väntan.

Men det finns också en oerhörd spänning i just denna väntan …

Syns vi på SmåLit den 9 februari?

Bara drygt två veckor kvar nu till SmåLit, Smålands litteraturfestival.

Jag kommer att vara med som utställare i Jönköping även detta år, något som ska bli jättekul!

Här är en bild på mig för att ni ska veta hur jag ser ut, så ni kan komma fram och prata. För det är verkligen roligt när folk som har läst min bok eller följer min blogg kommer fram och pratar.

Jag diskuterar gärna skrivtips och kan berätta om hur jag fick min debutbok utgiven på ett traditionellt förlag.

Den blomstertid nu kommer, min debutbok, släpptes hösten 2017 på Lindskog Förlag.

På SmåLit kan du köpa Den blomstertid nu kommer signerad till mässpriset 150 kronor!

***

I år kommer jag att dela bord med Petronella Simonsbacka, som debuterat alldeles nyligen med ljudboken Nytt liv Sökes. Hon är också aktuell via sin medverkan i antologin Över målinjen.

Hur är det att debutera i ljud?

Hur firar man ett ljudbokssläpp?

Kom förbi, Petronella berättar gärna!

***

Så: Välkommen till vår monter på SmåLit i Jönköping, den 9 februari mellan 11 och 17.

/Maria Richardsson och Petronella Simonsbacka.

Research av mitt kriminaldrama … Del 1000.

Jag har också jobbat som journalist. Jag säger också, därför att vääääldigt många andra författare har gjort det. Och det är ju inte konstigt alls eftersom allt skrivande hör ihop.

Idag ägnar jag mig åt just journalistik. Typ. Jag har nämligen letat efter lämpliga personer att ringa och jag har skrivit upp lämpliga frågor att ställa.

Tyvärr har jag inte fått de svar jag önskade. Så nu sitter jag här och stirrar på skärmen.

Blundar en stund.

Tittar igen.

Funderar.

Tar ett djupt andetag.

Verkliga poliser arbetar inte riktigt så som jag hade planerat.

Nähä.

Okej.

Djupt andetag igen.

Nä, men då får jag väl skriva om då. Riktigt hur jag ska skriva om vet jag inte i nuläget, men det löser sig nog på något sätt.

Såklart!

***

Det gäller att se det positivt.

Jag har skrivit första utkastet till mitt kriminaldrama, den blir riktigt bra! Okej, jag har stött på en del motstånd i samband med researchen. En hel del.

Så. Skrota manuset eller skriva om? Svar: Skriva om!

Det andra alternativet är inte för mig ett alternativ.

Positivt tänkande som sagt … Foten i kläm? Jajamensan! 🙂

På´t igen bara!

Ny omgång av min skrivarkurs startar upp nästa vecka!

Ni som följer Marias Författarblogg vet att jag är ledare för kursen ”Att skriva en bok” via Studiefrämjandet Norra Skaraborg. Och ni som inte har koll på detta: Nu vet ni det! 😉

Nästa vecka, närmare bestämt tisdag 22 januari, så startar en ny omgång av kursen. (Platsen är Skövde.)

De som tidigare anmält intresse på Studiefrämjandets sida har förtur, men hurvida kursen är full eller inte har jag inte koll på än.

Så skulle det vara så att du är intresserad – skriv i intresseanmälan eller ring direkt till studiefrämjandet och fråga hur det ser ut. Om kursen redan är full så blir du kontaktad inför nästa omgång.

För att läsa om kursen eller göra intresseanmälan gå in här:

https://www.studieframjandet.se/vastra-gotalands-lan/gustav-arrangemang/kurser/1900/januari/bruket-forfattarkurs—att-skriva-en-bok/

Har du frågor direkt till mig så skriv de här i kommentatorfältet eller här: https://mariasforfattarblogg.com/kontakta-mig/

Välkommen!

Egen firma… Spännande och läskigt på samma gång!

Jag har fått ett viktigt brev från Skatteverket, ett efterlängtat brev.
Nu börjar planerandet.
Såklart jag har planerat redan tidigare, men nu känns det annorlunda eftersom det är på riktigt!

Jag har fått förfrågan om min kurs ”Att skriva en bok”, den kursen jag är ledare för via Studiefrämjandet i Skövde, om det finns möjlighet att gå den på distans. Och ja, framöver kommer den möjligheten att finnas, jag ska bara slipa lite på pris och upplägg.

Jag kommer också via min firma att erbjuda textrespons, författarcoaching och liknande.
Det här med ”och liknande” är spännande, för här gäller att hitta möjligheter och inte se begränsningar.

Vad efterfrågar ni?
Hör av er med era önskemål.

Jag har också flera samarbeten som jag hoppas på att få möjligheten att utveckla…
Så just nu är inget klart, inte ens namnet på min firma, men jag ville ni skulle få veta mina planer, hur mina tankar går. 😃


Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar.

Meningen ovan kommer från en känd låt med Björn Afzelius, som säkert de flesta av er vet. Och så är det ju. Visst kan ett hjärta gå i tusen bitar… Eller i två.

Jag var på begravning igår. En alldeles makalöst fantastisk människa har dött, och världen har nu blivit lite kallare. Vi är många som kommer att sakna honom oerhört mycket.

Kanske går man sönder lite mer för varje begravning man är på. Är det så?

Det beror naturligtvis på hur nära man står den som går bort också. Står man längre ifrån kanske man får ett rivsår i hjärtat, men står man riktigt, riktigt nära så kanske hjärtat faktiskt krossas.

Hur lagar man ett krossat hjärta?

Kan man laga ett krossat hjärta?

Jag tror det beror på vem man frågar, och jag tror det beror på vem man är.

Jag ser framför mig bilden av ett hjärta som gått sönder i småbitar, som är ihopsatt med lim eller silvertejp. Att hjärtat slår eller ser helt ut betyder ju inte att det har läkt.

Sådana här tankar använder jag mig mycket av i mitt skrivande. Om man i en text ska beskriva en människa i sorg, hur gör man det?

Jag tänker på det där hoplimmade hjärtat, hjärtat som slår, men som kanske ändå inte fungerar som det ska. Som bara håller ihop ibland.

Att bli lämnad av den man älskar för att han eller hon dör är något som kan krossa ens hjärta. Men ett hjärta kan också krossas när den man älskar plötsligt inte vill längre. När man blir bortvald.

Och hur känner man sig som förälder när ens vuxna barn inte längre vill ha kontakt? Går hjärtat sönder på samma sätt?

Ja, kanske. Jag säger kanske, för det beror förstås på situationen. Hur livet ser ut. Vem man är.

I både ”Den blomstertid nu kommer” och uppföljaren till den skriver jag om hjärtan som går sönder. När man skriver om så starka känslor måste man ha stor respekt för hur man formulerar sig, tycker jag. Man måste fundera över vad det egentligen är man vill formulera, fundera mycket över gestaltningen.

Hur känns det att få sitt hjärta krossat?

Det gör ont!

Ja, men hur känns det? Hur yttrar det sig? Det är den känslan som måste få komma fram.

En sak som är väldigt positiv för mig när det gäller mitt skrivande är att det hjälper mig att läka, hjälper mig att gå vidare när jag får ner det på papper.

Att skriva om starka känslor är svårt, men det är de starka känslorna jag väljer att skriva om. Det är där jag befinner mig i mina böcker. Det är det som är ”min grej.” Vad är din?

***

(Bilden i inlägget är en detalj från bokomslaget till ”Den blomstertid nu kommer.”)

Att bli antagen – En lååååång process.

Ja, jag vet att det är många av er som kämpat länge och fortfarande kämpar för att få er bok utgiven. Jag har två saker att säga:

1: Jag har också varit där.

 2: Till slut hade det gått så lång tid att jag kände att nu kanske jag ändå måste inse att detta inte fungerar … Men jag fortsatte kämpa ändå, och sedan tog det bara en månad så hade jag tre olika erbjudande om utgivning.

Tänk på det!

Det gäller att fortsätta framåt, att aldrig stå helt still.

Allt man gör för att röra sig framåt kan vara ett plus.

Kolla in texten nedan, det är ett inlägg på Facebook som jag skrev för exakt tre år sedan.

***

Har fått flera frågor om hur det går med boken, om jag har skickat in till förlag än… Svaret är ja! 😃 Nu är det väntan som gäller… och den väntan kan ju bli VÄLDIGT lång… Att få svar från ett förlag tar mellan två och tre månader, och jag skickar in manuset med en veckas mellanrum. Men nu när jag har kommit så här långt så är det inte hur snabbt det går som har betydelse, inte alls… det viktiga är att boken BLIR utgiven. 😊 Jag vill tacka alla er som stöttat mig i detta projekt, era positiva kommentarer betyder sååå mycket! ❤

***

Och det gick ju faktiskt, TACK VARE ATT JAG ALDRIG GAV MIG!