YES! Äääääntligen!

Så kom den hem då till sist … Min nya, fina bok ”Och allt blir återfött.” ❤️

Känslorna svallar över: Det är som en förälskelse, eller är det snarare moderskänslor jag känner? Hur som helst så är den här nu och äntligen får jag visa er hur den ser ut!

Den här bilden är nog den mest allvarsamma på mig och boken. För man blir så glad när de där kartongerna äntligen kommer. ❤️

Idag har vi haft möte med Skaraborgs Författare.

Idag har vi haft vårt fjärde gruppmöte för Skaraborgs Författare. Det var lika trevligt som det brukar vara, lika trevligt som de andra gångerna. Så kul att träffas och utbyta tankar och erfarenheter.
Gruppens nya medlem Jonny hade precis hunnit smita när bilden togs. Han skriver manus till teaterpjäser och det var ju förstås kul att få lära känna honom.
På bilden från vänster syns Liisa Laukka, Hanna Landahl, jag, Annette Brandelid, Annica Poring och Marianne Gunve.
Tack till den snälla servitrisen på Café Rådhuset i Skövde som tog bilden. 🙂

Mina känslor för mina böcker.

Den blomstertid nu kommer är ingen självbiografi.

Inte Och allt blir återfött heller.

Men de innehåller självbiografiska inslag.

Båda böckerna innehåller saker som hände, fast kanske inte riktigt på det sättet. De innehåller repliker som yttrades och fastnade. De innehåller sår som aldrig läkte, sår som jag lärde mig leva med. De innehåller mina känslor, min smärta och mina tårar.

Båda böckerna är en del av mig. Jag är stolt över att ha skrivit de här böckerna, jag tycker så oerhört mycket om dem.

När jag blir intervjuad försöker jag svara på alla frågor jag får, men det finns en fråga jag aldrig kan svara på, en fråga som jag vet kommer komma men som jag inte har fått än.

Och det är vilken av böckerna som är bäst.

Den frågan finns inget svar på för mig som författare. Den frågan får ni som läsare istället ha åsikter om.

Att välja ut en av de två böckerna framför den andra skulle vara som att välja ut ett av mina två barn framför det andra. Det är ett val som inte kan göras, inte av mig. Däremot kan jag förstås jämföra böckerna, prata om styrkor och svagheter, men att välja mellan dem … det kan jag aldrig göra.

Ett av mina projekt just nu: Att öka min nya story med 25.000 ord.

Det är mycket fokusering på de kommande boksläppen, men när jag har möjlighet så skriver jag förstås vidare på nästa projekt. Och det projektet jag håller på med just nu är min andra ljudboksdeckare om Lena Borell på polisen i Skövde. Det jag fokuserar på för tillfället är att öka antalet sidor.

Förlaget har meddelat att jag bör ligga på ca 80.000 ord, och jag ligger nu på 55.000 ord. Det logiska när man ska öka antalet ord så pass mycket är att lägga till ytterligare en twist, det gjorde jag exempelvis när jag ökade antalet sidor på Den blomstertid nu kommer efter lektörens förslag.

Men i det här fallet vill jag inte göra det, jag tror nämligen att jag rör till storyn för mycket då, och det är inget plus. Antalet twister känns väldigt lagom som det är just nu, det är viktigt att den som lyssnar på ljudboken kan hänga med i vad som händer.

Samtidigt är det inte bara att lägga till lite ord här och där, man måste ha en tydlig plan för det man gör.

Alla ändringar man gör måste bli till det bättre!

Det känns konstigt att skriva på andra delen när den första delen inte är utgiven än, men det är naturligtvis en jättefördel att ha kommit långt på tvåan om den efterfrågas när ettan har kommit ut. Men förutsättningen för att tvåan överhuvudtaget ska efterfrågas är ju att ettan går bra!

Det är bara att konstatera: Det är inte direkt tryggt att vara författare. Inte det minsta. Men det är å andra sidan så otroligt spännande!

Bilden ovan visar del ett i min deckarserie som kommer ut framöver som ljudbok på Lind & co. Boken jag skriver om i inlägget är alltså uppföljaren till denna.