Blogg

Hur otäcka är mina deckare?

Det här är en fråga som jag får ibland, men som jag egentligen inte kan svara på.

Mina böcker frossar inte i våld och blod, så så sett är de kanske inte så otäcka.

Men om jag beskriver en händelse så sveper jag inte bara förbi den, utan då är jag detaljerad.

Jag hittade en diskussion på ett ljudboksforum där min bok Våroffer diskuterades, och en kvinna skrev att det var den första bok hon fått sluta att läsa för att den var för otäck. Jag tror att det kanske var tanken på vad som skulle kunna hända som blev för mycket, Våroffer handlar om ett barn som försvinner, och om en kvinna som är i en oerhört utsatt situation.

Och vem är jag att säga att Våroffer eller Gryningsdåd inte är för otäck för någon annan?

Jag som fick avbryta en film för att jag bröt ihop när en kvinna blev sönderslagen, jag som själv har så svårt för att se barn som far illa …

Så nej, jag kan inte säga hur otäcka mina böcker är.

Svaret beror helt på vem som frågar, vad personen själv har varit med om och vad personen läser annars.

Foto av NEOSiAM 2020 pu00e5 Pexels.com

Skrivet om mig: landets absoluta deckardrottning

Jag har fått så många bra recensioner och positiva läsarkommentarer på Gryningsdåd nu, många fempoängare och det är ju helt makalöst fantastiskt. Igår dök det plötsligt upp en alldeles ny recension i mitt Facebookflöde, en recension med ord som fick mig att bli mållös, gråtfärdig, stolt och lycklig.

Här är den:

Jag har precis läst ut en bok som heter Gryningsdåd av Maria Richardsson.

Fysisk bok Joelgården Förlag, ljudboksformatet Lind& CO.

Jag är mållös. Jag vet inte vad jag ska säga. Planen var att läsa den när den kom ut för ungefär en månad sedan, men eftersom jag ville lyssna på den och inte som tidigare pendlar med buss, blev det mer komplicerat. Så jag kom inte till skott. Men i måndags tog jag mig an den i fysisk form istället. Läste ut den ikväll. Och att smäcka en bok på fem dagar är VÄLDIGT snabbt för mig. Jag lade undan allt och bara slukade sida efter sida!

Det första jag måste säga är att jag är sjukt imponerad av Maria Richardssons böcker. Hon skriver så bra deckare att man glömmer att hon inte är polis själv. Så bra är det alltså! Jag tycker det var mer allvar i den här boken jämfört med förra. Betydligt mer personligt, på något vis. Man får komma nära karaktärerna på en ny nivå. Det ska bli oerhört spännande att läsa uppföljaren till den här. När jag läste slutet svor jag högt för mig själv men aja, det är som det är, det blir bara ännu mer intressant att läsa senare.

Gryningsdåd är alltså en deckare men ingen vanlig sådan. Man får följa allas perspektiv, alltså polisens utredare (både på jobb och fritid), gärningsmannen och offret. Storyn flätas skickligt samman och det blir aldrig tråkigt, det händer saker hela tiden. Ingen av karaktärerna känns stereotypisk. Det är nytt och fräscht!

Vidare är Gryningsdåd en fortsättning på Våroffer, och det var roligt att åter få träffa dem. Man sögs snabbt in i handlingen och sedan hittade man liksom inte ut, utan man lever i den där boken till den är slut. Men då pågår den fortfarande inuti i huvudet. Så det är ingen bok där man saknar karaktärerna efter bokens slut. Tvärtom, man bläddrar igenom och undrar, vad var det jag läste precis? Var är fortsättningen? Jag måste ha den – NU.

Tack finaste Maria Richardsson för dessa dagars underhållning ❤

Frågar ni mig är hon landets absoluta deckardrottning!!

”Frågar ni mig är hon landets absoluta deckardrottning”

Den meningen.

Den kommer jag att känna lycka över länge.

Typ för alltid.

Ta dig själv på allvar!

Det dök upp ett Facebookminne, ett minne som jag tyckte lämpade sig alldeles utmärkt för dagens inlägg. Det här inlägget skrev jag alltså på min Facebooksida för 7 år sedan, 2014. Det var 3 år innan jag fick mitt debutmanus utgivet på ett traditionellt förlag, men det hade jag ju förstås ingen aning om då.

Det absolut svåraste med att skriva min bok är att hitta tiden till att göra det… Det är ju svårt att få till det sent på kvällen när alla dagens måsten är gjorda, för då är jag alldeles för trött… Men det vill till att TA sig tiden också – just för tillfället börjar jag lite senare på morgonen, så nu går jag upp min vanliga tid och har avsatt 6.00 – 6.30 för att skriva på boken…

Jag känner mig så glad för det är så mycket värt för mig… för det första är det en kanonkul hobby, och för det andra så mår jag så mycket bättre för jag vet att för varje sida jag skriver kommer jag ett steg närmare mitt slutmål… 🙂

När jag tittar tillbaka på den texten idag så ser jag att jag i det läget tänkte på precis det sättet som jag idag tipsar andra skrivande människor om att försöka tänka för att ha större chans till att nå utgivning.

Självklart är det absolut viktigaste att du måste skriva en mycket bra bok, men förutom det.

Jag såg till att TA mig tid till att skriva, och jag såg det som att för varje sida jag skrev tog jag mig ett steg närmare mitt slutmål.

Det är faktiskt inte bara ord, det här är viktiga saker!

Om jag inte hade tagit mig tid till att skriva hade jag inte varit författare idag.

Och visst var det så, att varje sida jag skrev tog mig ett steg närmare mitt slutmål: Att bli utgiven!

Vill ni läsa en recension till på Gryningsdåd?

Jag får liksom inte nog …

Jag gillar att befinna mig i den fantastiska bubblan bland alla fina recensioner och läsarkommentarer som hittills har kommit in.

Här är en av dem:

”Mycket händelserik och med intressanta personbeskrivningar.

Komplexa relationer med slitningar och laddningar åt alla håll.

Åtrå, vanmakt och allt däremellan. Det här vill jag höra mera av!

Att handlingen utspelar sig i den stad jag växte upp ger boken en extra nerv.

Betyg 5 av 5.” /Johan

Bild från Boulognerskogen, Skövde, platsen där första scenen i boken utspelar sig.

Blir det en tredje bok i Blomstertid-serien?

Jag har två barn, två fina söner. De betyder allra mest för mig i mitt liv.

Men det finns också fyra unga tjejer som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Fyra unga tjejer som jag har skapat och blåst liv i.

Sussi. Linda. Sofi och Anna.

De finns med mig nästan hela tiden.

De är högst levande för mig, och jag har fått många, många bevis på att de har känts levande för många andra också.

De finns med i Den blomstertid nu kommer.

De finns med i Och allt blir återfött.

De flesta lösa trådar knyts ihop i Och allt blir återfött, fast vad betyder egentligen det?

Livet slutar ju inte när man är 20, det dyker ju hela tiden upp nya trådar.

Många trådar. Komplicerade trådar.

Såklart.

Saker händer ju oss alla hela tiden.

Många läsare/lyssnare till böckerna har bett mig att skriva en fortsättning.

Här nedan ett exempel (utdrag från ett mail):

”Jag är snart 16 år. För några veckor sedan läste jag ‘Den blomstertid nu kommer’ och var så hungrig efter mer att jag läste ‘Och allt blir återfött’ på en gång. Sedan dess har jag inte riktigt kunnat släppa tjejerna i böckerna.

Tack för väldigt fina böcker och den inspiration du har givit mig.

Jag läste nyligen i din blogg att du inte riktigt känner dig färdig med Anna, Linda, Sussi och Sofis historia. Jag ber dig: snälla skriv mer! Jag måste få reda på hur det går för dem. Speciellt Sussi, som jag tyckte allra mest om.”

*

Saken är den att jag har funderat ganska mycket över en tredje bok i Blomstertid-serien den sista tiden.

Det är inte så att jag tänker börja skriva på en fortsättning här och nu … men jag har en hel del tankar och funderingar kring vad som händer mina karaktärer efter att Och allt blir återfött slutar.

För jag är nog helt enkelt inte färdig med Anna, Linda, Sussi och Sofi.

Det är nog så.

Gryningsdåd har 500 betygsättningar på Storytel!

Nu äntligen har Gryningsdåd 500 betygsättningar på Storytel!

500 betygsättningar motsvarar minst 1.500 lyssningar.

Ljudboken släpptes den 8 mars, så den har funnits ute i nästan fyra veckor, och 500 betygsättningar på den tiden är förstås fina siffror för en författare som mig.

Något man hela tiden måste ha i bakhuvudet är att i den här branschen får man ingenting gratis, och det finns så oerhört många böcker som konkurrerar om uppmärksamheten.

Så sett till det är jag klart nöjd.

Men … samtidigt hade Våroffer dubbla antalet betygsättningar på samma tid.

Och det är klart att jag hade hoppats på att Gryningsdåd skulle ha samma siffror.

Kanske är det så att Gryningsdåd har fler toppböcker att slåss med än vad Våroffer hade vid samma tid förra året?

Jag vet faktiskt inte, men det jag med säkerhet vet är att Gryningsdåd är minst lika bra som Våroffer, så jag hoppas att det är så att den bara har lite längre startsträcka.

Gästbloggare: Sabine Mickelsson

Idag är det den 31 mars, och det är dags för inlägget från månadens gästbloggare.

Mars månads gästbloggare heter Sabine Mickelsson och hon skriver idag om ”Konsten att skriva bättre fantasy.”

2020 novelldebuterade Sabine med Hemligviken (Sommarmystik, Nohiding Förlag). Därefter duggade publiceringarna tätt. På ett år blev det sju noveller i sex antologier.

Just nu skriver hon på flera längre projekt, för såväl barn som vuxna. 

Här kommer Sabines text:

*

Konsten att skriva bättre fantasy

av Sabine Mickelsson

Tack Maria för möjligheten att gästblogga hos dig! Jag tänkte jag skulle försöka mig på några skrivtips, mixat med min personliga författarresa.

Precis som många andra skrivglada, har jag läst och författat flitigt sedan jag lärde mig alfabetet. Under tonåren skrev jag mycket på känsla, episka äventyr med starka hjältinnor. Därefter tog det stopp. Det blev alltför mycket akademisk text och lusten att skriva dog bort. Tack och lov hittade jag tillbaka till den för några år sedan, tog mig i kragen och anmälde mig till en skrivarkurs. Och en till … och en till. Jag fortbildar mig fortfarande, det går liksom inte att få för mycket av det goda!

När jag återfann skrivlusten, trodde jag att jag ville fortsätta där jag slutat. Men det kändes inte rätt. De stora världarna växte sig för stora, invånarna kändes för klyschiga, språket för stelt. Lösningen? Jag började leka med olika stilar och genres … och fann att jag fortfarande gillade fantasy, men i ny tappning. Fartfyllda berättelser för unga vuxna, första person presens (ett stilgrepp jag aldrig vågat mig på tidigare) och mer fokus på inre konflikter. Resultatet ledde till min första publicering, ja, det blev till och med sex publiceringar på ett år. Plus att en veckotidning hörde av sig om noveller. Jag kan inte riktigt fatta det, att jag får leva min dröm, att jag får skriva och att det finns någon därute som vill läsa mina berättelser.

Om jag zoomar ut litegrann från mig själv, och istället vänder blicken mot de verktyg som hjälpt mig bli en bättre författare. Mer specifikt, en bättre fantasyförfattare.

Det allra viktigaste jag lärt mig (och det här är något jag tror att många skrivande själar kan ha nytta av) är att temat är kung. Inte handlingen. Temat. För att ge ett konkret exempel: tidigare fokuserade jag på äventyret, miljön, protagonistens väg från A till B. När jag nu påbörjar ett nytt skrivprojekt, funderar jag istället på temat. Själva grundtanken med berättelsen. Dess nyckelord. Säg att jag vill skriva om ofrivillig ensamhet. Hur genomsyrar temat texten? Har jag en ofrivilligt ensam huvudkaraktär? Vilken är den inre konflikten? Vilka hinder måste karaktären klättra över för att hitta ett sammanhang? Det krävs stort mod att kasta sig ut i en obekväm situation där man möter andra, att öppna sig själv för någon man inte riktigt känner.

Något annat jag lärt mig, är att ifrågasätta. Varför utspelar sig så mycket fantasy i någon slags medeltida europeisk bubbla (eller, om vi tar en annan genre, mordgåtor som löses av en alkoholiserad småstadspolis)? Varför är så många vita och heterosexuella? Varför finns det bara en handfull städer utplacerade långt ifrån varandra på kartan, som oftast har kustlinjen mot väst? Varför ser alla alver likadana ut? Varför finns det alltid en drake med i berättelsen? Och så vidare. Inget av det här behöver vara någonting dåligt (så länge andra författare introducerar variation, ex. regnbågsfantasy). Det finns en trygghet i det välbekanta, och en målgrupp som gärna läser den här typen av texter. Men det är något att fundera över. Hur ser din värld ut om du låter dig inspireras av japanska legender istället? Eller av något du är uppväxt med, ex. lokala myter? Gör berättelsen trovärdig. Hur fungerar ekonomin, vägnätet, avfallshanteringen? Finns där magi, och vilka konsekvenser har det om man använder den? Vad har dina karaktärer för bakgrund (historia, mytologi, kultur) och vilken framtid tror de på (vart strävar de, bygger de nytt, gör de sig redo att förändra skolsystemet, välja en ny ledare, kämpa för klimatet)?

Allt det här är bra att tänka på, oavsett du bygger en fantasyvärld eller skriver om din hemstad på 1800-talet. (Bonustips! Infodumpa inte. Du som författare sitter på all tänkbar och otänkbar information, kom ihåg att sålla, välj vilka detaljer du smyger in i texten. Kanske kan du stryka raden om hur vattenförsörjningen fungerade för 700 år sedan i din fiktiva stad? Långa textstycken som svämmar över av information riskerar få läsaren att lägga ifrån sig boken.)

Att skriva, fantasy och andra genres, är ett sätt att förstå omgivningen. Hur samhället fungerar, hur vi vill att det ska fungera. Relationer. Känslor. Det är nog därför jag ställer mig vid datorn så ofta jag hinner, öppnar ett nytt dokument, nyfiken på hur världen ter sig i mina karaktärers ögon.

Hur tänker du? Vilka teman är viktiga för dig, vilka frågor vill du utforska? Kom ihåg, våga pröva olika stilgrepp (ex. byta perspektiv eller tempus), våga testa nya genres. Du blir kanske överraskad!

Hoppas du fick några konkreta tips med dig på vägen, och lycka till med skrivandet!

Länkar:

Instagram: @authorsabinem

Facebook: https://www.facebook.com/authorsabinem

Hemsida: https://www.sabinemickelsson.com/

Från skrivtorka till flow – En bok med skrivtips för dig som har fastnat i ditt skrivande.

Jag har läst Från skrivtorka till flow med Christina Gustavson och Petronella Simonsbacka.

Från skrivtorka till flow : kreativa övningar och metoder

Många människor vill skriva en bok.

Långt ifrån alla som vill göra det kommer att lyckas. Att skriva en bok är ett omfattande arbete som inte kommer att vara lika roligt hela tiden, och de flesta kommer att få svackor under skrivandes gång.

Det hör till.

Jag, som har skrivit flera böcker har effektiva knep att ta till om jag upplever att jag fastnar i mitt manus. Men när jag var mitt uppe i skrivandet av min debutbok var det inte lika enkelt. Då hade jag behövt konkreta tips på hur jag skulle komma vidare.

Som den här boken.

Från skrivtorka till flow innehåller kreativa övningar och metoder du kan testa att ta till när skrivtorkan drabbar dig. Författarna till boken rekommenderar en övning om dagen. Övningarna är enkla, och du kan börja med vilken övning du vill.

Jag har läst alla övningar, men inte testat dem själv, helt enkelt av den anledningen att jag inte befinner mig i skrivtorka.

Om övningarna är bra eller inte tror jag beror på vem som läser boken och testar övningarna, eftersom skrivtips fungerar väldigt olika för olika människor.

Om detta är övningar som passar för dig får du testa själv, men trots att boken är tunn innehåller den både grundläggande, praktiska, kreativa, stödjande och avancerade övningar.

Länk: https://www.joelsgarden.se/fran-skrivtorka-till-flow/

Boken finns i nätbokhandeln.

Nu är Dead to me släppt på Spotify!

Mitt författarskap består av många delar, en av dessa delar är mina låttexter.

Idag har Dead to me släppts på Spotify.

Dead to me är en synthpoplåt med 80-talsvibbar.

Text: Maria Richardsson

Musik: Jonas Göransson

Hoppas du vill lyssna!

Först kommer länken till låten,

sedan kommer texten,

och under den kommer en intervju som min författarkollega Petronella Simonsbacka gjorde med mig 2019, en intervju om just det här att skriva låttexter jämfört med att skriva böcker. 🙂

Dead to me

And all the smoke gets in my eyes

as you stumble with all your lies

You say you´re sorry but I don´t care

not like before, not anymore

You could be dead to me right now

at least that´s what i say anyhow

I look at you and say I couldn´t  care any less

then I turn away so you can´t see that I´m a mess

There is a point of no return

there is a point when everything burn

You say you´re sorry but I don´t care

not like before, not anymore

You could be dead to me right now

at least that´s what i say anyhow

I look at you and say I couldn´t  care any less

then I turn away so you can´t see that I´m a mess

And I think of those waisted years

as I watch you and all your tears

You say you´re sorry but I don´t care

not like before not anymore

You could be dead to me right now

at least that´s what i say anyhow

I look at you and say I couldn´t  care any less

then I turn away so you can´t see that I´m a mess

Text: Maria Richardsson

Länk till Petronellas intervju: Fem frågor till författaren Maria Richardsson som också skriver låttexter till rockband – Petronellas Författarliv (wordpress.com)

De exakta replikerna.

I Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött finns det en hel del scener och situationer som hände mig i verkligheten, fast kanske inte just så som det framställs i böckerna.

Karaktärer har ändrats, miljöer har ändrats, repliker har ändrats.

Men ibland i vissa scener är det exakt de orden som yttrades vid just ett visst tillfälle som jag har skrivit ner.

För jag är en sådan person som memorerar vissa uttalanden.

Det kan vara både till fördel och nackdel för mig själv och mitt välmående.

För en del av dessa repliker hade jag ju förstås velat glömma.

Men när jag skriver ner dem i mina böcker händer något inom mig. Jag kan liksom se på det som hände utifrån, och det är så terapeutiskt så ni anar inte.

(Om ni inte skriver själva på det här sättet, för då kanske ni snarare vet exakt vad jag pratar om.)

Böckerna är utgivna som pappersböcker på Lindskog Förlag,

och som ljudböcker och e-böcker på Word Audio Publishing.