Min första skrivarkurs är nu över.

I september startade min allra första skrivarkurs igång i Skövde. Kursen heter ”Att skriva en bok” och jag är kursledare och Studiefrämjandet Norra Skaraborg är arrangör. Igår var sista träffen, vi har träffats vid sex tillfällen och har däremellan haft mailkontakt för den som har önskat. Jag vet att mina kursdeltagare hade väldigt olika förväntningar på kursen och min förhoppning är att de alla ska känna sig nöjda. Jag som ledare för kursen hade också mycket förväntningar och tankar och undringar, eftersom det här var min första kurs så var det ju spännande och outforskat för mig med.

Tanken är att komma igång med nästa nybörjarkurs, samt även fortsättningskurs i början på nästa år.   🙂

***

Tryck på denna länk för att läsa mer om kursen:

https://mariasforfattarblogg.com/min-forfattarkurs/

eller tryck på denna länk för intresseanmälan:

https://www.kurser.se/utbildning/bruket/skrivarkurs-att-skriva-en-bok-754778

***

Flera av mina kursdeltagare är nu igång med egna skrivprojekt, och kanske kommer någon av dem att vara gästbloggare här framöver. Eller kanske rentav signera böcker bredvid mig på en bokmässa längre fram …

Mycket spännande tanke!

20180504_113251

 

Att fylla år: Jag gillar tårta, fast ogillar själva åldern …

Ännu ett år har gått. Igen. Idag fyller jag år. Jag tycker det är lite jobbigt att fylla år, det ska jag erkänna. Jag och min ålder är inte riktigt helt överens om hur gammal jag är. Därför känns det jobbigt att fylla år, för då blir jag ju påmind om min faktiska ålder.

Jag har i ärlighetens namn ganska så rejäl dödsångest, och har alltid haft, och det är väl därför det känns jobbigt varje gång jag fyller år. Samtidigt trivs jag i den ålder jag är nu, jag är mycket mer harmonisk och tillfreds med mig själv, jag har lärt känna mig själv bättre och trycker inte ner mig själv längre. Men som sagt, jag är kluven till det där att fylla år.

Man är så gammal som man gör sig, säger man ju. Till viss del stämmer det. Till viss del. För även om jag skulle vilja skulle jag nog inte orka festa hela natten som jag en gång i tiden kunde. Men jag värdesätter dagarna på ett helt annat sätt. Har blivit mycket bättre på att leva i nuet, allt är inte bara  tid som går. Jag håller fast vid mina minnen, alla mina minnen. Jag minns mina finaste minnen, och bearbetar mina smärtsammaste minnen.

Och det är en av de stora anledningarna till att jag skriver. Alla mina minnen, allt det jag har varit med om – Allt det är ju jag!

Jag har tidigare tänkt att jag borde testa att gå i terapi, fast har aldrig gjort det. Men behovet har försvunnit, jag känner att jag får fram allt jag vill säga i mina böcker. Jag skriver inga rena självbiografier. Men alla böcker jag har skrivit och kommer att skriva är fulla med självbiografiska inslag.

Så: Hur gammal är jag då?

Ibland känner jag mig som 20, ibland som 30, ibland 35. Men ska jag gå efter min kropps krämpor och min trötthet så är jag väl 75 ungefär.

Den fysiska åldern är inte viktig. (Okej, i vissa sammanhang är den det.)

Nu är det ju inte så att min ålder på något sätt är hemlig, på baksidan av min debutbok står det att jag är född 1971, och det förnekar jag inte. Om någon frågar hur gammal jag är så säger jag hellre att jag är född 1971, än att nämna det där tvåsiffriga talet som börjar på 4.

Jag säger som jag sagt de senaste åren på min födelsedag. Idag blir jag  30+

 

Morgontankar.

FB_IMG_1542619985228

Jag såg nog hur du tittade snett på henne. Hur du fnyste åt henne, hur du blinkade menande åt de bredvid dig.
Jag såg dig. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att hon inte gjorde det, att hon inte förstod.

Du har ingen aning om vad som krävdes för att få upp henne ur sängen, för att få hennes tårar att sluta rinna och för att få henne att lyssna till mina ord att hon också är värd någonting precis så som hon är, att hon också har rätt att leva.

Alla är inte stöpta i samma form, en del är stöpta i en helt annan form. En form som ruckar på dina principer, som får dig att prata om dålig uppfostran och brist på empati.
Jag vet att du har fel. Du har så fel. Världen är mycket större än vad du tror.

Hon vidgade mina sinnen, hon fick min värld att bli större. Och jag har aldrig, aldrig någonsin träffat någon som har en sådan empati, som har ett sådant hjärta.

Hon gör så gott hon kan. Alltid. Gör du det?

Julklappstips!

bok01 (004)

Den blomstertid nu kommer är min debutbok. Den släpptes på Lindskog Förlag i september 2017. Den passar för den som är ung, men också lika mycket för alla dem som en gång varit det.

Den blomstertid nu kommer är en bok om starka känslor. Om att försöka hitta sig själv och undvika att gå under. Den handlar om kärlek, fasad och hierarki. Den utspelar sig på 80-talet, men handlingen i boken är lika angelägen idag. 

Och just nu säljer jag den för specialpriset 150 kronor! Självklart signerad! Priset gäller om vi kan komma överens om en tid och plats i centrala Skövde för överlämning, och endast när du köper boken direkt från mig.

Givetvis kan du också få boken hemskickad, då kostar den 200 kronor med porto.

Specialpriset gäller så länge lagret räcker.

Om du vill köpa en bok så kontakta mig via fliken ”Kontakta mig” här på bloggen, eller skriv direkt som kommentar i inlägget! 🙂

20171202_163343

 

Petronella Simonsbacka är dagens söndagstuggare på Boktugg!

Idag är det söndag, och dagens söndagstuggare på Boktugg är Petronella Simonsbacka, min gästbloggare i mars, och dessutom en av mina närmaste vänner.

Hon skriver om att debutera med en ljudbok, vilket är exakt det hon kommer att göra. Hennes ljudbok ”Nytt liv sökes” släpps i december.

Så här ser hennes ljudbok ut:

nytt-liv-socc88kes-hq.jpg

Och här är länken till hennes söndagstugg:

http://www.boktugg.se/2018/11/18/sondagstuggare-petronella-simonsbacka-om-att-debutera-med-ljudbok/

Och hemsidan till Boktugg hittar du här:

http://www.boktugg.se/

 

 

 

”Den blomstertid nu kommer” är slutsåld på Elanders Bokhandel i Tibro!

Idag var jag på Elanders bokhandel i Tibro. Jag har aldrig förut varit där, och jag ville ta ett kort på min bok i butiken eftersom jag visste att de hade tagit hem den.

Det blev inget kort. Men eftersom orsaken till det var att de exemplar som tagits in var slutsålda så deppade jag inte över det … 😃

Jag tar en bild när de nya exemplaren har kommit istället! ❤

bok01 (004)

Researchkoll i Skövde med omnejd!

 

20181022_135940

Idag har jag varit ute på researchkoll i Skövde med omnejd.

Jag har kollat upp de platser som ska vara med i mitt kriminaldrama och kollat hur verkligheten ser ut jämfört med det jag skrivit. I vissa lägen såg jag detaljer som gjorde att jag behövde tänka om eller skriva på ett annat sätt … men sakta börjar saker falla på plats.

Idag har jag kollat upp Kilbacken, Norrmalm, Centrum, Östermalm, Tibro, Mölltorp, Mullsjön, Karlsborg, Skultorp. Samt busshållplatser, bankomater, lekplatser, vårdinrättningar och olika uteställen och restauranger. Allt för att se vad som funkar  (men också vad som inte funkar) att bakas in i min story.

 

Fredagsfeeling med bra musik!

Idag är det fredag, och på fredagarna är det alltid trevligt att lyssna på bra musik.

En av låtarna jag lyssnar på är denna, och det som är extra kul med den (förutom att jag tycker den är bra) är att det är jag som har skrivit texten till den! 🙂

Låten heter To someone called my father och gruppen heter My Sweetest Punch.

 

Text: Maria Richardsson    Musik: Rickard Linde

***

To someone called my father

20181117_144541

So she was
just a very young girl with a broken and lonely heart
She told me that you left right at the start
It was the end for her

So I was
just a very small boy with a broken and shattered dream
No father there at all. No, not even a gleam
I was alone without
I was alone without
without you …

Everyday I keep on wondering why you had to leave
Everyday I keep on wondering what I should believe
It could have been so nice to know you, could have been so nice
And I look just like you, I look just like you do …

So you were
someone from the past, just a picture and a name
Guess I was your burden and your secret shame
I tried so hard to hate

Waste of time
They called it a waste of time
everytime I thought of you
They told me let it go
but what could I do
You know I couldn´t hate
you know I couldn´t hate
not hate you …

Everyday I keep on wondering why you had to leave
Everyday I keep on wondering what I should believe
It could have been so nice to know you, could have been so nice
And I look just like you, I look just like you do …

***

Vad tycker ni om låten?

Kommentera gärna!

Om Anna.

Vad mobbning innebär, det vet vi alla. Alla säger att de hatar mobbning, men är det verkligen så enkelt?

Nej.

För många av dem som säger att de hatar mobbning har mobbat själva. En del vet med sig att de har gjort det, men jag tror att det finns väldigt många mobbare som faktiskt inte har en aning om att någon tyckte att just de var en mobbare. Många tänker nog att ”Visst, vi retade ju XXX för han var så tacksam att reta när han blev så där arg, men det var ju bara på skoj.  Jag var ju bara en AV ALLA DEM som retade honom. Och han hade ju kunnat tygla sitt humör bättre, han hade ju kunnat skärpa till sig …”

Så enkelt är det inte. Alla kan inte skärpa till sig. 

***

JAG kommer ihåg på mellanstadiet när jag hade min nya mössa på mig. Jag visste att de skulle ta den. De tog den på VARJE rast under några veckors tid och tryckte ner den underst i någon av papperskorgarna. Jag fick leta efter den under bananskal, kaffesump och snorpapper.

På högstadiet hade jag mina böcker i famnen med pennfacket ovanpå och så kom de förbi och slog det ur händerna på mig. Och så skrattade de.

Tuffingarna.

Jag minns exakt hur de såg ut när de skrattade, jag minns exakt hur deras skratt lät.

***

Men gjort är gjort. Jag har skrivit en bok, det är min upprättelse.

Den blomstertid nu kommer är ingen självbiografi, men det är ändå en upprättelse. 

Om nu jag tyckte att det var så jobbigt med händelserna ovan att jag fortfarande tänker på det då och då, hur ska det då inte det vara för dem som hade det så mycket värre: de som hade det som Anna.

En av mina huvudkaraktärer i min bok är Anna. Anna blir mobbad.
Jag har fått många kommentarer från läsare som känner igen sig i Anna, tack för era fina ord om henne.

***

Det finns så mycket att säga om mobbning, men frågar man runt så tycker ju alla att mobbning är fel. Där någonstans ligger nog det största problemet tror jag: Att många av de som mobbar inte förstår skadan de gör!

***

(Utdraget nedan är från Den blomstertid nu kommer, släppt på Lindskog Förlag i september 2017.)

Hon var öm på halsen. Hon drog med fingrarna över huden
och tittade sig i spegeln. Jodå, hon hade tydliga märken på
halsen. Både ett blåmärke och flera rivsår. Men det var ingen som hade reagerat, förutom EN
lärare som hade frågat, och då hade hon svarat att hon hade rivit
sig mot en gren i skogen. Sedan var det ingen som hade frågat
mer. Hade hon kunnat säga som det var till läraren? Skulle han
ha varit intresserad av sanningen? Det trodde hon inte.
Det var HON som stod själv i skolan varje dag, det var
HON som blev utsatt. Även om hon sa som det var så var det
hon som skulle få stå till svars för det dagen därpå. Klart hon
inte ville göra det värre än vad det var …
Hon drog upp nattlinnet så att hon kunde se benen. Jodå,
brännmärket syntes väldigt tydligt. Betydligt tydligare än det
hon fått på handen. Alla saker de gjorde mot henne gjorde
ont. När de drog henne i håret gjorde det ont, när de sparkade
henne i magen gjorde det ont och när de kastade saker på
henne gjorde det ont. Det gjorde till och med ont när de spottade
på henne. Hon tänkte att det inte borde göra ont när de
spottade, men det gjorde det … Eller så var det att det gjorde
så ont i hjärtat när de spottade. För hur många gånger de än
förnedrat henne innan, så var det lika förnedrande varje gång
de spottade på henne.

***

bok01 (004)