Så funkar min skrivtid.

Jag schemalägger min skrivtid.

Jag planerar mina dagar, gjorde jag inte det skulle saker och ting inte fungera. Har jag fyra timmar över en vardag så vet jag vad jag ska göra på de fyra timmarna. Inga konstigheter tycker jag.

Jag kanske bestämmer idag att imorgon ska jag skriva mellan 8.00 och 12.00.

Däremot bestämmer jag aldrig hur mycket jag ska skriva, det är ju bara stressande.

Jag kan ju inte på förhand veta om orden kommer att flöda.

Det jag bestämmer är hur länge jag ska sitta.

När klockan är 8.00 vet jag exakt vad jag ska börja med, det kan jag exempelvis fundera ut dagen innan när jag lagar mat. Det känns onödigt att ta av skrivtiden till att sitta och fundera över det.

Ibland funkar det bra att skriva, och då kör jag på.

Funkar det mindre bra så hoppar jag in i något av mina andra projekt eller någon annan scen. Känner jag att jag behöver ta en paus eller två mitt i så gör jag det.

När klockan är 12.00 och jag inte har tid att skriva mer försöker jag känna mig nöjd oavsett hur mycket text jag har lyckats få till.

Ibland går det mindre bra att skriva. Då kanske det funkar bättre imorgon. 🙂

***

Foto: Chatrin Carlsson

Kanske vill jag komma närmare

Dagens dikt

De andra säger Vad vill hon

Vem tror hon att hon är?

Jag säger att jag inte bryr mig

men du tror väl inte på det

Klart jag bryr mig

så jävla mycket

och mycket mer än så

Kan du se mig

Kan du se mig nu?

Jag vill lämna ett litet avtryck

mitt läppstift på ett glas

eller på din krage

ja, just din krage

när ingen annan ser

eller så är det just det jag vill

att de ska se …

***

Maria Richardsson -2019

Vilka som är dina sanna vänner kan bara du själv avgöra.

Mitt förra inlägg har fått väldigt många visningar, och det är roligt. Och det är inte så konstigt, för som sagt, jag vet att igenkänningsfaktorn är hög. Många gånger måste man slå i botten innan man kan börja ta sig upp.

I förra inlägget skrev jag om vänskap. Jag vill utveckla mitt resonemang lite, därför att detta är viktigt.

Så här skrev jag: Vänner handlar inte ett skit om vem man har känt längst eller gått igenom mest med. Det KAN vara så, men det BEHÖVER inte vara så.

***

Ingen annan kan bestämma vilka människor som ska ha betydelse i ditt liv.

Jag har kvar vissa vänner sedan många år tillbaka, som jag värderar högt. Men jag har också vänner som jag inte har känt så länge som är oerhört viktiga för mig, och några av dem har jag aldrig träffat i verkligheten.

Varför ska man förminska en vänskap och anse den som mindre värd bara för att man inte har träffats i verkligheten?

Riktiga vänner är sådana du kan vara dig själv med, sådana du inte behöver förställa dig för. Om du har vänner du alltid måste sätta upp en fasad inför, att du känner att du alltid måste verka glad eller lyckad, då skulle inte jag värdera de vännerna särskilt högt.

Riktiga vänner är sådana som inte ställer krav för vänskapen, sådana som accepterar dig och respekterar dig för den du är, även om de inte alls tycker detsamma i vissa, eller i väldigt många lägen.

Jag är jätteglad över mina vänner. Jag ser ingen som helst anledning att rangordna dem eller något liknande. Människor kommer in i mitt liv, vissa försvinner och andra finns kvar. Det är så det är.

För mig är det viktigaste inte hur ofta man träffas eller hur länge man har känt varandra, utan HUR man pratar med varandra. Och som jag ser det kan man föra konversationer alldeles utmärkt via mail eller på messenger också.

Låt inte andra människor bedöma vem som är din vän och vem som inte är det. Vem som betyder något för dig, och VAD den personen betyder för dig bestämmer bara du själv.

***

Alla mina böcker handlar om relationer på olika sätt.

Kärleksrelationer.

Men också om relationer mellan vänner.

Och mellan föräldrar och barn.

Min debutbok på bilden nedan handlar om Linda, Sofi, Anna och Sussi. Det är en bok om känslor och fasader, en bok om att försöka hitta sig själv. Och som sagt, det är också en bok om relationer.

Uppföljaren kommer ut till hösten, och den handlar om samma sak som den första boken. Fast på ett helt annat sätt. Och med större tonvikt på både kärleksrelationer och vänskapsrelationer. Bara så du vet … 🙂

Foto: Chatrin Carlsson



Till dig som ibland mår väldigt dåligt.

Det fanns en tid när jag höll på att gå in i väggen. Det kändes som om jag jobbade dygnet runt. Jag tvingade upp mig på morgonen, iväg till jobbet, och väl där stressade jag stenhårt tills arbetsdagen var slut. Allt jag tänkte på var att göra ett bra jobb, men hur mycket jag än stressade så lyckades jag aldrig bli riktigt klar. Det fanns alltid saker jag inte hann med, saker som fanns kvar att göra.

Så jag slutade ta raster, jag jobbade kvar efter arbetets slut och jag tog med mig jobbet hem.

Hemma hade jag inte ork till något. Kraften var slut.

Jag lagade mat, tvättade, städade och diskade och livet slutade vara roligt. På nätterna låg jag vaken och hade svårt att andas och rummet snurrade. Jag funderade på hur jag skulle lägga upp morgondagen för att hinna mer, för att jobba effektivare.

En dag kom jag inte längre upp ur sängen. Andningen fungerade inte som den skulle och mitt hjärta skenade. När jag försökte resa mig snurrade rummet så mycket att jag inte kunde ta mig framåt. Jag blev liggande på golvet och jag var så otroligt rädd för att dö.

***

Texten ovanför handlar om mig, om hur min livssituation och verklighet såg ut en gång i tiden. Jag blev till slut sjukskriven, mycket på grund av att jag till slut träffade en bra läkare som stod på sig trots att jag själv propsade på att jag nog ändå borde gå till jobbet dagen efter.

Två veckor blev jag sjukskriven. Läkaren sa: Ta det nu lugnt, gör absolut ingenting som stressar upp dig mer.

Första dagen av min sjukskrivning tog jag mig upp till datorn för att kolla mina mail. Och där, mitt bland alla ointressanta reklamutskick fanns mitt livs mest speciella mail.

Vi har beslutat oss för att vi gärna vill ge ut din bok ”Den blomstertid nu kommer.”

Äntligen hade jag fått just det mailet från ett traditionellt förlag som jag drömt om så länge. Mitt i en av mina allra sämsta perioder i livet kom beskedet!

***

Mitt liv ändrades där och då. Beskedet gav mig den kraft som jag behövde för att göra de förändringar i mitt liv som behövdes.

Allt skedde inte på en gång, men processen startades omgående.

Jag var tillbaka på jobbet redan två veckor senare, men jag visste då att jag skulle be om tjänstledigt för att gå Skrivarlinjen på Skrivarakademin om jag bara kom in … Och det gjorde jag!

Utbildningen startade i augusti det året, fyra månader efter mitt utgivningsbesked, och i september gavs boken ut.

Utbildningen gav mig så mycket, inte bara skrivarmässigt. Jag fick en oerhört personlig och fantastisk kontakt med många av mina klasskamrater, och de fick mig att hitta styrkan jag behövde för att inse att jag behövde säga upp mig från jobbet.

***

Någon gång på sommaren 2018 gjorde jag min sista arbetsdag. Jag sa upp mig efter att ha varit fast anställd i 18 år. Det var sannerligen inget lätt beslut att ta, men jag kan ärligt säga att jag inte ångrat det beslutet en enda gång!

***

Jag är inte samma människa nu som jag var då. Jag har lärt mig att se mina styrkor, och jag har lärt mig att se mina svagheter. Jag har lärt mig hantera stress, och jag har lärt mig vikten av positivt tänkande. Och jag är oerhört nyfiken på nya bekantskaper på ett sätt som jag aldrig varit tidigare. Vänner handlar inte ett skit om vem man har känt längst eller gått igenom mest med. Det KAN vara så, men det BEHÖVER inte vara så.

***

Jag är författare och textförfattare, cirkelledare i kreativt skrivande, har egen firma där jag erbjuder olika skrivartjänster och jag är matambassadör på Brand Impact. Och jag mår oerhört bra idag! Jag jobbar inte mindre än tidigare, men jag jobbar med sådant som utvecklar mig och sådant som ger mig något.

Jag har Crohns sjukdom, jag har whiplashskada och ständig värk i kroppen. Men det kunde varit värre.

Mycket av det som händer kan vi inte påverka alls, men en hel del kan vi faktiskt påverka. Livet är inte enkelt, men vi kan välja hur vi ser på saker och ting och vi kan välja om vi vill utvecklas som människor eller inte.

Ingen människa är perfekt, sannerligen inte jag heller. Men i ärlighetens namn: Om det är det vi strävar efter är vi nog väldigt fel ute!

Acceptera att människor är olika och inse att den enda du verkligen kan ändra på är dig själv.

***

(Bilden i inlägget är från inlagan till Den blomstertid nu kommer.)


Här kommer en alldeles nyskriven, högst oredigerad text från kriminalroman nummer 2!

Det är fredagsmorgon och här sitter jag med mitt kaffe och skriver på min laptop. Jag är mitt inne i min andra kriminalroman, och tänkte bjuda på ett kort oredigerat ljudklipp på något jag precis skrev. Eftersom jag inte vill avslöja något i förväg så läser jag inte ut namnen på de som är med i scenen.

Jag kan säga som så att texten är tagen mitt i en väldigt laddad scen. Och nu när jag fått till scenen i sin helhet känner jag mig väldigt nöjd.

Så ha en fantastisk fredag alla! ❤️

Det tänker jag ha! 😃

***

(Bilden i detta inlägg är från inlagan till min bok Den blomstertid nu kommer.)

Någon gång ska jag skriva en poesibok.

(Bilden visar en detalj från omslaget till Den blomstertid nu kommer)

Jag har tankar på att skapa en bok med mina dikter. Jag använder ordet ”skapa” därför att jag inte har bestämt formen än. Om det ska vara en bok bestående av enbart poem eller om den ska ha någon annan form, exempelvis med fotografier som illustrerar texten.

Detta är ingenting jag jobbar aktivt med, utan det är mer en tanke som jag återkommer till då och då.

Jag har alltid ett huvudprojekt som jag arbetar aktivt på, och det huvudprojektet är min första prioritering. Men vid sidan av har jag flera sidoprojekt som jag passar på att spåna vidare på de dagar jag inte kommer vidare med huvudprojektet, för sådana dagar kommer alltid lite då och då.

Ett av mina sidoprojekt är just att skriva poem: låttexter och dikter.

Jag är inte en person som tänker ”Nu ska jag skriva en bok med dikter”, och sedan sätter mig ner och skriver alla dessa dikter som behövs för att få ihop min poesibok. Nej, jag är en samlare. Jag samlar ihop dikterna jag skriver och sparar dem i en mapp. Först när jag har det antalet dikter som jag känner att jag skulle behöva, först då kommer jag att jobba aktivt med det projektet. Så därför är det ännu inte mycket mer än en tanke på något jag vill göra längre fram … men det är en mycket trevlig tanke!

Man kan inte tvinga fram skrivlusten.

Vissa dagar flyter texten på hur lätt som helst. Det är då man är inne i ett flow, och det är en fantastisk känsla.
Men ska man få en hel bok skriven kan man inte skriva bara då, man måste schemalägga skrivandet och försöka skriva även de dagar man inte känner lika mycket för det.
Ibland kan man hitta det där flowet efter att ha skrivit ett tag också. 🙂

Vill du gå min skrivarkurs i Skövde? Anmäl dig omgående!

Den 25 mars kör nästa omgång av min kurs ”Att skriva en bok” igång i Skövde.

Endast två lediga platser kvar!

Först till kvarn gäller.

Skriv i intresseanmälan på länken nedanför, de två som är först blir kontaktade av Studiefrämjandet.
(Träffar: 25 mars, 8 april, 29 april, 13 maj, 27 maj och 10 juni)

Läs mer om kursen här:https://www.studieframjandet.se/vastra-gotalands-lan/gustav-arrangemang/kurser/1900/januari/bruket-forfattarkurs—att-skriva-en-bok/