Blogg

Och allt blir återfött. En feelgood?

Mina två böcker i Blomstertid-serien ligger båda på 4,0 som helhetsbetyg.

Den blomstertid nu kommer har nu 47 betygsättningar och den har funnits som ljudbok sedan juni, medan Och allt blir återfött har 21 betygsättningar och släpptes för två veckor sedan.

Båda böckerna beskrivs med orden sorglig och bladvändare. Första boken beskrivs också som tankeväckande, och den andra som feelgood.

Jag har full förståelse för de tre första orden, men feelgood … Den beskrivningen har jag inte hört på någon av mina böcker förut.

Intressant, måste jag säga.

Mycket intressant.

Nu finns även min senaste artikel i Kommunalarbetaren utlagd på deras hemsida!

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att jag var med i Kommunalarbetaren nummer 6, 2020, en artikel där jag och författaren Åsa Linderborg delade med oss av våra skrivtips. Det här är min tredje intervjun i Kommunalarbetaren, och det känns kul att vara med i samma artikel som Åsa Linderborg eftersom hon är författare till en bok som jag verkligen vill läsa, ”Mig äger ingen.”

I går såg jag plötsligt att Kommunalarbetaren lagt ut artikeln även på sin hemsida, sin Facebooksida och sin Instagramsida. Kul!

Facebook:

Instagram:

Och här är länken till artikeln på hemsidan:

https://ka.se/2020/08/03/forverkliga-drommen-att-skriva/

Foto på mig: Chatrin Carlsson

Självbiografi eller bok med självbiografiska inslag

Skriver jag självbiografiskt?

Svaret på den frågan är inte ja, men det är inget klart nej heller. För det är klart att det finns självbiografiska inslag i alla böcker jag skriver.

Skrivandet här på bloggen är ju också självbiografisk.

Det var något jag själv inte hade reflekterat över tills jag fick en förfrågan om att vara med i en antologi om att skriva självbiografiskt, och förfrågan gällde då om jag kunde skriva ett kapitel om att blogga självbiografiskt.

Den boken heter Skriv om ditt liv och släpptes 2019 på Ariton Förlag.

Innan släppet spelade jag in en kort filmsnutt med mitt bästa tips kring självbiografiskt skrivande.

Här kommer den:

Nu har jag 1.900 betygsättningar på Våroffer på Storytel!!!

Ytterligare en viktig milstolpe har passerats!

Nu har jag 1.900 betygsättningar på Våroffer på Storytel!!!

1.900 betygsättningar och ett snittbetyg på 3,9!

1.900 personer har lyssnat på MIN bok och valt att efteråt sätta ett betyg på den!

BETYDLIGT FLER än så har lyssnat, men hur många som har lyssnat har jag ingen aning om

Det ÄR extremt svårt att bli antagen på ett traditionellt förlag.

Ja, det är extremt svårt att bli antagen på ett traditionellt förlag. ÄVEN om man har skrivit en fantastisk bok. Det räcker tyvärr inte. Man måste ha tur också: det vill säga att rätt person på rätt förlag läser manuset vid rätt tillfälle. Man måste ha MASSOR av tålamod. Och man måste kunna ta ett nej … eller rättare sagt ett nej, efter ett nej efter ett nej, efter ett nej.

Kolla in citatet nedan, ett citat från en amerikansk författare. Det finns med i Marita Brännvalls text från denna månadens gästbloggsinlägg.

“Work like hell! I had 122 rejection slips before I sold a story.”

– F. Scott Fitzgerald

Det är ett citat som visar väldigt tydligt hur det faktiskt är att försöka få sin bok antagen på ett traditionellt förlag.

För inte är det enkelt.

Men det ÄR inte omöjligt.

Jag har hört några exempel på författare som faktiskt blivit antagna på första försöket, men de är verkligen få.

Jag har också hört MASSOR av författare som har fått kämpa med sin utgivning.

År efter år.

Refusering efter refusering.

Nu snackar vi alltså traditionell utgivning.

Men citatet kan ses både som positivt och negativt.

Å ena sidan: Ingen vill väl gå igenom 122 nej.

Å andra sidan: Den som får ett ja efter 122 försök har ju faktiskt lyckats!!!

När man står där med sin nytryckta bok i handen spelar det nämligen inte någon större roll om boken blev utgiven på första försöket eller på det 123 försöket.

Foto: Petronella Simonsbacka (Bokmässan i Göteborg, 2018)

Gästbloggare: Marita Brännvall

Idag är det den sista juli, och det är återigen dags för månadens gästbloggare. Julis gästbloggare heter Marita Brännvall och hon jobbar som lektör, manusutvecklare och skrivcoach. På hennes hemsida läser jag att hon har jobbat med över 100 författare.

Men så skriver hon ju själv också. Om Aurora. När Marita beskriver sin egen skrivprocess känner jag igen mig själv så otroligt mycket. ”En förälskelse som aldrig går över”, skriver hon. Och jag vet exakt vad hon menar. För det är ju precis så.

Här kommer Maritas text:

Säg upp dig eller dö!

– ett brev till min protagonist

“Work like hell! I had 122 rejection slips before I sold a story.”

– F. Scott Fitzgerald

Det är söndagsskimmer i sjön och körsbärsblommor singlar mot marken. Jag har precis sagt upp mig och sitter på en parkbänk med lyckorus i bröstet. Och skräckbrus. Hjärtklappning. Rysningar flammar upp längs ryggraden. Nu ska jag ta tillbaka mitt liv. Skriva. Få tid och energi. Inga fler eftermiddagskrascher hemma i tygsoffan, efter att ha kramat ur ett hundratal leenden till människor som ber mig fara åt helvete. Lyckoruset stiger, som fågelkvitter i halsgropen. Skriva. En förälskelse som aldrig går över. Nu ska jag göra det. Jag kan! Skräckbruset kramar åt med sina händer runt min hals. Min vän sätter sig på bänken intill mig, säger Men hur ska du klara dig utan pengar? Tänk att inte kunna köpa en fin sommarklänning.

*

Min vackra Aurora, äntligen ska det bli du och jag i flera månader. Minns du när vi först träffades? Jag minns det knappt själv. På den tiden reste du i Rwanda, räddade livet på människor som blev mördade av machete. Du rökte pipa och hade heltatuerade armar. Kort därefter kom du hem till Sverige och dödade din mamma.

*

Min vän fortsätter: Tänk att inte kunna gå på restaurang. Stekt torskfilé med vitvinssås. Crème Brûlée. Eller köpa en Champagne. Körsbärsblommorna täcker marken, som rosa snö. På parkbänken en bit bort sover en hemlös man. Kanske är jag en av dem nästa år. Hemlös. Hjälplös. Alldeles galet lottlös. Ett jobb är ett jobb, som min vän påpekar. Du kommer att tröttna på att skriva hela tiden.

*

Aurora, jag har flyttat runt mer än du. I åratal levde jag med väskan i handen, alltid redo att fly. De senaste tio åren har du ofta stått där, din hand utsträckt, sagt Kom, låt oss resa tillsammans. Och varje gång har jag sagt att jag inte har tid. Alltid finns det något annat. Jobbet. Disken. Tvätten. En fantastisk bok. Livets brus. En annan dag, har jag sagt, då lovar jag att vi ska göra den där resan. Åren har gått. Så många gånger jag har lovat dig.

*

En oktoberkväll med mörker och snöglitter och mina ögonfransar klistrar ihop av frost. Eller tårar. Då krockar jag med Kärleken. Aldrig trodde jag att jag … En lycka som får mig att andas igen. Världen går från monokrom till blossande surrealistisk, mättnaden är så hög att jag bländas. Tänk så många färger det finns, världen är verkligen vacker. Aurora, jag berättar om dig, hur du vandrar fälten i Rwanda och hur du kommer att förlora allt. Och han, Kärleken, säger att han tror på dig och mig. Även han tycker att du är magisk och viktig.

*

En dag förra året kom du hem till Sverige. Aurora, jag stod på flygplatsen och väntade. Frågade om du ville flytta in med mig och min man. Du berättade att du gjorde något oförlåtligt när du var barn, att ingen någonsin kommer att kunna älska dig. Jag tog din resväska, den rymde alla dina hemligheter. Jag älskar dig redan, sa jag, du är perfekt.

*

Min vän frågar om jag fattar hur liten chans det är att bli författare och faktiskt tjäna mer än en krona på det. Man behöver pengar för att leva, säger hon. Jag svarar att jag ska göra något jag älskar. Skriva. Starta eget. Hjälpa andra med deras texter. Jag höll på att dö, säger jag. Jag slutade andas, som den gången nån försökte dränka mig. Medan min vän pratar om vilka champagneflaskor hon ska bjuda på vid nästa festtillfälle, ser jag dig, Aurora, skutta fram under körsbärsregnet. Du är ett litet barn som fortfarande inte är medveten om att livet kan vända på ett ögonblick. Du fnittrar och sprätter vatten på en sädesärla. Du är vacker, som en körsbärsblom. Om några år kommer du att vara hemlös, hjälplös och alldeles galet lottlös. Jag kommer att jobba med dig tills du tröttnar på mig. Ett år till. Två. Kanske fler. Tills du skriker åt mig att fara åt helvete. Mitt jobb med dig kommer jag att njuta av, även om jag får 122 refuseringsbrev.

***

Aurora har under flera år varit protagonist i min berättelse. Den där historien som är tjugofem procent klar, halvvägs i mål, nästan färdig.

För ett par år sedan sade jag upp mig från mitt jobb. Fram till dess hade jag haft många olika jobb – fotograf, säljare i butik, frukt- och grönsaksansvarig, m.fl – och alltid fick jag, efter att tag, känslan av att jag inte utvecklades, att jag hellre ville göra det jag älskar: att skriva och jobba med text.

Jag har skrivit sedan jag var barn, och hjälpt andra författare med texter i över tio år. Men att ta steget och satsa helhjärtat på något är svårt. Lockande, men också skrämmande. Man vet vad man har, men inte vad man får.

Idag är jag lyckligt lottad som får jobba i eget företag med att hjälpa andra skriva sina historier. Och jag är lyckligt lottad som får tid att skriva och skapa magi med Aurora.

Skrivkärlek till dig!

Marita Brännvall

Hälsa på mig här:

Hemsida: www.maritabrannvall.com

Facebook: https://www.facebook.com/maritabrannvall/

Instagram: https://www.instagram.com/maritabrannvall/

Twitter: https://twitter.com/maritabrannvall

LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/marita-brännvall-1a759316b/

Första utkastet är bara en kladd.

Dagens skrivtips: Fixera dig inte vid att allt måste bli kanonbra från början.

Om du ska skriva en bok så är det klart att du ska göra det så bra som möjligt. Din inställning bör vara att den ska bli kanonbra, men fixera dig inte vid att den ska bli det redan när du skriver ner texten för första gången.

Första utkastet av ditt manus är egentligen bara en kladd, det är vid redigeringen som boken ska slipas och bli så där bra som du har tänkt dig.

Den kanske inte blir bra vid första redigeringen heller … eller andra …

Men det har liksom ingen större betydelse.

Det som har betydelse är att det blir bättre för varje redigering och att du är HELT nöjd när du är klar!

Foto: Chatrin Carlsson, Maria Richardsson

Jag har med en text av Lasse Winnerbäck i min bok.

Det är en fantastisk känsla att skriva något som andra läser och sedan reagerar på.

Det skapas en stark känsla av tillfredsställelse hos mig när jag får läsaren att känna.

Varje gång jag lyckas beröra någon.

Någon jag själv blir berörd av är Lasse Winnerbäck. Han har ett makalöst sätt att skriva på.

Det är aldrig konstlat, aldrig inlindat, aldrig tillskruvat.

Det är enkelt, aldrig förskönande.

Det finns något väldigt vackert i det vardagliga, i det råa, i det enkla. I det filterlösa.

Det är så jag vill skriva, det är så jag vill beröra.

När jag skrev Och allt blir återfött kände jag att jag ville ha med ett utdrag från en av Lasse Winnerbäcks texter, Varning för ras. Jag kände väldigt starkt att den texten passade in så bra i boken.

I Och allt blir återfött träffar två av huvudkaraktärerna på stor kärlek. Och när stor kärlek krossas, då faller man, det vet vi alla.

Men vad händer när man faller?

Man ramlar mot asfalten och skrapar upp sig. Man går sönder.

Hur kan man beskriva det mer?

Jo, man kan beskriva det som HAN gör, Lasse Winnerbäck. Såhär:

Såhär ser det ut i Och allt blir återfött. Och jag tycker det passar in så bra. Jag har det på en av de allra första sidorna, precis innan boken börjar. Det ger en tydlig indikation på vad min bok handlar om, på vad man har att förvänta sig. Och ja, jag frågade först om det var okej.

Lasse Winnerbäck har så många texter som berör mig, så många texter jag kunde ha använt istället för Varning för ras. Men nu blev det just den.

Här kommer hela texten till Varning för ras, och under ligger länk till låten på Spotify för den som vill lyssna.

Varning för ras

Solen står högt över taken och vinden har vänt
Isen har smält och det luktar som vår
Du går genom stan som om ingenting har hänt
Lika verklig och vardagligt snygg som igår
Kom inte för nära, du vet hur det blir
Nu har jag mitt och du ditt revir
Och du vet hur jag mår
Jag skyndar mig långsamt iväg hem till mitt

Jag måste sova på saken
Våren har vaknat, men drivor i vitt
Ligger kvar över taken

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
Som stenar mot glas

Varning för ras

Dina läppar som längtat iväg säger ”Allting är bra
Det tog lite kraft, men trots allt var det skönt
Att det gick som det blev, att det blev som vi sa”
Jag vill säga nåt nytt, men det känns inte lönt
Du har nån i handen, jag skiter i vem
Jag ser er på håll när jag skyndar mig hem
Genom vitt och grönt
För mycket människor i stan just idag
Här blir man ensam bland tusen
Dom har spärrat med koner kring varje fasad
Det sitter skyltar runt husen
Det är varning för ras…

Solen går ner över taken och klockorna slår
En konstig dag, med ett konstigt ljus
Jag går mitt i vägen, det luktar som vår
Det droppar av snö ifrån träd och hus
Kom inte för nära, du vet hur det går

Jag ser vart du längtar, o du ser hur jag mår
Inget vidare rus
Jag försöker få in alla ord som du sa
Men du vet hur dom smakar
Det är nånting skumt med stan just idag
Det är nånting som knakar

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Inga tanklösa, menlösa ord
Ingen felaktig fras
Varning för ras

Text: Lasse Winnerbäck

Att tillåta mig att få känna lycka över när det går bra gör att det blir lättare att hantera det som drar ner!

I mitt förra inlägg skrev jag om lyckan av att se att min nya ljudbok har fått fina betyg och en fin recension så här i början. Jag vill utveckla detta lite.

Jag har tidigare sagt att det är en helt annan sak att släppa en pappersbok och att släppa en ljudbok. Det är mycket som skiljer sig åt, bland annat det här med betyg och recensioner.

Det är nog många som tänker ”Det är klart att hon får positiva recensioner, om folk inte gillar boken skriver de väl ingenting alls.” Så kan det nog vara till viss del när det gäller pappersböcker (undantaget professionella bokbloggare och bokrecensenter), och det beror ju på att det kan kännas rätt bökigt att skriva en recension och sedan lägga ut den någonstans.

När det gäller recensioner och betyg på Storytel är det en helt annan sak. Det är nämligen betydligt lättare, man är redan ”på plats” för att skriva in sin åsikt. Och tro mig, här säger folk verkligen vad de tycker. Jag har kollat runt bland andras böcker också, och det är så det ser ut. Gillar man inte en bok så skriver man det.

Jag hade aldrig upplevt en rejäl sågning förrän jag släppte min första ljudbok.

Min första ljudbok var Våroffer, och den har gått fantastiskt bra, med mina mått mätt, den har närmare 1.900 satta betyg och ett snitt på 3.9. De flesta recensioner jag har fått är en fröjd för mig att läsa, men mitt ibland alla positiva fina recensioner ligger det här och där rejäla sågningar också.

Det är så det oftast ser ut på Storytel, det finns ingen bok som ALLA gillar.

Det är därför det känns så skört, för att jag vet att det helt plötsligt kan komma en minst sagt negativ recension och ett bottenbetyg, alltså en etta.

På Storytel är det tvära kast, och det finns inte något jag kan göra för att påverka det, det är bara att hoppas på att folk kommer att gilla det de läser/lyssnar på.

Det är en del av författarskapet att lära sig hantera de dåliga betygen och recensionerna, vilket inte är helt lätt, på ett sätt är det ju som att någon sparkar på mitt barn. Men man måste lära sig hantera det och lära sig att en läsare måste få ha sin åsikt, oavsett vad den åsikten är. Det är inte min uppgift att få ALLA att förstå tjusningen med mina böcker, däremot vill jag gärna sprida vetskapen om att mina böcker finns och vad de handlar om, så att folk själva sedan kan bilda sig en uppfattning om huruvida det är något man vill läsa eller inte.

Som sagt, man måste lära sig att hantera dåliga recensioner, ingen är förskonad.

Men just därför är det så oerhört viktigt att man som författare också får glädja sig åt när det går bra, och att man faktiskt får glädja sig åt det rejält, för det är de känslorna som ger energi till att lära sig att bortse från de dåliga betygen och de dåliga recensionerna!