Redigeringen är till för att vässa boken!

Många av inläggen här på bloggen har handlat om redigering, och det känns logiskt att en blogg som handlar just om skrivande och författarskap gör det.

Redigeringen är nämligen en väldigt stor del av processen när man skriver en bok. Jag har alltid förstått att redigeringen skulle vara en omfattande process, men det kan jag ärligt säga att jag hade ingen aning om HUR omfattande. För varje bok jag har släppt har jag blivit mer och mer vän med själva redigeringen. Man ser så tydligt skillnaden innan och efter.

Vem vill skriva böcker som är halvbra?

Inte jag!

Därför får redigeringen ta den tid som krävs.

Månadens gästbloggare: Gunvor Härenstam

Foto: Malin Alm

Återigen är det alldeles i slutet på ytterligare en månad, denna gång september. Slutet på månaden betyder en ny gästbloggare här hos mig. Denna månads gästbloggare heter Gunvor Härenstam och hon har i dagarna släppt en ny bok som heter Ur sprucken jord.

Här kommer hennes text:

När jag skriver detta sprider sig en oro i min kropp, som om den var invaderad av myror. Snart ska mina boksidor befrias från tryckeriet och sväva ut till mina läsare. Det är bara några dagar kvar till boksläpp för min fjärde bok Ur sprucken jord. Medan ni läser dessa rader har det redan skett. Vissa böcker har till och med hunnit landa hos sina läsare.

Redan i början av boken kommer de att upptäcka hur allt kretsar kring en jordbävning i den grekiska staden Rion, hur jordbävningen fortsätter att ha betydelse genom hela boken, skakar om karaktärerna och för en spännande historia framåt. I länkarna här kan du få reda på lite mer om handlingen och vem jag är.

https://shop.whipmedia.se/produkt/ur-sprucken-jord/

Mitt skönlitterära skrivande är en skapande lek i kontrast till de texter jag producerat i mitt arbetsliv. Där var det rapporter, förslag och verksamhetsberättelser. Sådana texter som är koncentrerade, entydiga och strukturerade till sin karaktär. Såklart blev det en utmaning när jag lockades till att skriva skönlitterärt. Ja, det är sant, jag lockades. Det hände gång på gång när jag skulle somna på kvällen, att en mening snurrade i mitt huvud. I början ignorerade jag surret. Då blev det svårt att sova. Nästa strategi var att ha papper och penna på mitt nattduksbord så att jag kunde skicka surret från min hjärna till pappret. Det fungerade och jag somnade. Numera går jag istället upp och skriver av mig. De flesta av mina texter kommer dock till på det ”normala” sättet, penna och papper som skiss för de avsnitt som behöver en skjuts i fantasin och dator för renskrivning och de tillfällen då jag redan är i min bubbla av scener.

2013 hade lockelsen blivit så stark att jag trevande skrev korta noveller. Jag ville få fram texter som var verklighetsnära, händelserika och med ett slut som får läsaren att reflektera. De ledstjärnorna jobbar jag fortfarande efter.

Novellerna jag lyckats producera, ville jag gärna skulle bli lästa. Jag behövde också något som både satte igång mig och gav mig en viss press.

Novelltävlingar! Perfekt! De hade tema och deadline, morot och piska. Dessutom blev mina texter åtminstone lästa av juryn. Ibland gick det riktigt bra också, som när jag 2017 kom tvåa i Tidningen Skrivas stora sommarnovelltävlig. Då skrek jag rakt ut så att mina arbetskamrater undrade vad som hänt.

Vissa av mina fiktiva berättelser kunde jag inte släppa. Jag måste helt enkelt ta reda på vad som hände sedan och då var det bara att fatta pennan och bygga vidare. Min bok Hjärtat fick tala och den nu aktuella boken Ur sprucken jord kom till på det sättet. Jag har också givit ut en novellsamling, En brokig skara människor, och en kort och händelserik historia om en hemlös romsk pojke som försörjer sig genom att spela gitarr på gatorna i Lidköping, Hitta hem.

Jag vill fortsätta att leka mig fram, pröva olika berättarperspektiv och flera sorts texter. I min samling av publicerade texter finns förutom mina böcker också två krönikor, två veckotidningsnoveller och deltagande i fyra antologier.

Vill du så möts vi på Torslanda bokmässa 26 november där jag delar bokbord med en annan författare, eller på Smålands litteraturfestival i början av februari 2023 vid mitt bokbord i Gummifabriken i Värnamo.

Kontakta mig här: gunvor.harenstam@gmail.com


Nu har jag träffat Gunilla Leining!

Dag 2 på bokmässan såg jag seminariet ”Varför har ljudboksdeckaren blivit så populär?

En mycket intressant diskussion mellan deckarförfattarna Leffe Grimwalker, Christina Larsson, Madeleine Gustafsson och ljudboksuppläsaren Gunilla Leining. Samtalsledare var Kattis Ahlström.

Seminariet var intressant för mig eftersom jag själv skriver just deckare, men framförallt var det ju så att jag fick chans att äntligen träffa uppläsaren till mina deckare, alltså Gunilla Leining.

När Våroffer (min första deckare) var under produktion föreslog Lind & Co (mitt ljudboksförlag) Gunilla Leining som uppläsare. På den tiden lyssnade jag inte på ljudböcker och visste inte vem Gunilla Leining var, men jag tyckte hon lät väldigt bra så jag sa att det blir bra med henne. Vad jag inte hade en aning om då var att just hon skulle komma att bli Sveriges allra populäraste inläsare, men så blev det.

Eftersom många väljer ljudböcker efter inläsare så är det naturligtvis kanonbra för mig att just hon läser in min serie, men för mig är hon viktig på många sätt. Framförallt har hon, efter att ha läst in både Våroffer, Gryningsdåd och Fallet Nathalie ”blivit” Lena Borell för mig. När jag nu skriver på min fjärde deckare och jag skriver Lena Borells repliker är det Gunilla Leinings röst jag hör. Från början kanske jag kände mig lite orolig över det faktum att hon inte har rätt dialekt, men det stör mig inte nu. För mig ÄR Gunilla Leining Lena Borell. Så är det bara!

När jag lyssnade på föreläsningen och Gunilla pratade hade hon en annan röst än den hon har som Lena Borell, men ibland, när hon sa vissa saker hörde jag Lena där framme på scenen.

Många frågar mig hur viktigt det är att man gillar uppläsaren till sina ljudböcker, och självklart är det viktigt. Det är oerhört viktigt!

Bild på Gunilla Leining från föreläsningen. Foto: Maria Richardsson

Jag borde bett om att få ta en selfie med henne, men det var som om jag plötsligt glömde allt det jag planerat att säga.

Men jag pratade med henne i alla fall.

Berättade vem jag var och sa att jag tyckte hon var perfekt som uppläsare till Lena Borell-serien.

Hon sa att hon gillar böckerna, att de är spännande och att mina böcker innehåller mycket drama och intressanta karaktärer.

Det var en mycket märklig känsla att prata med den person som ger röst till mina ord, hon som ger liv till mina karaktärer och för fram mina historier och det jag vill säga.

Och nästa gång, då vill jag ta en bild på oss två tillsammans, en bild på mig bredvid uppläsaren som läser in mina böcker i Lena Borell-serien så bra. 🧡

Bokmässan med stort B är över för i år.

Det finns många bokmässor, och jag har deltagit på en del av dem. En del är stora, en del är små. De har alla olika fördelar och nackdelar. Men bland alla dessa bokmässor finns det förstås en som står ut lite extra.

Jag talar om Bokmässan med stort B, den stora Bokmässan i Göteborg.

Nu är den över för i år, och många är vi som redan ser fram emot nästa år. Både författare, arrangörer, förlag och besökare.

Många är vi som går omkring och känner av den där typiska bokmässebakfyllan som alltid dyker upp efteråt, den som inte alls behöver ha med tidigare alkoholintag att göra.

Man blir helt enkelt lite tröttare, lite segare ett tag efteråt.

Alltså, alla de där intrycken på mässan som överfaller en överallt.

Det var intensivt, jättekul … men också dränerande.

Det kommer flera inlägg om bokmässan i veckan. Jag vill inte mixa ihop allt till ett enda inlägg.

Här kommer inlägget om torsdagen, alltså dag 1 på mässan.

Den här dagen ägnade jag åt att gå omkring och mingla. Jag kollade in alla montrar och hälsade på alla författare jag kände, vilket med tiden har blivit en hel del.

Tyvärr tänkte jag inte på att fota alla dessa möten, men här är en bild i alla fall, en selfie tagen av Magnus R Lindgren. Den är tagen ”mitt i smeten” vid Föreningen för Västgötalitteraturs monter, B10:61.

Jag och mina författarkollegor blir väldigt glada när vi ses igen, det syns väl på bilden. 😉
Lasse Bägerfeldt, jag, Maria Bouroncle och Magnus R. Lindgren.

Tågresor kan ibland vara sega, men inte om man har trevliga författarkollegan Marianne Gunve som sällskap!

Jag och Marianne Gunve.

Höjdaren den första dagen var författarminglet på kvällen, ett författarmingel för medlemmar i Författarförbundet och/eller Författarcentrum. (Jag är medlem i båda.)

Här en bild från detta:

Att sitta lite under minglet var inte så dumt. Här pratar jag och Marianne Gunve med Jacob Åkerström, författarförmedlare på Författarcentrum. Marianne och Jacob tillhör Författarcentrum Syd, jag tillhör Författarcentrum Väst.

En av dem jag pratade en del med under minglet var Louise Halvardsson, en författarkollega som jag bara brukar träffa på Bokmässan i Göteborg, men som alltid är så intressant att prata med. Tyvärr hann hon gå vidare på andra äventyr innan hon kom med på bild, lägger därför in en bild från ett av våra tidigare möten.

Bilden på mig och Louise är från 2019, året då vi hade släppt var sin uppföljare strax innan bokmässan.

Om en halvtimme har jag ställt om från författare till demonstratör i butik.

De allra flesta författare har ett annat jobb vid sidan av författarskapet. För egen del har jag flera extrajobb. Dels handlar det om jobb i min firma, där den som vill kan boka in mig som skrivarcoach/lektör/skrivarkursledare, men det handlar också om demojobb av olika matprodukter i butiker runtom i Skaraborg. Mina demojobb är alltså typiska brödjobb, jobb jag behöver ha för att säkra min inkomst.

Mitt stora, långsiktiga mål är att kunna försörja mig på mitt författarskap, och om jag någonsin kommer dit är svårt att säga – men man kan välja att se på sitt brödjobb på olika sätt.

Jag har valt mina extrajobb med omsorg, jag gillar verkligen upplägget att jag själv kan välja mina tider och att jag kan släppa jobbet efter avslutat arbete. När jag demar är det en förutsättning att jag är social och trevlig, och det går liksom inte att tänka på intrigerna i mina böcker när jag är ute på jobb. Jag gillar omställningen faktiskt, jag ska inte sticka under stol med att det kan kännas svårt att behöva ”pausa” skrivandet, men när jag väl sitter i bilen på väg till ett uppdrag är jag helt inriktad på jobbet som ska göras den dagen, på produkten jag ska dema.

Idag är en sådan dag, en demojobbsdag. Jag ska snart ge mig iväg, denna gång till en butik i Falköping. Nu på morgonen har jag förberett mig för uppdraget, samtidigt som jag har provpackat inför bokmässan i Göteborg (det var inte direkt en skräll att komma underfund med att jag även denna gång behöver minska antalet böcker jag hade planerat att ta med), gått igenom materialet från den kommande gästbloggaren på Marias Författarblogg (det blir som vanligt ett intressant inlägg) och försökt rensa ytterligare mail i min inkorg (har som vanligt fått meddelande att inkorgen snart är full och snart inte kan ta emot fler meddelanden.) Tankarna på Lena Borell och bok fyra i min deckarserie finns där och idag funderar jag mer specifikt över hur mycket en människa kan förväntas blöda i en viss situation. Detta triggar igång ett tidigare trauma inom mig, och jag får flashbacks från den där händelsen som slutade med att jag fick flertalet blodtransfusioner.

Så ser det ut just nu hemma hos mig i mina tankar. Men författandet har lärt mig att stänga av, vilket jag snart behöver göra, när jag ska ställa om för dagens uppdrag.

Ha en bra dag, det tänker jag ha!

Foto av NEOSiAM 2020 pu00e5 Pexels.com

Söndag 25/9 kan du köpa mina böcker signerade i Skövde!

Eller mer rätt: strax utanför Skövde.

Om en vecka, alltså söndag 25/9, är det nämligen dags för Kvartersloppis i Igelstorp.

Igelstorp är ett litet samhälle mellan Skövde och Tibro och kvartersloppisen äger rum mellan kl.10.00 och 15.00.

Varför skriver jag då om detta på min författarblogg?

Jo, eftersom jag bor i Igelstorp kommer det finnas möjlighet att köpa mina böcker signerade under dagen.

Så välkommen till Igelstorps Kvartersloppis och välkommen att kolla in mina böcker. 🙂

Facebookevenemang: kvartersloppis IGELSTORP | Facebook

Research till förbannelse, del 2

Mitt författarliv just nu består av research till förbannelse.

Naturligtvis går det inte sådär smidigt som jag hoppades på.

Nej, researchen vill gärna fucka upp allt det jag har skrivit genom att kräva omskrivningar högt och lågt.

I det här läget gäller det att för det första påminna mig själv om att det här är min sjätte bok, min fjärde deckare, och jag har ju fått ordning på de andra böckerna så det är klart det blir ordning på den här med.

Det gäller att fokusera på en sak i taget.

Att bortse från det faktum att allt tycks behövas skrivas om just nu, och istället gå tillbaka till kapitel 1 och få det kapitlet att funka och sedan ge mig på kapitel 2 och så vidare.

Jag tänker inte slarva med den här fasen.

Alla mina bokprocesser har haft den här fasen, det-känns-som-om-allt-måste-skrivas-om-för-att-fungera-fasen, och den vetskapen är viktig nu.

För den blir bra.

Boken.

Och det är det viktigaste.

När jag skrev rubriken till det här inlägget såg jag att jag redan hade skrivit ett inlägg med samma namn. Därför blir detta ”Research till förbannelse, del 2.”

Det tidigare inlägget är en påminnelse om att det jag nu skriver verkligen stämmer.

Här är det tidigare inlägget om du vill läsa mer om research: https://mariasforfattarblogg.com/2021/05/19/research-till-forbannelse/

Foto av lil artsy pu00e5 Pexels.com

Fyra tillfällen nu i september att köpa mina böcker signerade

Jag får ofta frågan var, när och hur man kan köpa mina böcker signerade. Nu i september finns det faktiskt fyra tillfällen att göra det! Tre tillfällen i Göteborg och ett tillfälle i Igelstorp (som ligger mellan Skövde och Tibro.)

För det första så kommer jag att befinna mig på Svenska Mässan på stora bokmässan i Göteborg torsdagen den 22, fredagen den 23 och lördagen den 24 september.

Det bästa och enklaste sättet att få tag på någon av mina böcker då är att ta sig till montern jag står i under lördagen. Här info om detta:

Om det nu skulle vara så att du istället befinner dig på mässan under torsdagen eller fredagen och gärna skulle vilja ha tag på en av mina böcker (eller flera) så funkar det också, fast då måste du förboka innan! Dessa två dagar är jag nämligen där i första hand som besökare på mässan (har några inbokade möten också) och då vill jag inte släpa på böcker i onödan. Men säger du till dagen innan så tar jag med den bok du önskar och lämnar sedan över den (betalning med swish) på en tid och plats där vi möts upp efter överenskommelse. Är du intresserad av denna möjlighet så kontakta mig antingen på Messenger eller här:

Kontakta mig – Maria Richardsson (mariasforfattarblogg.com)

Skulle det vara så att du befinner dig i Göteborg och inte ska gå på mässan så kan vi mötas utanför Svenska Mässan istället. (Gäller endast torsdag och fredag.) Men glöm inte att kontakta mig dagen innan i så fall.

Det var det! 🙂

Men söndagen då?

Då är jag och mina böcker med på detta evenemang eftersom jag bor just i Igelstorp:

https://www.facebook.com/events/458190555961277/?acontext=%7B%22event_action_history%22%3A%5B%7B%22mechanism%22%3A%22group_featured_unit%22%2C%22surface%22%3A%22group%22%7D%5D%2C%22ref_notif_type%22%3Anull%7D

Mer info om detta evenemang kommer! 🙂

”Herregud, Maria! Fan vad bra den var, rent ut sagt.”

Mina böcker hittar hela tiden nya läsare och lyssnare, och det innebär att det fortsätter komma in nya recensioner.

Ibland lägger jag ut recensionerna på bloggen ganska omgående, men ibland håller jag på dem, ungefär som för att ha ett triumfkort att lägga ut vid rätt tillfälle.

Jag har en helt fantastisk recension som jag fick på ”Fallet Nathalie” redan i mars, men i början kom det så mycket recensioner så jag avvaktade.

Men nu har jag hållt på den i ett halvår, så nu är det väl ändå dags kan jag tycka! 😀

”Herregud, Maria!

Jag har avvaktat med att börja läsa ”Fallet Nathalie” tills när jag får tillräckligt med tid men sen vid halv tolv igår kväll så kunde jag inte hålla mig utan tänkte bara läsa några få sidor innan jag somnade. Halv tre i natt lade jag ifrån mig boken efter att inte ha kunnat släppa den ens för en sekund.

Vilken bok du har skrivit! Jag gillar hur karaktärerna känns så trovärdiga med alla sina styrkor och svagheter, och handlingen högg tag i mig från sida ett.

Även om jag inte är djupt insatt i polisarbete så märks det verkligen att du har gjort din research för den biten känns heller aldrig orealistisk eller konstlad.

Eftersom jag läste den mitt i natten så fick jag kväva skratt flera gånger, t ex vid intervjun av den deckarälskande granntanten. Och jag gillar sååå mycket hur du ger karaktärer djup, som när man får reda på mer om Alicia, och även hur du ger mördaren fler dimensioner.

Dessutom är det förstås alltid spännande att se hur Lena och hennes relationer med andra utvecklas och invecklas, och att få henne att prata med Hans var suveränt, eftersom hon då tvingas verbalisera sina problem på ett nytt sätt som kompletterar hennes inre monolog.

Jag gillar alla dina böcker jag har läst hittills jättemycket men de blir verkligen bara bättre och bättre och det är så kul att se hur dina karaktärer utvecklas tillsammans med hur du utvecklas som författare.

Fan vad bra den var, rent ut sagt.”

/Mario

Polisförhör väntar

Japp. Så är det.

Typ.

Fast det är inte jag som ska sitta i polisförhör, det är jag som ska förhöra polisen ifråga.

Det är nämligen dags att påbörja researchen för den här boken jag skriver nu, även om inte all text ligger exakt som det ska. Och det är ju för att jag vet att researchen kommer innebära en hel del ändringar.

Polisarbetet behöver bli så realistiskt som möjligt, samtidigt som jag som författare ändå måste tillåta mig att gå över vissa gränser ibland.

Det är skillnad på en deckare och en fackbok om polisarbete.

Men innan jag ”tar mig friheter” som författare behöver jag veta hur förfarandet går till på riktigt.

Hur riktiga poliser agerar i de scenerna Lena Borell befinner sig i.

Det är viktigt.

Foto av Anete Lusina pu00e5 Pexels.com

Ny recension från Hovsjö bibliotek

Det finns inga garantier som författare att man blir läst eller lyssnad på.

En del böcker försvinner bara bland alla andra, och det var nog den största skräcken när jag släppte min första bok.

Att ingen skulle vilja läsa.

Att ingen skulle vilja lyssna.

Så blev det inte. Men jag kommer fortfarande ihåg den där oron. Därför är jag ALLTID väldigt tacksam för alla nya läsare som hittar till mina böcker.

Här ett Instagraminlägg från Hovsjö bibliotek, ett inlägg där man kunde läsa följande text:

”Denna varma sommar fastnade jag för Maria Richardssons kriminaldeckare, så jag plöjde alla tre.”

Det är skönt att läsa inlägg som visar att böckerna får ta plats på olika bibliotek runt om i landet, i detta fallet ett Södertälje-bibliotek. Jättekul!

Exakt vem som har lyssnat på böckerna framgår inte, men så här ser recensionen ut:

”Väldigt spännande, läskiga, enkla, bra och spänningen håller i sig genom alla böckerna.”

Här hittar du inlägget: https://www.instagram.com/p/ChktbeAjUNI/

Månadens gästbloggare: Li Ekman

Det är redan slutet av augusti, mitt emellan sommar och höst. Här i Skövde är det matfestival i helgen och på bloggen är det dags att presentera månadens gästbloggare. Hon heter Li Ekman och är författare till tre böcker inom genren fantasy. Nu har hon bytt genre för att istället skriva en barnbok. I dagens inlägg skriver hon om hur hon gör för att komma igång med ett nytt manus, och hon bjuder också på sitt allra bästa skrivtips.

*

När jag tänker tillbaka på de senaste 10 åren så känns det nästan overkligt. Jag har lyckats med konststycket att publicera inte bara en utan tre romaner, en trilogi som heter Berättelsen om Inigo Jones. Den utspelar sig på Gotland och handlar om Inigo som vaknar upp natten till sin 18-årsdag av att hon svävar ovanför sin säng. Omständigheter för henne till en grotta och en portal till en annan värld som är på gränsen till inbördeskrig. Hon måste snabbt anpassa sig och bestämma sig för vem hon kan lita på, för det finns de som är ute efter hennes krafter.

Som ni kanske misstänker redan nu så är genren fantasy.

Om någon hade varit vänlig och informerat mig om hur extremt jobbigt och krävande det är att skriva en trilogi så hade jag kanske aldrig ens börjat, jag hoppade liksom i den djupa delen av poolen direkt. Det var därför mina tankar gled in på just det här med att börja skriva.

Alla är såklart olika och det finns säkerligen lika många sätt att skriva en bok på som det finns författare i den här världen. Att sätta igång med ett nytt projekt börjar aldrig framför datorn för mig, utan märkligt nog under en promenad. Jag har lärt mig med åren att jag inte kan sitta och ”värka fram” en ny story framför ett tomt blad, det funkar bara inte. Istället behöver jag låta tankarna vandra fritt och bästa sättet att göra det på är att promenera. Helst ska det vara en tråkig raksträcka som jag redan gått flera hundra gånger så det inte finns så mycket nytt att titta på. Efter en stund när axlarna sakta börjar sjunka kommer tankarna som på beställning. Jag vänder och vrider på idéer, känner efter och nästan smakar på dem. Oftast räcker det inte med en sådan promenad, det kan snarare behövas ett antal innan jag har en skiss till nästa manus.

När jag sedan sätter mig ner framför datorn skriver jag synopsis i grova drag och sedan kapitelindelning. Ni anar inte hur mycket text som skrivs innan det ”riktiga” skrivandet tar vid.

Och det är lite där jag står just nu. Jag har sagt hej då till mina karaktärer som jag umgåtts med i nästan 10 år. Det är sorgligt och samtidigt fantastiskt skönt. Jag ska äntligen få lära känna en ny värld, nya protagonister. Bara för att krångla till det för mig själv och återigen hoppa direkt i den djupa delen av poolen var min plan att börja snickra på ett barnboksmanus. Varför göra det enkelt för sig? Och samtidigt är det kanske det som triggar mig i mitt skrivande och håller det vid liv, att jag aldrig känner mig riktigt säker på min text. Det är just då vad som helst kan hända.

Mitt främsta tips till dig som skriver och kanske drömmer om att få ge ut en bok är helt enkelt att börja, kasta dig i poolen och se vad som händer. Det är där magin skapas.

Vill du följa mig och mitt skrivande finns jag på Instagram:

https://www.instagram.com/liekman.writer/