Som författare har jag googlat på saker jag aldrig någonsin trodde jag skulle googla på

Ja, herregud. De sakerna jag googlat på som författare, och särskilt som deckarförfattare, är stundtals makabra. Minst sagt. Men det viktigaste för mig när jag skriver är mina karaktärer, även de skruvade karaktärerna, även gärningspersonerna i böckerna.

En viktig uppgift är att komma in i karaktären, att vara karaktären på ett sådant sätt att läsaren känner det som om han eller hon är på plats i boken. En bra författare ska vara som en bra skådespelare. Man ska kunna gå ut och in i sin roll, eller snarare sina roller.

Så tänker jag när jag skriver.

Konsten att inte lägga sig i diskussioner om mina böcker.

Jag är med i flera ljudboksgrupper på Facebook. Där händer det ibland att någon av mina böcker diskuteras, och tro mig när jag säger att det inte alltid är så lätt att stå utanför och bara se på.

Ibland är det ett väldigt positivt inlägg, som hyllar någon av mina böcker och då lägger jag oftast en kommentar som ”Roligt att du gillar boken” eller något liknande.

Men ibland händer det att det är ett inlägg från någon som inte alls gillar boken och i det läget anstränger jag mig för att inte lägga mig i. Alla har rätt till sin åsikt, och när någon skriver ett sådant inlägg vill de oftast inte att författaren lägger sig i diskussionen. Men det kan vara svårt att stå utanför. Ibland händer det ju att någon lägger en kommentar som det riktigt kliar i fingrarna att få bemöta. Jag har ju starka känslor för mina böcker och jag har en naturlig beskyddarinstinkt för dem.

I början, när jag var ny på det här med ljudböcker, klarade jag inte att hålla mig borta. Då gick jag in och skrev typ ”Det var synd att du inte gillade boken. Många gillar den, men alla har ju olika smak.”

Med tiden har jag lärt mig att inte kommentera den typen av inlägg, men jag skulle ljuga om jag låtsades att de inläggen inte rörde mig i ryggen. För det gör de.

Jag ser dem. Jag ser dem tydligare än alla andra inlägg.

Men jag har lärt mig nu, lärt mig att ta ett djupt andetag och sedan scrolla vidare.

Så här ser den ut, den av mina böcker som uppenbart tycks uppröra flest människor.

Å andra sidan är det väldigt många som älskar den också …

Klart är att mina karaktärer skapar känslor – för oavsett om man älskar Våroffer eller hatar den så tycks det vara just karaktärerna som är orsaken till de starka känslorna!

Nu är det dags för Stockholms bokhelg!

Nu i helgen är det dags för Stockholms bokhelg!

Redan i dag, torsdag, sätter faktiskt programpunkterna igång.

För den som befinner sig i Stockholm i helgen eller har möjlighet att ta sig dit finns det massor att upptäcka!

Stockholms bokhelg är inte alls upplagt som en vanlig bokmässa likt Bokmässan i Göteborg, utan här är alla programpunkterna spridda runt staden. Så det kan finnas anledning att planera in i förväg vad man vill vara med på, se om det finns möjlighet att hinna ta sig mellan de olika ställena.

Många förlag öppnar upp, det händer en hel del på stans bokhandlar och på väldigt många andra ställen också.

Det finns många intressanta samtal och programpunkter jag hade velat vara med på, men tyvärr har jag inte möjlighet att åka dit och vara med denna gång. Det som grämer mig mest är att jag var tvungen att tacka nej till inbjudan jag fått om mingel på Lind & Co på fredagskvällen. Jag hade väldigt gärna velat vara med där … men man kan inte gå på allt, så är det ju bara. Jag hoppas att de författare jag känner som är där minglar lite extra även för mig, jag kommer vara med er i tankarna, se bilden nedanför! 🙂

Här hittar du kartan över alla arrangörer till Stockholms bokhelg: Karta – Stockholms bokhelg

Här kan du läsa allt om Stockholms bokhelg: Homepage – Stockholms bokhelg

Personlig utveckling för Lena Borell i fjärde deckaren

Många frågar vilken bok jag skriver på just nu.

Svaret på det är att jag skriver på nästa bok i Lena Borell-serien, alltså min fjärde deckare.

Jag har många idéer och tankar kring böcker jag vill skriva i flertalet olika genrer, och orsaken till att det blir ytterligare en deckare är att jag tydligt känner att jag inte är klar med Lena Borell och människorna omkring henne än.

Om det sedan blir en femte bok om Lena Borell vet jag inte i nuläget, men det blir som sagt definitivt en fjärde och för den som känner till Skövde kan jag meddela att en del av handlingen denna gång kommer att vara förlagd till Havstena. För den som inte känner till Skövde kan jag meddela att Havstena är ett lägenhetsområde som ligger nordväst om Skövde, ca 1,5 km från centrum.

Bilderna ovan visar scener från Våroffer, Gryningsdåd och Fallet Nathalie som alla utspelar sig i Skövde med omnejd. Första bilden är från Norrmalm, andra bilden från Kilbacken, tredje och fjärde från Boulognerskogen. Var den femte och sjätte bilden är fotade vill jag inte avslöja, men för den som zoomar in blir det tydligare.

Alla mina böcker är relationsromaner.

Jag gillar egentligen inte att bli placerad i ett fack. Jag har skrivit två böcker för unga vuxna, och tre kriminalromaner, men jag gillar egentligen inte den fokuseringen. För som jag ser det passar mina unga vuxna-böcker också för vuxna, och vad gäller mina kriminalromaner så innehåller de böckerna mycket mer än bara själva kriminalhistorien. Jag gillar att skriva om ganska vanliga människor, om relationer, olika slags relationer. Naturligtvis menar jag inte att mina gärningsmän är helt ”vanliga” personer, men vad jag menar är att mina deckare innehåller mer än bara ett brott som ska utredas.

Här blir jag intervjuad av Skrivarpodden om frågan ”Vad kännetecknar ditt skrivande?” under bokmässan i Göteborg 2019. Då hade jag bara skrivit tre böcker, men mitt resonemang är detsamma även i dag när jag håller på med min sjätte bok.

Fallet Nathalie tillägnas Petronella Simonsbacka

Hon var så nyfiken på boken. Trots att hon hade så fullt upp med sitt eget skrivande frågade hon mig hela tiden hur det gick med Fallet Nathalie, min kommande bok. Vi pratade ofta med varandra om allt som rörde författarskapet. Hon bodde i Göteborg och jag i Skövde, men på grund av pandemin träffades vi inte mycket. Vi ringde varandra eller hördes via Messenger och via sms. Jag var så orolig för henne eftersom jag visste att hon hade spridd cancer, eftersom jag visste att de hade pausat behandlingen. Men hon försökte släta över det hela, kanske ville hon inte se sanningen? Hon sa att hon skulle bli en av dem som levde många år med spridd cancer, och hon sa att hon längtade tills hon skulle må lite bättre så vi kunde träffas och fira alla de sakerna vi hade att fira som inte hade blivit av. På grund av pandemin. På grund av cancern.

Så blev det inte. Allt gick så fort … alldeles för fort.

Jag är glad över att hon innan hon blev riktigt dålig hann ha sitt boksläpp av boken Morden på Kungsberget, en deckare som utspelar sig i Åmål. Hon hade alltså sitt boksläpp just på Kungsberget i Åmål mitt under cellgiftsbehandling, och just då var hon så oerhört stolt och glad! Hon var segerviss, hon skulle övervinna det här! Kolla in hennes leende på den här bilden:

Cancern tog henne och oavsett om jag tycker det är okej eller inte så är det så det är. När Fallet Nathalie skulle bli pappersbok var det självklart för mig att tillägna boken till henne. Jag har bara inte haft kraft att skriva om det tidigare, men så är det.

Så här står det i Fallet Nathalie:

Tillägnan

Till Petronella

Du hade en lång lista där du skrev upp alla de saker vi skulle fira längre fram, längre fram när vi kunde träffas och fira igen. Allt det positiva i mitt författarskap, allt det positiva i ditt. Och du kunde verkligen konsten att hitta saker att fira. Du älskade att vara författare, och du hade så mycket planer, så många drömmar …

Men så hände det som inte fick hända, du lyckades inte besegra cancern.

Du var min vän, min kollega och min supporter. Jag vet hur mycket du såg fram emot den här boken, och jag vet hur mycket du såg fram emot att fira allt det där på din lista. När jag firar framöver kommer jag att tänka på dig, och jag vet att du kommer att vara med mig, på något sätt kommer du att vara det. Jag saknar dig.

Jag har skrivit om sorgen efter Petronella flertalet gånger här på bloggen, den som vill läsa de tidigare inläggen kan bara söka på hennes namn i sökrutan.

Jag är med i senaste poddavsnittet av Bokpendlarna.

Nu finns det en alldeles nyutkommen podd som handlar om mig och mitt skrivande att lyssna på! Det är i det nya avsnittet av Bokpendlarna, Skövde Stadsbiblioteks egen podd, som jag blir intervjuad av Lena Wellman och Magnus Rosén.

Detta var tredje gången jag var med i podden, och denna gång handlar det förstås mycket om Fallet Nathalie, min senaste bok, men också om en hel del annat. Som ljudböcker.

Bokpendlarna hittar du på de vanliga poddställena. Eller på Skövde Kommuns/Skövde Stadsbiblioteks hemsida, alltså här: Bokpendlarna: Maria Richardsson on Apple Podcasts

Om lördagens bokmässa i Jönköping

Då har det återigen varit en helg som utställare på en bokmässa, i lördags var det nämligen dags för SmåLits bokmässa i Jönköping.

Så här såg mitt bord ut.

SmåLit är en av de bokmässor jag har mest erfarenhet ifrån, det här var fjärde gången jag deltog.

Det finns framförallt två saker som gör att jag älskar att vara med på bokmässor.

För det första är det kontakten med alla dem som besöker mässan, att få direktkontakt med människor som blir nyfikna på mina böcker, som ställer frågor om vad det är som särskiljer mina deckare från andras, som vill veta mer om karaktärerna i mina böcker eller som vill breda ut sig i resonemang kring hierarkin i skolans värld och begreppet ”Var allt verkligen bättre förr?”

En del kommer förbi och säger att de lyssnat på mina böcker och vill diskutera någon detalj i storyn, en del säger att de brukar läsa min blogg och en del vill veta hur skrivprocessen går till. Och en del vill köpa en signerad bok.

För det andra är det kontakten med alla de andra författarna som är med på mässan. Som författare är man ensam i de flesta delar av bokprocessen, så just det här att få prata med andra om just författarlivet och allt som rör vår arbetssituation är guld värt.

När jag var med på SmåLit för första gången i februari 2018 kommer jag ihåg att jag undrade hur man lärde känna andra författare.

Det kryllade ju av dem på mässan, men hur lär man känna dem?

Jag känner idag många författare, en del har blivit nära vänner och en del känner jag mer ytligt – och ett av de allra bästa sätten att lära känna andra författare är just att vara med på mässor och event liknande detta. För varje mässa jag är med på lär jag känna nya författare. (Ett annat bra tips för att lära känna andra författare är att hänga på sociala medier i särskilda författargrupper.)

Det blir ju automatiskt så att man pratar med dem som man blir placerad bredvid. Denna gång blev jag placerad mellan Hanna Landahl (https://www.hannalandahl.se/) och Camilla Dahlson (Camilla Dahlson – Författare.)

Hanna Landahl känner jag sedan tidigare eftersom vi båda är författare från Skaraborg (jag från Skövde och hon från Falköping) och vi har varit med på en del gemensamma event, men nu när vi stod bredvid varandra fick vi chansen att prata lite mer ingående.

Camilla Dahlson hamnade jag bredvid även förra gången på SmåLit, och då pratade vi lite med varandra, och denna gången blev det lite mer. Kul!

Här en bild på mig och Hanna Landahl från lördagens mässa. De två bilderna i detta inlägg är för övrigt fotade av min vän/kollega Annette Brandelid (Word from Hjo – Hem.)

Blomstertidserbjudande i stundande blomstertid.

Är du ute efter en speciell present till studenten eller skolavslutningen?

Fram till den 1 juni kan du nu beställa mitt Blomstertid-paket bestående av Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött! Givetvis signerar jag böckerna helt enligt dina önskemål, och vill du ha böckerna inslagna är det bara att säga till.

Böckerna hämtas hemma hos mig i Igelstorp (mellan Skövde och Tibro) efter överenskommelse.

Pris: 300 kr. (Betalas med swish eller kontant)

Ska böckerna skickas blir priset 360 kr.

Här kan du läsa mer om böckerna:

Den blomstertid nu kommer: Lindskog Förlag (lindskogforlag.se)

Och allt blir återfött: Lindskog Förlag (lindskogforlag.se)

Kontakta mig för din beställning här: Kontakta mig – Maria Richardsson (mariasforfattarblogg.com)

Och du – tänk på att det är mors dag snart: De här böckerna går hem hos många mammor i olika åldrar också!

Månadens gästbloggare: Ida Sundén

Idag är det valborgsmässoafton och det innebär att det också är hög till för att lägga ut april månads gästinlägg. Den här gången heter gästskribenten Ida Sundén, och som med alla mina tidigare gästbloggare så har även hon en alldeles egen, högst intressant historia att berätta. Jag har i mina inlägg här på bloggen skrivit mycket om mitt eget skrivande, mina egna erfarenheter och det är både positiva och negativa erfarenheter. Att lyckas få ett utgivningskontrakt är ingen enkel sak. Branschen är hård. Idas gästinlägg berör mig extra mycket: hon lyckades nämligen få utgivningskontrakt men snubblade ändå på mållinjen, och detta av anledningar som hon själv inte alls kunde påverka.

Här kommer hennes berättelse:

Den bleka vårsolen letar sig in genom fönstret. Fåglarnas livfulla sång fyller mig med varsam förundran. Varför sjunger fågeln, tänker jag och försöker komma ihåg var jag har läst den frågan. Den är inte min. Så minns jag och hämtar tonårens svartröda anteckningsbok med kloka citat och texter. Ett utdrag ur ”Lyssna till fågelns sång” av Anthony De Mello slutar just så. Varför sjunger fågeln?

Min fascination för ord och historier kom tidigt. Jag läste allt, jag skrev så pennan glödde. Drömmen om att själv bli publicerad började gry någon gång på mellanstadiet.

Efter grundskolan blev vägen krokig, lite brokig, så där som den kan bli. Arbete inom vård och omsorg, i en bokhandel och i en fotoaffär. En journalistutbildning, en magisterexamen i socialt arbete. Småbarnsår och arbete som socionom. Utbrändhet, en tappad kompass. Vem är jag, vart vill jag? Frigjord tid för att skriva och så äntligen kontrakt för två manus.

Ett sådant besked väcker många tankar och känslor. Vad ska andra tycka om det som du har skrivit? Kommer någon alls att tycka om det? Kommer boken passera obemärkt förbi? Förhoppningar att lyckas beröra någon blandas med glädjerus över att saker äntligen rör sig i en riktning som du längtat efter. Jag blev så enormt glad när jag blev antagen av Vintergård. De kan nog förstå mitt sätt att skriva, for det genom mitt huvud när jag först hittade förlaget. Det gjorde de också. Nu händer det, tänkte jag. Jag kommer få hålla i min egen bok, mina ord kommer få chans att möta läsare.

Med några få undantag tar det tid att bygga ett författarskap och jag hade inga illusioner om plötslig succé, men detta var ett första steg på vägen mot drömmen att låta skrivandet bli en större del av mitt liv. Kanske ett sätt att en dag försörja mig. Och när det blev bestämt att jag skulle gästblogga här hade min debutroman ”Tillsammans är vi två” nyligen kommit ut.

Sedan dess har saker förändrats. Förlaget har lagt ner.

Jag hade lagom landat i att boken kommit ut när beskedet om nedläggningen kom. Och jag föreställer mig att du är extra sårbar där, i början. Nakenheten när drömmar krossas, känslan att stå med hjärtat i handen, byxorna nere och snopen min. Som att livets narr lurar runt hörnet och viker sig dubbel av skratt. Trodde du verkligen att du… Till en början slogs jag mest av tystnaden som mötte när jag berättade, den enorma kontrasten till alla de hejarop som ljöd när manusen blev antagna. Kände mig stundtals förlägen, så dumt det blev. Längre än så kom jag inte i processen kring boken. En anhörig gick bort och bokens vara eller icke vara kändes plötsligt helt ovidkommande. Det får bli som det vill med den, tänkte jag. Men en tid senare sprang också den frustrationen och sorgen i kapp mig, slutligen följt av ilska. För att sedan landa i en förtröstan om att det finns en mening med det som sker, och att också detta löser sig. På ett eller annat sätt.

Orden om ”Tillsammans är vi två” har varit fina (en del av dem finns att läsa här https://idasunden.com/2021/12/14/recensioner-av-tillsammans-ar-vi-tva/ ), vilket gör mig så ofantligt glad. Min längtan är att beröra människor som strävar på med sina liv i en slags folklig vardag, och det verkar som att jag lyckas med just det.

Men frågorna om vad som händer med manusen nu har ännu inga svar. Ska jag ge ut dem själv eller försöka hitta ett nytt förlag? Jag har fått ett par erbjudanden från förlag, som båda är bra på sitt vis – men inget av dem har känts helt rätt. Och något jag är mån om är just det, att det ska kännas rätt i mig. Så länge går det bra att beställa boken direkt från mig via min hemsida (https://idasunden.com/boken/ ).

Nu, med viss distans till boksläpp och nedläggning, är jag säker på att det finns lärdomar att hämta i att det blev som det blev. Inte minst har vändningarna kring boken tvingat mig att fundera ett extra varv över mina drivkrafter. Hur mycket vill jag att böckerna ska finnas tillgängliga för andra, hur hårt är jag beredd att fortsätta jobba för det?

En populär fråga i dagens samhälle bland content, storytelling och personliga varumärken är vad är ditt varför? Du måste hitta ditt varför! En del av mig vill skoja bort det, särskilt som jag tror att vi förlorar så mycket på det ytliga fokus som ofta omgärdar frågan. Men. Det är en viktig fråga att besvara, för vår egen skull. Vilken är drivkraften bakom de val vi gör? Om vi vet det är det mycket lättare att samla ihop sig vid en motgång.

Så vad är då mitt varför? Vad längtar jag efter? Vad är ett misslyckande – och när har jag lyckats? Mitt varför är en framåtrörelse, att prova nya saker, att utmana mig och att samtidigt ha tid att hinna höra vad jag tänker. Min längtan är att stanna upp tillsammans med andra människor i sammanhang där mötet är genuint och ömsesidigt, oavsett om det sker online eller ansikte mot ansikte. Att skapa meningsfullhet. Att misslyckas är för mig att sluta utvecklas.

Varför sjunger fågeln? Och varför skriver jag? Jag tror att svaret är detsamma i båda fallen. För att vi kan, för att vi måste. Inte för att någon av oss har ett svar, utan för att det väcker något i hjärtat att följa impulsen av längtan. Att skriva är en resa inåt och ett sätt att lära känna sig själv bättre. Och nu – liksom när jag var liten – skriver jag så pennan glöder, skriver mig in i mitt hjärta.

Kanske jag en dag också lyckas beröra ditt.

*

Tack Ida för din berättelse. Jag förstår din frustration. Jag vill bara att du ska veta att jag önskar av hela mitt hjärta att du fortsätter kämpa för att få ut din bok, för har du lyckats en gång kan du självklart lyckas en till!!! Det gäller att hitta rätt och det är sannerligen inte enkelt. Vi är så många författare som kan berätta historier om refuseringar efter refuseringar efter refuseringar efter refuseringar. Och du har ju faktiskt tagit dig förbi allt det där.

Nu har jag ju inte läst boken men jag var inne på din hemsida och storyn i boken fångar mig, och du har ju uppenbart fått jättefina recensioner! Det borde bara vara en tidsfråga innan du får nytt utgivningskontrakt, ett du är nöjd med – jag håller tummarna hårt för dig! (Och jag är säker på att många av läsarna här på bloggen gör detsamma.)

Med vänlig hälsning

Maria Richardsson