Text och länk till To someone called my father med My Sweetest Punch.

Några frågade mig efter texten i förra inlägget, texten till låten To someone called my father med My Sweetest Punch. Här är den!” 🙂

To someone called my father

Text: Maria Richardsson

Musik: Rickard Linde

So she was
just a very young girl with a broken and lonely heart
She told me that you left right at the start
It was the end for her

So I was
just a very small boy with a broken and shattered dream
No father there at all. No, not even a gleam
I was alone without
I was alone without
without you …

Everyday I keep on wondering why you had to leave
Everyday I keep on wondering what I should believe
It could have been so nice to know you, could have been so nice
And I look just like you, I look just like you do …

So you were
someone from the past, just a picture and a name
Guess I was your burden and your secret shame
I tried so hard to hate

Waste of time
They called it a waste of time
everytime I thought of you
They told me let it go
but what could I do
You know I couldn´t hate
you know I couldn´t hate
not hate you …

Everyday I keep on wondering why you had to leave
Everyday I keep on wondering what I should believe
It could have been so nice to know you, could have been so nice
And I look just like you, I look just like you do …

Låten finns på Spotify, här är länk:

Idag har en låt som jag har skrivit texten till släppts på Spotify!

Idag släpper My Sweetest Punch sitt nya album, och det innebär att ytterligare en låt som jag har skrivit texten till hamnar på Spotify!

Den låten heter To someone called my father och jag hoppas ni vill lyssna på den!

Jag har ytterligare en av mina texter med på albumet och det är They tell me, men den har funnits på Spotify ett tag eftersom den var första singeln från albumet.

På MSP:s Facebooksida beskrivs bandet så här: My Sweetest Punch is a band from Göteborg, Sweden. We want to fuse together the best of americana, indie, soul, rock and pop to create something new.

Men My Sweetest Punch beskriver sig också som pickupnålen som skrapar runt bland det bästa och det sämsta i livet – hjärta, smärta och att tiden försvinner hur man än gör. (Och av den beskrivningen förstår ni ju att mina texter passar in där.) 😉

På det nya albumet, som heter My Sweetest Punch 2, finns sammanlagt 10 låtar, och här finns länk:

Helt plötsligt står jag med som artist på Spotify!

Helt plötsligt hittade jag mig själv och två av mina böcker på Spotify.

Jag står som artist och mina två böcker som album!

Nåja.

Artist i det här fallet betyder förstås författare och album innebär böcker, men störtcoolt är det ju hur som helst!

Tydligen kan man alltså lyssna på mina två första ljudböcker på Spotify just nu, men om du gör det se då till att du inte trycker in ”Shuffle”, gissar att det blir vissa problem att hänga med i handlingen annars … 😉

Så sjukt sugen på nya författar-event!!!

Idag har jag varit extra sugen på att få åka ut på fysiska event igen.

Det verkar ju som om samhället så sakta börjar öppnas upp igen så jag hoppas på en eventsfylld höst och vinter i år!

Jag vill åka på bokmässor förstås, men hoppas på andra roliga evenemang också.

Här kommer några bilder med exempel på roliga event jag varit med på, bilder som gör mig jättesugen på nya inbokningar.

*

Här en bild från en föreläsning på ett café i Skultorp (liten ort utanför Skövde) 2018.

Här två bilder från Scandic Billingen i Skövde 2019.

Jag och min kollega Maria Bouroncle var med på ”After work med författarsignering.”

Här bilder från Ellens café och bokhandel i Ronneby 2019.

En bild från bokmässan i Göteborg 2019: Min föreläsning i Aritons monter: Så skapar du starka karaktärer.

Som ni ser på bilderna ovan är det endast bilder på mina två första böcker och inga alls på de två senaste. Detta beror ju förstås på pandemin: Att släppa två böcker mitt under pandemin innebär ju att i princip alla event låg nere.

Men det kan jag lova er, att de två böckerna nedanför också är enormt sugna på att få följa med på föreläsningar och signeringar framöver, såklart! 😀

Den här boken blir nog min längsta.

Just nu ligger den på 94.929 ord, boken jag redigerar.

Det innebär att det är min klart längsta bok hittills.

I alla fall i nuvarande skick.

Jag har avlägsnat all överflödig text, nu är det endast researchen som avgör om det behövs ytterligare strykningar.

Alla mina tidigare böcker ligger mellan 80.000 och 90.000 ord i utgivet skick.

Spännande att se vad den här slutar på.

Foto av Olya Kobruseva pu00e5 Pexels.com

Jag vill inte blunda för psykisk ohälsa.

Jag läser alla recensioner och läsarkommentarer som dyker upp på mina böcker och reflekterar över dem.

De allra flesta recensioner jag får är positiva recensioner, vilket jag naturligtvis är jätteglad över, men det dyker ibland upp sågningar också.

Alla har olika smak och alla tycker olika, så är det, och orsaken till att såga en bok kan vara många.

En del av de negativa recensionerna/ kommentarerna handlar om att recensenten tycker att jag har för många karaktärer med psykisk ohälsa.

Att man inte vill läsa om folk som mår dåligt är en åsikt att respektera, men samtidigt är det just den detaljen, att jag skriver om just det, som många lyfter fram som ett plus i mina böcker.

Jag har själv mått dåligt i perioder, men mår rätt bra nu.

Jag vet hur det är att ha ångest.

De allra flesta människor man träffar på genom livet lär man bara känna på ytan, och på ytan ser ju det mesta okej ut. Men psykisk ohälsa är ett stort problem bland människor idag, både bland yngre människor och äldre, och ett stort problem är också att det pratas alldeles för lite om det.

Jag tror att många av oss emellanåt tappar fotfästet betydligt djupare än vad som syns utåt när något händer. Som vid sjukdomar, skilsmässor och dödsfall.

Böckerna jag skriver är inga faktaböcker om psykisk ohälsa. Mina böcker handlar egentligen om helt andra saker än psykisk ohälsa, bara det att en del av karaktärerna mår dåligt emellanåt. Och på vilket eller vilka sätt de mår dåligt skiljer ju sig väldigt mycket åt.

Precis som i verkliga livet. Psykisk ohälsa ser ju nämligen väldigt olika ut för olika personer.

Att man inte vill läsa om personer som mår dåligt kan jag respektera till fullo, men jag vill inte väja för ämnet.

Allt är inte svart eller vitt.

Vissa av mina karaktärer är rätt extrema, och vissa av dem är inte det.

Oavsett om de emellanåt känner av psykisk ohälsa eller inte.

Foto: Chatrin Carlsson

*

Lotta Lundh (författare till deckarserien om Erik Ljung och en av mina vänner) skrev igår en text om sin egen psykiska ohälsa, så här skriver hon:

”Med tanke på att Globen idag bytt namn till Avicii Arena för att lyfta frågan om psykisk ohälsa, och jag själv lever med depressioner, vill jag lyfta fram Robin Williams viktiga ord.

”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.”

”People don’t fake depression. They fake being okay.”

Jag vet hur det känns när man tappar sugen. Den där känslan av att vara misslyckad trots att man har allt. Jag vet hur svårt det är att låtsas att allt är bra. Hur tungt det känns när man inte ens vill kliva ur sängen på morgonen. Känslan av att bara vilja ge upp. Hur svart det kan vara, trots att solen skiner. Jag vet hur det känns att ha dagar när ingenting känns värt att leva för. Jag har skadat mig själv bara för att slippa känna, om så bara för en kort stund.

Men jag ger inte upp. Jag fortsätter. En dag i taget. Och jag fortsätter prata om det. Slutar skämmas och berättar. Om det kan få någon mer att våga öppna upp sig och slutar stänga inne allt det mörka, så är det värt det. För är det någonting psykisk ohälsa frodas av så är det tystnad.

Prata. Var omtänksam. Döm inte.”

#vimåsteprataomdet#psykiskohälsa#aviciiarena#depression#ångest#psykiskhälsa#utmattning

Research till förbannelse

Det är min femte bok, min tredje deckare, jag skriver på just nu.

Nu är det motigt.

Stressen är påtaglig.

Storyn finns där, och den är bra, men den går inte ihop.

Inte än.

Detta beror på researchen.

Researchen krånglar till min story: jag får tänka om när det gäller många detaljer, ändra och skriva om.

Betyder detta att det finns risk för att boken inte blir färdig?

Svar: Nej, det är ingen risk. Jag har varit i samma sits med alla mina tidigare böcker, det kommer bli en färdig bok den här gången också.

Betyder det att det är risk att läsaren måste ha överseende med att boken inte håller ihop?

Svar: Nej. Boken kommer att hålla ihop. Jag kommer att få ihop det här och det kommer dessutom att bli riktigt bra! Jag kommer nämligen inte att ge mig.

Jag får ibland frågor om min research, och då är det framförallt två saker man undrar över:

Varför är du så extremt noga?

Vore det inte smartare att göra researchen innan man skriver boken istället för efter?

Jag ska nu försöka svara på dessa frågor.

  1. Hur noga jag ska vara med researchen är helt upp till mig som författare. Jag väljer själv vad jag ska kolla upp och inte, och jag väljer själv vad jag ska ändra och inte. Men för mig är det viktigt att mina böcker blir så bra som de kan bli, jag vill inte att läsaren ska haka upp sig på detaljer som inte stämmer. Självklart är det så att vissa ”fel” märker bara de som är verkligt insatta i just det man för tillfället skriver om, men jag VILL få det så rätt som möjligt. Så jag tänker fortsätta vara noga.

2. Det verkar smartare, det kan jag hålla med om, men det skulle inte fungera. Inte för mig. För vissa personer fungerar det säkerligen, och det är ju bara att gratulera. Men jag har lärt mig hur jag fungerar som författare, och det första jag måste göra är att få ner själva råmanuset på papper. Om jag skulle börja med researchen skulle det nog inte bli någon bok, jag skulle nog inte få ihop den då. Att få ihop texten till en hel bok är inte gjort i en handvändning, och jag måste skriva ner texten när jag har som mest inspiration. Och det fungerar inte för mig om jag har en massa pekpinnar att hålla mig efter. Dessutom blir boken till efter hand som jag skriver, vilket innebär att jag ändå skulle få göra massa research efteråt eftersom manuset tar egna vägar. Och just det där, att manuset får ta egna vägar är viktigt för mig. Därför görs min research alltid efter att själva råmanuset är skrivet!

Hur andra författare gör är helt upp till dem, men det här är sättet jag skriver på!

Inte månadens gästbloggare, men ändå en gästbloggare.

Det är många som skriver och många som drömmer om att ge ut en bok. I slutet på varje månad har jag en gäst här på bloggen som skriver just om sitt författarskap eller sin kamp för att nå dit.

Men många skriver också av helt andra anledningar än att ha siktet inställt på att bli författare. Ian Brandt är en av dem. Han har en blogg där han recenserar böcker och ljudböcker.

Eftersom Ian inte är en gästbloggare med författardrömmar så kommer hans inlägg istället mitt i månaden som ett extrainlägg.

Att skrivandet är en viktig del i livet för många av oss är alldeles uppenbart, och alla anledningar till att skriva är bra.

Mår man bra av att skriva, så ska man skriva helt enkelt, oavsett anledning!

Så här beskriver Ian sitt läsande och skrivande:

Böcker har alltid varit ett naturligt inslag i mitt liv och min uppväxt tillsammans med min stora passion  för kampsport.

Det börjar egentligen med ett besök på den lokala bokhandeln. Kort efter det presenterade min mamma Michael Connelly och hans Harry Bosch för mig. Bosch var det det bästa jag någonsin läst, och Connelly är en av mina favorit författare idag.

Som liten hade jag svårt för att läsa men lättare för att skriva. Högläsning tyckte jag absolut inte om, och ovanpå det var jag sen med att börja läsa. 

Men allt förändrades när jag kom upp i 30-årsåldern och då hittade min första egna favoritförfattare Barry Eisler.

I samband med mitt nyfunna intresse för böcker och läsning började jag helt enkelt samla på böcker och då främst böcker rörande mitt kampsportsintresse. Så det blev lite facklitteratur i ämnet kampsport i min hylla.

Efter en tid började jag mer och mer älska att läsa mer än att egentligen skriva (fast jag faktiskt försökte skriva korta berättelser under högskolan) men när världen och Sverige drabbades av den pågående covid19 pandemin så behövde jag något att fokusera på.

Min kampsport lades på is och jag började skriva på min blogg. Min blogg är tänkt att få fler att våga läsa, att finna ro för det.

Mitt skrivande i dag betyder nog mer att förmedla kunskap och lärdom, för vi människor har ett behov av att lära oss nya saker. Att skriva för mig är också ett sätt att bli bättre i mitt språk. För mig är läsning lika viktigt som att skriva. I min värld är papper och penna det bästa för att kunna lära mig nya saker och förbättra min kunskap.

Eftersom jag egentligen är kampsportare i grunden är faktiskt papper och penna ett bra alternativ för att lära mig min sport bättre, och kanske kan jag inspirera någon att själv skriva.

Visst har jag funderat på skriva eget, men känner nog mer att min blogg räcker, som för övrigt finns på engelska men dessvärre inte går lika bra.

Min blogg
https://litteraturbloggenreview.blogspot.com/


Över 80.000 hits på bloggen!

Nu har jag över 80.000 hits på bloggen!

Exakt hur den siffran beräknas vet jag inte, men från att jag startade bloggen för snart fyra år sedan har jag kunnat följa den där siffran, hur den hela tiden ökar.

Jag kommer ihåg hur coolt det kändes när jag hade nått 1.000 hits.

Marias Författarblogg började ju som just en blogg, men med tiden har den också blivit min hemsida.

För mig är det en stor fördel med den här sidan, då det är enkelt för mig att följa via sökfunktionen hur länge sedan det var en viss händelse ägde rum, och vad som hände just då. Och jag vet ju att mina läsare också använder sökfunktionen flitigt, det ser jag på statistiken där jag kan följa vilka inlägg som blivit lästa en viss dag och liknande.

Det som glädjer mig är att det inte bara är mina nyaste inlägg som blir lästa, utan det är inlägg under hela min bloggperiod ända från starten! Likadant med mina gästbloggare, statistiken visar tydligt att det inte alls bara är den senaste gästbloggaren som blir läst.

Tusen tack till alla som läser mina inlägg, som delar dem och som kommenterar: Att jag tycker det är roligt att blogga beror ju förstås på er!

Jodå, det funkar att skriva i bilen också.

Sitter i bilen på väg till Göteborg för att fira svägerskan och svärfar som har fyllt år.

Har den sista tiden varit extremt ”inne i manuset” vilket jag alltid blir i slutfasen av varje bok, det innebär att jag varenda dag upplever att jag borde jobbat mer trots att jag kanske har jobbat hela dagen.

Jag sitter bak i bilen, och det är drygt två timmars färd dit och samma hem. Klart jag vill utnyttja tiden.

Alltså är datorn med mig här i baksätet. Tog med pannlampa också, ifall det skulle vara lite mörkt i bilen vid hemfärden, jag måste ju se skärmen ordentligt.

Svårt att jobba effektivt i bilen, eftersom jag är åksjuk, men jag ser det som så att lite jobb är bättre än inget!

Ha en fin dag alla, idag är ju vädret supernice! 😍