När jag var ute på bokmässor 2019 fick jag många kommentarer på det faktum att Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött fanns enbart som pappersböcker medan min kommande bok Våroffer endast skulle släppas som ljudbok.
Detta upplevdes som väldigt förvirrande, och om man inte är insatt i hur det fungerar i branschen så kan jag verkligen förstå förvirringen.
Jag fick ständigt kommentarer som ”Säg till förlaget att dina pappersböcker måste komma ut som ljudböcker också, för vi är många som bara lyssnar på ljudböcker nu” och ”Säg till förlaget att de måste ge ut Våroffer som pappersbok också, vi är många som vill ligga på stranden och läsa våra deckare på vanligt sätt på sommaren.”
Hade jag varit en av de stora, kända författarna hade förstås mina böcker släppts i alla format redan från början, men nu var jag inte det. Och om man inte är det, så har man ingenting att säga till om när det gäller vilket/vilka format boken ska släppas i. Undantaget gäller förstås om du själv bekostar delar av eller hela utgivningen, men det är en annan sak.
Mitt mål har alltid varit att bli utgiven med traditionell utgivning, alltså att förlaget tar alla kostnader, och med tanke på att förlaget då tar just alla kostnader tycker jag inte det är konstigt att det är de som beslutar vilket eller vilka format boken/böckerna ska släppas i.
Mina två pappersböcker var utgivna på ett förlag, och min ljudbok skulle släppas på ett annat, men förlagen hade det gemensamt att de var just traditionella!
Men 2019 hade jag ytterligare ett mål i tankarna. Ett för mig väldigt viktigt mål, och det var att mina böcker skulle finnas tillgängliga i alla format, det vill säga som pappersböcker, ljudböcker och e-böcker. Jag ville att folk skulle få välja HUR de skulle läsa mina böcker.
Jag fick höra av andra författare som kämpat för samma sak att det inte skulle gå, att inget traditionellt förlag skulle vara intresserade om de inte fick rättigheterna till alla format. Det fanns nämligen väldigt gott om andra författare som hade gett upp den tanken, eftersom de fått nej vid samtliga försök. En del hade gett ut på hybridförlag eller med egenutgivning, men på traditionella förlag var det nog kört. Det var vad jag fick höra.
Men jag gav mig inte. Jag tyckte nämligen att böckerna var bra nog för att släppas i samtliga format.
Men hur får man förlagen att inse det?
En viktig sak som jag har lärt mig är att om vägen inte går rakt fram så måste man välja småvägar, och man kan säga att det var det jag gjorde.
Fick jag ett nej gick jag vidare.
Att ”tjata” på ett förlag är verkningslöst, men om rätt förlag startar en konversation med dig så se för allt i världen till att fortsätta konversationen.
Du vill att de ska läsa böckerna för att själva inse att de vill ge ut dem, eller hur.
Men du kan inte säga saker som ”Mina böcker är så bra att ni måste ge ut dem.” (Även om det är det du vill säga.) Försök istället skapa en nyfikenhet på det du skrivit så att förlaget själva väljer att kolla närmare på böckerna.
Nu är det 2022. Jag har gett ut fem böcker, och dessa fem böcker är utgivna som både pappersböcker, ljudböcker och e-böcker. Med traditionell utgivning. Så det går visst – om du skriver tillräckligt bra OCH inte ger dig! 🙂
Överst till vänster en bild på mig, sedan Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött som pappersböcker. (Lindskog Förlag)
Därunder Våroffer, Gryningsdåd och Fallet Nathalie som pappersböcker och e-böcker. (Joelsgården Förlag)
Därunder Våroffer, Gryningsdåd och Fallet Nathalie som ljudböcker. (Lind & Co)
Underst Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött som ljudböcker och e-böcker. (Word Audio Publishing.)
Maria Richardsson 