Jag är med i flera ljudboksgrupper på Facebook. Där händer det ibland att någon av mina böcker diskuteras, och tro mig när jag säger att det inte alltid är så lätt att stå utanför och bara se på.
Ibland är det ett väldigt positivt inlägg, som hyllar någon av mina böcker och då lägger jag oftast en kommentar som ”Roligt att du gillar boken” eller något liknande.
Men ibland händer det att det är ett inlägg från någon som inte alls gillar boken och i det läget anstränger jag mig för att inte lägga mig i. Alla har rätt till sin åsikt, och när någon skriver ett sådant inlägg vill de oftast inte att författaren lägger sig i diskussionen. Men det kan vara svårt att stå utanför. Ibland händer det ju att någon lägger en kommentar som det riktigt kliar i fingrarna att få bemöta. Jag har ju starka känslor för mina böcker och jag har en naturlig beskyddarinstinkt för dem.
I början, när jag var ny på det här med ljudböcker, klarade jag inte att hålla mig borta. Då gick jag in och skrev typ ”Det var synd att du inte gillade boken. Många gillar den, men alla har ju olika smak.”
Med tiden har jag lärt mig att inte kommentera den typen av inlägg, men jag skulle ljuga om jag låtsades att de inläggen inte rörde mig i ryggen. För det gör de.
Jag ser dem. Jag ser dem tydligare än alla andra inlägg.
Men jag har lärt mig nu, lärt mig att ta ett djupt andetag och sedan scrolla vidare.
Så här ser den ut, den av mina böcker som uppenbart tycks uppröra flest människor.
Å andra sidan är det väldigt många som älskar den också …
Klart är att mina karaktärer skapar känslor – för oavsett om man älskar Våroffer eller hatar den så tycks det vara just karaktärerna som är orsaken till de starka känslorna!
Maria Richardsson 