Det där med fina recensioner …
Jag samlar på dem förstås, det är ju det bästa bränslet som finns för att få kraft, ork, lust och inspiration till att fortsätta skriva böcker!
Jag älskar alla fina recensioner, och här räknar jag alla positiva kommentarer på någon av mina böcker från de mest enkla som ”Vilken bra bok” till de betydligt mer omfattande.
(Jag läser och har koll på de dåliga recensionerna också, men de försöker jag snarare att inte fastna i. Alla läsare har rätt till sin åsikt, och som författare VILL jag förstås ha in läsarens ärliga åsikter på mina böcker.)
Det som räknas, det som på riktigt har betydelse är snittbetyget på böckerna och antalet positiva recensioner som kommer in jämfört med antalet negativa recensioner, och där ligger mina böcker väldigt högt! För visst händer det att en bok blir sågad, men procentuellt är det inte många negativa recensioner om man jämför med alla de positiva, fina recensionerna som kommer in. Och betygen är ju strålande – Alla mina böcker har ett snitt som ligger runt 4,0.
Alla positiva recensioner som kommer in skriver jag inte om här på bloggen för då skulle jag ha fullt upp med bara den saken, men då och då gör jag ett inlägg om någon särskild recension, och nu är det dags för en sådan.
Den är minst sagt fantastisk, och gör mig både stolt och glad!
Kolla in:
ÅRETS HITTILLS BÄSTA BOKTIPS!!
”Det som är så kul är att jag minns del 1, Våroffer, och del 2, Gryningsdåd, så tydligt, att när jag nu läser del 3, Fallet Nathalie, glider alltihop tillsammans till en enda lång spännande handling. Jag behöver aldrig stanna upp och fundera, vem var den här karaktären nu då, när hände det här, hur var det nu det där gick till. Allt sveps med.
Jag började lyssna på Storytel där boken blir uppläst av Gunilla Leining men gick sedan över till fysisk modell eftersom jag tycker det är lättare att läsa än att lyssna.
Jag har läst Maria Richardssons nya bok Fallet Nathalie, och slås ännu en gång av hur fantastisk författare hon är. Jag bugar och bockar, hon är skriver sååå bra! Så vill jag också lära mig skriva! Jag uppskattar språket, ja, hela sättet boken är skriven på, det är lättläst utan att det känns och flyter på det där speciella sättet jag behöver för att kunna läsa länge – timmar i sträck!
Fallet Nathalie handlar om en ung kvinnas försvinnande, något man hör händer varje år. Man får följa polisens arbete, både privat och yrkesmässigt. Man får sitta med på förhör, vilket jag tycker är både kul och spännande. Väldigt uppskattade inslag! Jag gissade så klart fel på gärningsman – tänkte att det borde vara så oförutsägbart som möjligt – men det visar sig vara mer skrämmande än så.
Gärningsmannaprofilen, ja, jag väljer att kalla det så, ger kalla kårar, mycket för att man kommer lite för nära, ni förstår när ni läser, och allt det här medföljs av historiska återblickar. Jag brukar ha svårt för sådana skiften men i Marias böcker funkar det klockrent. Hur lätt som helst att hänga med.
Insprängt i storyn är också scener som känns så autentiska att det nästan blir jobbigt att läsa. Det känns privat och igenkännande. Men jag uppskattade denna läsning också, just för att det var så igenkännande. Det bevisar att poliser är som vem som helst av oss, inte en känslolös maskin. Jag har skrattat högt och jag har torkat tårar i ögonvrån. Och jag älskade slutet. Jag trodde det skulle sluta på ett helt annat sätt så blev positivt överraskad.
Jag hoppas verkligen att det kommer mer om Lena och Thomas! Jag vill verkligen inte att detta var det sista man hörde av dem 
Och ja, förstås. Jag läste författarordet längst bak i boken och det var bland det vackraste
Jag har svårt att riktigt formulera den läsupplevelse jag just haft så säger bara – läs den, läs hela serien, den är fantastiskt bra och den serie jag alltid rekommenderar mina vänner att läsa när de vill ha en riktigt bra deckare.
Jag ger den 6 stjärnor av 5 möjliga!!” 
*
Tusen tack till Åsa Persson för den fina recensionen!
Maria Richardsson 