
Petronella Simonsbacka har somnat in.
Världen har blivit gråare.
Hon var en så självklar del av mitt liv, och har varit det under så lång tid.
Min bästa supporter.
Min närmaste kollega.
Min finaste vän.
Vi blev vänner i 20-årsåldern, nära vänner. Hon vidgade min värld, verkligen. För hon var ju så speciell. Minst sagt. Det fanns ingen som hon. Vi hade så många olikheter, men också så många likheter.
Jag som var så oerhört planerande i allt jag gjorde, hon som var allt annat än det. I alla fall då. På den tiden när hon bodde i Skövde minns jag särskilt en gång när vi skulle åka tåg till Göteborg för en festkväll och sedan sova hos en gemensam vän. Jag hade med mig en resväska med mina prylar, hon hade med sig en tandborste. Det var så typiskt, vi skrattade åt det, och idag tänker jag att vi nog kompletterade varandra väldigt bra!
Det var egentligen inte så konstigt att vi båda blev författare, vi hade båda det här inre drivet att skriva.
Hon sa ofta att det var tack vare att jag blev utgiven på ett traditionellt förlag 2017 som hon sedan lyckades bli utgiven.
För att hon såg på så nära håll att det som tedde sig som en omöjlighet faktiskt gick!
För att hon tog tag i det, kämpade stenhårt och aldrig gav sig!
Vi sporrade och drev på varandra i författarskapet, och hon var min sannaste supporter. Hon med alla sina lysande idéer.
Hennes första bok Nytt liv sökes släpptes i december 2018 och den släpptes på Saga Egmont som ljudbok.
Men hur firade man ett ljudbokssläpp?
Hon hade ingen aning och jag hade ingen aning.
Hon skapade en perfekt lösning:
Vi befann oss vid trappan i Skövde Kulturhus, och Stadsbibliotekets personal stod bredvid med bubbel i glaset redo att skåla. Det började med att Petronella blev intervjuad av Lena Wellman, bibliotekarie, och hade ett fysiskt exemplar av ljudboken i handen, släppte den i marken och så var det med det! Och så blev det trumpetfanfar! Och sedan också ett avsnitt om hennes bok i Bokpendlarna, Stadsbibliotekets egna podd.
Det där var så typiskt Nella, hon hittade hela tiden nya lösningar. Hon ville helt enkelt inte nöja sig med en kommentar som ”Man brukar inte göra något särskilt när man släpper en ljudbok.”
Hon hade hela tiden så mycket idéer, det var förstås hennes idé att jag skulle starta den här bloggen. Hon var oerhört driven, och ett riktigt marknadsföringsproffs, hon hade stenkoll på det här med siffror och statistik. Petronella var effektiv och produktiv som författare, hon ville testa på olika genrer, olika format och olika sätt att skriva på. Ingenting var för litet eller för stort för henne.
Om Petronella som författare finns det mycket att säga, och hon var en stor del av den här bloggen, dels har hon varit gästbloggare här två gånger, och dels var hon så närvarande i allt jag gjorde! Det kommer bli fler inlägg här på bloggen efterhand om Petronella, det går liksom inte att endast skriva ett inlägg.
Men jag måste nämna en sak till (okej, två saker till) och det var att hon gick all in i allt hon engagerade sig i, och att hon var den bästa vän man kunde ha! Petronella hade så MÅNGA vänner, och jag har aldrig träffat på en människa som engagerade sig så intensivt i andra! Ibland fick jag påminna henne om att hon var tvungen att sätta sitt eget skrivande främst för att komma framåt, hon ville så gärna att ALLA som ville bli författare skulle få bli det, och ibland kom hennes eget skrivande i skymundan på grund av att hon hela tiden ville hjälpa alla andra att ta sig framåt.
Petronella förlorade kampen mot cancern, men i detta var hon hela tiden så orubbligt positiv. Hon ville så gärna få fortsätta leva så hon väntade hela tiden på miraklet, på vändningen. Hennes värden blev sämre och sämre, men eftersom hon valde att vara så positiv valde ju vi, alla hennes vänner, att också vara det.
Nu är vi i chock.
Men Petronella ville inte prata om sin cancer – hon ville prata om sina böcker, det hon helst av allt ville var att nå ut bredare, att bli mer läst, att bli mer lyssnad på. Så vill du göra något för henne – Läs en av hennes böcker.
Här på hennes blogg hittar du hennes utgivning: Hänt som författare – Petronellas Författarliv (wordpress.com)

Foto: Chatrin Carlsson
Det är tungt nu. Men jag tänker inte gå vidare utan henne – Hon kommer alltid, alltid att finnas med mig.
Petronella, du kommer för alltid att vara saknad.
Så saknad.
Det gör ont…Petronella var en sån kreativ och verbal person…minns henne och hennes skådespelarkvaliteter i Skövde Arbetarteater…som Adjunkt Ruin i pjäsen Fläskhästarna…å hennes fantastiska improviserade scener där hennes unika sätt att skapa berättelser var helt underbara…det gör ont att hon nu lämnat oss…
GillaGilla
Mikael: Ja, det var hon verkligen, kreativ och verbal. Jag kan tänka mig att hon var fantastisk i rollen.
GillaGilla
Så oerhört sorgligt. Så ledsen jag blir att höra att Petronella somnat in. Vilken fin text du skrivit till hennes minne. Mina varmaste kondoleanser.
GillaGilla
Anna: Tack. ❤
GillaGilla
Så fint skrivet och på pricken. Känner igen mig i mycket, som det där när man skulle resa iväg ihop och hon kom med en tandborste och man själv med fullpackad väska … hon krävde lite, och gav mycket. Vi är många som sörjer nu.
GillaGilla
Lena: Ja, vi är många som sörjer nu, hon hade så många vänner. Styrkekram till dig. ♥
GillaGilla