Jag är väldigt intresserad av psykologi.
Jag har vänner som säger att de är introverta och andra vänner som säger att de är extroverta.
Och det är ju ofta ganska tydligt vilket av detta man är.
Fast inte hos mig.
Det beror nog mer på i vilket sammanhang man träffar mig.
Ibland får jag frågan: Vad är du? Introvert eller extrovert?
Svaret måste bli att jag är båda. Fast inte på det sättet att jag ligger i mitten, utan mer väldigt mycket i den ena kanten ELLER den andra.
I vissa sammanhang är jag väldigt extrovert, och i andra sammanhang snarare tydligt introvert.
Det är mycket lättare att prata om sina karaktärer än att prata om sig själv. Samtidigt är ju sanningen den att de flesta av mina karaktärer har någon del från mig. En stor del, eller en liten del.
Men om jag nu ska säga något om mig själv så är det att jag har två väldigt olika sidor, och att jag har väldigt stor nytta av båda dessa sidor i mitt författarskap.
Den ena sidan är väldigt ambitiös och drivande, oerhört social och har inga som helst problem med att vara i centrum. Den här sidan av mig gillar att mingla i olika sammanhang, älskar att bli intervjuad och går igång på nya samarbeten och att hela tiden försöka ta sig framåt.
Sedan har jag den andra sidan av mig själv. Den sidan som gör att jag behöver vara för mig själv, den sidan som är rädd för att bli uppfattad som märkvärdig, den sidan som är oerhört känslig för kritik och den som tycker att bara tanken på att ringa ett telefonsamtal är lite jobbig.
Båda sidorna är jag, och i vissa sammanhang är jag mer av sida 1, och i vissa sammanhang mer av sida 2. Som författare känns det som en oerhörd fördel med båda de här sidorna, och något jag jobbar hårt med är att kunna välja själv vilken av sidorna som ska dominera i olika sammanhang.
Utan sida 1 skulle jag aldrig ha lyckats med att få en bok utgiven, aldrig. Och jag skulle aldrig ha kunnat stå framför människor och prata om mitt författarskap på det sättet jag gör.
Men sida 2 är också så oerhört viktig som författare. Inte minst nu i redigeringen. Sida 2 gillar att isolera sig och att nörda in sig i sin text. Utan sida 2 hade jag nog inte orkat med redigeringen på samma sätt.
Och en annan viktig reflektion är också att alltför mycket av sida 1 gör mig utmattad, och då behöver jag få befinna mig i sida 2 innan jag får kraft att gå in i sida 1 igen.
Alltför mycket av sida 2 är inte heller bra, då känner jag mig uttråkad och klättrar nästan på väggarna.
Självklart är det så att jag allra oftast är en kombination av båda dessa sidor, men jag jobbar på att försöka tona ner eller lyfta den ena sidan i sammanhang där det är viktigt.
Det är inte alltid det funkar, men ibland.
***
Foton: Chatrin Carlsson, Ola Hendberg, Petronella Simonsbacka.
Maria Richardsson 