Fortsättning redigering.

Jag kör på med redigeringen av kriminalroman nummer två.

Som alltid innebär redigeringen att befinna sig i en slags bubbla under en längre tid.

Att avskärma sig.

Att isolera sig.

När texten skrivs ner på skärmen första gången är det bara ord.

Men det är nu jag ska få texten att bli levande, det är nu jag ska få texten att kännas.

Den här processen är både spännande och jobbig.

Spännande därför att det är nu texten verkligen lyfter, det är nu mina karaktärer känns som mest levande, det är nu min story vässas.

Jobbigt för att det tar så mycket kraft och ork.

Jobbigt för att det får mig att känna mig osocial.

Och jobbigt för att jag naturligtvis har press på mig att det här SKA bli bra.

Men det blir bra.

Jag skulle inte lägga så här mycket tid och kraft på något som inte blir bra.

Det här innebär inte att jag säger att det här kommer att passa alla.

Nej, det finns nämligen ingen bok som passar alla.

Men JAG måste tro på det jag skriver, Jag måste tycka att det blir bra, det är regel nummer 1 för en lyckad redigering!