Min andra kriminalroman växer till sig!

Min andra kriminalroman om polisen Lena Borell i Skövde börjar ta form mer och mer.

Och det känns bra!

Här får ni ett smakprov från den oredigerade texten jag skrev i veckan:

Marianne stannade upp för en sekund i sitt plockande med blommorna. Hon harklade sig lätt och fortsatte plockandet. ”Första gången han slog mig for jag in i väggen och läppen och ögonbrynet sprack. Det blödde massor. Han hjälpte mig att ta hand om blodet efteråt. Hela väggen var nedstänkt. Av det lilla.”

Hon smulade sönder det vissna bladet i handen och slängde smulorna i papperskorgen. ”Två slag och det såg ut som en slaktscen.”

Hon stirrade tomt framför sig, och det ryckte i huden kring hennes ena öga. ”Den där första gången kommer jag aldrig att glömma, det var så mycket blod. Han fick tapetsera om. Och varenda gång när jag kom in i köket och såg de nya, fräscha tapeterna blev jag påmind om det som hade hänt.”

Hon gick tillbaka till blommorna och började plocka igen. ”Jag var dum nog att tro honom när han sa att det aldrig skulle hända igen.”

Hon stirrade ut genom fönstret. ”Den jäveln lärde sig precis hur han skulle slå för att orsaka så mycket skada som möjligt utan att det syntes utåt.”

Lena stirrade på hennes högra hand. Den var hårt knuten.

”Han undvek ansiktet efter den där första gången, han tog sikte på de inre organen istället.” Marianne darrade på läppen. ”Blödningar inuti kroppen kan man ju inte se utanpå”, sa hon. ”Men tro mig när jag säger att det känns.”

***

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s