Om Linda.

20171013_162022

Linda går i nian. Hon väntar på att skolan ska ta slut.

Det är först då hon kan börja leva.

Det är då hon ska bli den hon egentligen är.

För hon är inte alls den de tror.  

Det är inte hon. Det är bara ett tomt skal, det är bara den de har gjort henne till.

***

(Utdraget nedan är från Den blomstertid nu kommer av Maria Richardsson, släppt 2017 på Lindskog Förlag.)

***

”Det är lite märkligt”, sa Jan en kväll när de låg bredvid
varandra ovanpå täcket i hennes säng.
”Vad är det som är märkligt?” frågade Linda och tittade upp
i taket.
”Att du pratar så oerhört mycket varje gång vi träffas”, sa
Jan. ”Du pratar nästan hela tiden.”
Han vände sig om mot henne. Hon tycktes studera taklampan
ingående. ”I skolan säger du nästan ingenting”, sa Jan.
Han följde hennes exempel med att studera lampan.
Linda svarade inte. Sedan vände hon sig mot Jan. ”Det är
så här jag är”, sa hon. ”Så som jag är när jag är med dig.”
Deras blickar möttes hastigt, men de tittade snabbt bort igen.
”Men varför är det sådan skillnad?” frågade Jan.

Det var förstås en oerhört komplicerad fråga.
Linda bet sig i läppen. ”Nästa fråga”, sa hon.

Särskilt mycket pratade de om kärlek och sex. Jan pratade
om sina sexuella fantasier och om alla tjejer han var intresserad
av. Linda å sin sida berättade om alla killar som hon ville vara
tillsammans med. Men aldrig pratade de om varandra.

***

bok01 (004)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s