Redigering.
Att gå igenom ALLT igen. Att försöka se på manuset med nya ögon.
Vilka är de starkaste scenerna? Varför?
Har jag svagare partier? Hur ska jag vässa de svagare partierna?
Kan jag göra en annan typ av scen som blir bättre?
Finns det något annat sätt att säga det jag vill få sagt?
Att plocka bort småord. Att ändra ordningsföljd.
Är den här scenen tydlig nog? Berättar jag för mycket?
Att inte skriva läsaren på näsan. Att låta läsaren känna det karaktärerna känner.
Kan jag stryka något? Behöver jag lägga till något?
Är miljöbeskrivningen tillräcklig?
Förstår man varför Linda handlar som hon gör?
Är Sofis frustration tillräckligt tydlig?
Är det uppenbart att Sussi inte vill detta?
Är Annas handlande väldigt otydligt?
Gestalta detta. Gestalta mer! HUR känner hon? HUR kan man se det mer än att tårarna rinner?
Jag känner att jag har gått igenom detta ganska mycket nu. Det känns bra … för det går att ana slutet på redigeringen nu!
GÖTT!!!
Men exakt NÄR manuset är färdigredigerat är svårt att säga på förhand. Det är när man kommer till den punkt att man tydligt känner att nu kommer jag nog inte längre.
Det börjar närma sig till nästa bok, blir spännande👍😊
All lycka med den❣️
GillaGillad av 1 person
Tack.
GillaGilla
Känns som om man skulle kunna hålla på i all evighet och peta!
GillaGilla
Ja, verkligen. Och det kan man nog också, Därför måste man själv bestämma sig för när det räcker.
GillaGilla