Att tänka som en författare är att observera saker under ytan.

Jag går omkring och samlar på repliker. När man är djupt insyltad i sin skrivprocess eller sin redigering blir det mer påtagligt. Jag observerar hela tiden. Om jag sitter på en restaurang lägger jag märke till grälet mellan det unga paret tre bord bort, och jag lägger också märke till hur nedlåtande pappan är mot sonen vid ett annat bord, det som är placerat till vänster om mig.

Böckerna jag skriver handlar om vanliga människor med vanliga liv, eller jag kanske ska säga till synes vanliga liv. För det är när man skrapar lite grann på ytan och kommer innanför ”det vanliga” som man hittar intressanta saker att skriva om.

Om man möter någon på stan och frågar ”Hur är det nuförtiden?” Hur pass ärligt är då svaret man får?

Det kan ju vara ärligt förstås, men de flesta människor svarar ”Bra”, eftersom man är medveten om att den som frågar ofta endast har två minuter innan man måste gå vidare. Det är sällan någon svarar ”Min man var otrogen förra veckan och jag hoppas att jag längre fram kan bearbeta detta, men jag vet inte om jag klarar av att förlåta honom, just nu gråter jag mest hela tiden, men annars är det okej.”

Men det är just det här,  det man inte pratar om hur som helst, det man i vissa lägen försöker dölja, det är det som är intressant att skriva om.

Jag skulle aldrig sno ett levnadsöde rakt av och skriva om, det är inte så att man ska känna att man inte kan dela hemligheter med mig utan risk för att jag går och skriver om det. Nej, det handlar ju om att skapa egna karaktärer och få dem att kännas verkliga. Men det verkliga är att alla har vi saker vi är mindre stolta över, alla har vi saker vi försöker dölja. Det är sällan man drar fram sina erfarenheter om missbruk, ångest och övergrepp hur som helst med vem som helst.

Man måste ha en intressant story att bygga på när man skriver en bok. En story med en början, en mitt och ett slut. Och man måste få läsaren att fastna. Helst ska det vara så att läsaren inte kan lägga ifrån sig boken utan måste läsa vidare på en gång för att få veta hur det går. Men det är inte så att storyn måste vara extrem för att läsaren ska fastna. Nej, men det måste givetvis hända saker. Omvälvande saker. Saker som får allt man trodde på att ställas på sin spets. Det är sådant jag skriver om, det som förekommer i vanliga människors liv strax under ytan. Allt det som skulle kunna sägas när man frågar ”Hur är det nuförtiden?” om man skulle få ett ärligt svar.

Det är så lätt att döma andra på grund av vad någon säger eller vad någon gör. Men tänk på att det en människa VÄLJER att visa upp är inte hela sanningen, utan bara en del av den. Och ibland faktiskt inte ens det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s