Att få bitarna i pusslet att passa in…

15114269478521871112963Idag har jag pusslat på morgonen. Ett mycket avancerat pussel, det kan jag lova.  Ja, alltså skrivit på min bok, min uppföljare till Den blomstertid nu kommer. Att skriva en bok är sannerligen som att pussla. Man har hur många scener som helst och det dyker hela tiden upp fler, samtidigt har man en början en mitten och ett slut och allt måste hänga ihop på något sätt. Slutet ändrar sig flera gånger  under processens gång, men eftersom det blir bättre varje gång så är det helt okej. Helt plötsligt ändras kanske mitten också, för ibland leder karaktärernas repliker och händelser i en annan riktning än det var tänkt. Sen ska alla dessa lösryckta scener plockas in och fungera i rätt ordning, och det är då jag funderar över varför jag väljer att skriva om flera huvudkaraktärer och inte bara en … Men den här gången känner jag en trygghet i att jag gjort det en gång tidigare. Jag vet att det kommer att bli en bok, och jag vet att jag kommer redigera om den så många gånger att det mot slutet kommer kännas som om jag vill kräkas på den.

Men till den dagen är det långt kvar. Nu skriver jag. Skriver, skriver, skriver. Och 15114269478521871112963pusslar. Tänker. Stuvar om. Förbättrar. Stryker. Lägger till. Och till er som läst Den blomstertid nu kommer och väntar på uppföljaren kan jag säga: Ni har något att se fram emot! Om ni bara visste vad som händer … Fortsättning följer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s