Tiden går fort när man har en deadline.
Jag har inte hunnit skriva någonting om min dag på Torslanda Bokmässa förra helgen, men nu är det dags för ett litet inlägg om det.
Detta var ju andra året jag var med på den mässan, som precis som året innan var välorganiserad och mycket trevlig. Den stora skillnaden mot förra året var att den nu är betydligt större. (Förra året ägde mässan rum med eventuella Covidrestriktioner hängande över sig, så då var det inte aktuellt med en stor mässa.)
Årets mässa hade över 80 utställare, och för varje mässa jag är med på lär jag känna fler författare, vilket förstås är väldigt roligt!
Här är jag vid min utställningsplats:

Det är väldigt roligt att kolla på bilderna av utställningsplatsen efteråt och jämföra med tidigare event. Utvecklingen är förstås stor, mycket beroende på att böckerna har blivit fler och i takt med det blir det också mer utställningsmaterial.
Men skillnader mellan hur det ser ut på bordet vid olika mässor beror på många fler saker än så – om jag exempelvis åker bil eller tåg har stor betydelse (åker jag tåg innebär det att jag måste ta med mindre utställningsmaterial.) Ju fler böcker desto tyngre blir det, och måste jag välja mellan böcker och utställningsmaterial (vilket jag alltid måste när jag åker tåg) så väljer jag naturligtvis böckerna.
Det beror också på om jag står inomhus eller utomhus. Står jag utomhus så är det ingen idé att ta med roll-up eller ömtåligare material. Allt kan ramla vid en vindpust, och det gör det också, tro mig.
En annan viktig faktor är naturligtvis också hur stort bordet är.
En sak som jag gillar med just Torslanda bokmässa är att det finns tid avsatt för lite mingel efteråt. Tyvärr var det många som hade bråttom iväg den här gången, så jag var en av de tre som var kvar längst förutom arrangörerna. Här en bild på mig och de andra två (Anna Eidem och Karin M. Karlberg) som vägrade sluta mingla… haha.
Tack till den trevlige fotografen Sebastian, till alla andra författare på mässan och förstås till arrangörerna! 😀
