Hon var så nyfiken på boken. Trots att hon hade så fullt upp med sitt eget skrivande frågade hon mig hela tiden hur det gick med Fallet Nathalie, min kommande bok. Vi pratade ofta med varandra om allt som rörde författarskapet. Hon bodde i Göteborg och jag i Skövde, men på grund av pandemin träffades vi inte mycket. Vi ringde varandra eller hördes via Messenger och via sms. Jag var så orolig för henne eftersom jag visste att hon hade spridd cancer, eftersom jag visste att de hade pausat behandlingen. Men hon försökte släta över det hela, kanske ville hon inte se sanningen? Hon sa att hon skulle bli en av dem som levde många år med spridd cancer, och hon sa att hon längtade tills hon skulle må lite bättre så vi kunde träffas och fira alla de sakerna vi hade att fira som inte hade blivit av. På grund av pandemin. På grund av cancern.
Så blev det inte. Allt gick så fort … alldeles för fort.
Jag är glad över att hon innan hon blev riktigt dålig hann ha sitt boksläpp av boken Morden på Kungsberget, en deckare som utspelar sig i Åmål. Hon hade alltså sitt boksläpp just på Kungsberget i Åmål mitt under cellgiftsbehandling, och just då var hon så oerhört stolt och glad! Hon var segerviss, hon skulle övervinna det här! Kolla in hennes leende på den här bilden:
Cancern tog henne och oavsett om jag tycker det är okej eller inte så är det så det är. När Fallet Nathalie skulle bli pappersbok var det självklart för mig att tillägna boken till henne. Jag har bara inte haft kraft att skriva om det tidigare, men så är det.
Så här står det i Fallet Nathalie:
Tillägnan
Till Petronella
Du hade en lång lista där du skrev upp alla de saker vi skulle fira längre fram, längre fram när vi kunde träffas och fira igen. Allt det positiva i mitt författarskap, allt det positiva i ditt. Och du kunde verkligen konsten att hitta saker att fira. Du älskade att vara författare, och du hade så mycket planer, så många drömmar …
Men så hände det som inte fick hända, du lyckades inte besegra cancern.
Du var min vän, min kollega och min supporter. Jag vet hur mycket du såg fram emot den här boken, och jag vet hur mycket du såg fram emot att fira allt det där på din lista. När jag firar framöver kommer jag att tänka på dig, och jag vet att du kommer att vara med mig, på något sätt kommer du att vara det. Jag saknar dig.
Jag har skrivit om sorgen efter Petronella flertalet gånger här på bloggen, den som vill läsa de tidigare inläggen kan bara söka på hennes namn i sökrutan.
Maria Richardsson 