Månadens gästbloggare: Ida Sundén

Idag är det valborgsmässoafton och det innebär att det också är hög till för att lägga ut april månads gästinlägg. Den här gången heter gästskribenten Ida Sundén, och som med alla mina tidigare gästbloggare så har även hon en alldeles egen, högst intressant historia att berätta. Jag har i mina inlägg här på bloggen skrivit mycket om mitt eget skrivande, mina egna erfarenheter och det är både positiva och negativa erfarenheter. Att lyckas få ett utgivningskontrakt är ingen enkel sak. Branschen är hård. Idas gästinlägg berör mig extra mycket: hon lyckades nämligen få utgivningskontrakt men snubblade ändå på mållinjen, och detta av anledningar som hon själv inte alls kunde påverka.

Här kommer hennes berättelse:

Den bleka vårsolen letar sig in genom fönstret. Fåglarnas livfulla sång fyller mig med varsam förundran. Varför sjunger fågeln, tänker jag och försöker komma ihåg var jag har läst den frågan. Den är inte min. Så minns jag och hämtar tonårens svartröda anteckningsbok med kloka citat och texter. Ett utdrag ur ”Lyssna till fågelns sång” av Anthony De Mello slutar just så. Varför sjunger fågeln?

Min fascination för ord och historier kom tidigt. Jag läste allt, jag skrev så pennan glödde. Drömmen om att själv bli publicerad började gry någon gång på mellanstadiet.

Efter grundskolan blev vägen krokig, lite brokig, så där som den kan bli. Arbete inom vård och omsorg, i en bokhandel och i en fotoaffär. En journalistutbildning, en magisterexamen i socialt arbete. Småbarnsår och arbete som socionom. Utbrändhet, en tappad kompass. Vem är jag, vart vill jag? Frigjord tid för att skriva och så äntligen kontrakt för två manus.

Ett sådant besked väcker många tankar och känslor. Vad ska andra tycka om det som du har skrivit? Kommer någon alls att tycka om det? Kommer boken passera obemärkt förbi? Förhoppningar att lyckas beröra någon blandas med glädjerus över att saker äntligen rör sig i en riktning som du längtat efter. Jag blev så enormt glad när jag blev antagen av Vintergård. De kan nog förstå mitt sätt att skriva, for det genom mitt huvud när jag först hittade förlaget. Det gjorde de också. Nu händer det, tänkte jag. Jag kommer få hålla i min egen bok, mina ord kommer få chans att möta läsare.

Med några få undantag tar det tid att bygga ett författarskap och jag hade inga illusioner om plötslig succé, men detta var ett första steg på vägen mot drömmen att låta skrivandet bli en större del av mitt liv. Kanske ett sätt att en dag försörja mig. Och när det blev bestämt att jag skulle gästblogga här hade min debutroman ”Tillsammans är vi två” nyligen kommit ut.

Sedan dess har saker förändrats. Förlaget har lagt ner.

Jag hade lagom landat i att boken kommit ut när beskedet om nedläggningen kom. Och jag föreställer mig att du är extra sårbar där, i början. Nakenheten när drömmar krossas, känslan att stå med hjärtat i handen, byxorna nere och snopen min. Som att livets narr lurar runt hörnet och viker sig dubbel av skratt. Trodde du verkligen att du… Till en början slogs jag mest av tystnaden som mötte när jag berättade, den enorma kontrasten till alla de hejarop som ljöd när manusen blev antagna. Kände mig stundtals förlägen, så dumt det blev. Längre än så kom jag inte i processen kring boken. En anhörig gick bort och bokens vara eller icke vara kändes plötsligt helt ovidkommande. Det får bli som det vill med den, tänkte jag. Men en tid senare sprang också den frustrationen och sorgen i kapp mig, slutligen följt av ilska. För att sedan landa i en förtröstan om att det finns en mening med det som sker, och att också detta löser sig. På ett eller annat sätt.

Orden om ”Tillsammans är vi två” har varit fina (en del av dem finns att läsa här https://idasunden.com/2021/12/14/recensioner-av-tillsammans-ar-vi-tva/ ), vilket gör mig så ofantligt glad. Min längtan är att beröra människor som strävar på med sina liv i en slags folklig vardag, och det verkar som att jag lyckas med just det.

Men frågorna om vad som händer med manusen nu har ännu inga svar. Ska jag ge ut dem själv eller försöka hitta ett nytt förlag? Jag har fått ett par erbjudanden från förlag, som båda är bra på sitt vis – men inget av dem har känts helt rätt. Och något jag är mån om är just det, att det ska kännas rätt i mig. Så länge går det bra att beställa boken direkt från mig via min hemsida (https://idasunden.com/boken/ ).

Nu, med viss distans till boksläpp och nedläggning, är jag säker på att det finns lärdomar att hämta i att det blev som det blev. Inte minst har vändningarna kring boken tvingat mig att fundera ett extra varv över mina drivkrafter. Hur mycket vill jag att böckerna ska finnas tillgängliga för andra, hur hårt är jag beredd att fortsätta jobba för det?

En populär fråga i dagens samhälle bland content, storytelling och personliga varumärken är vad är ditt varför? Du måste hitta ditt varför! En del av mig vill skoja bort det, särskilt som jag tror att vi förlorar så mycket på det ytliga fokus som ofta omgärdar frågan. Men. Det är en viktig fråga att besvara, för vår egen skull. Vilken är drivkraften bakom de val vi gör? Om vi vet det är det mycket lättare att samla ihop sig vid en motgång.

Så vad är då mitt varför? Vad längtar jag efter? Vad är ett misslyckande – och när har jag lyckats? Mitt varför är en framåtrörelse, att prova nya saker, att utmana mig och att samtidigt ha tid att hinna höra vad jag tänker. Min längtan är att stanna upp tillsammans med andra människor i sammanhang där mötet är genuint och ömsesidigt, oavsett om det sker online eller ansikte mot ansikte. Att skapa meningsfullhet. Att misslyckas är för mig att sluta utvecklas.

Varför sjunger fågeln? Och varför skriver jag? Jag tror att svaret är detsamma i båda fallen. För att vi kan, för att vi måste. Inte för att någon av oss har ett svar, utan för att det väcker något i hjärtat att följa impulsen av längtan. Att skriva är en resa inåt och ett sätt att lära känna sig själv bättre. Och nu – liksom när jag var liten – skriver jag så pennan glöder, skriver mig in i mitt hjärta.

Kanske jag en dag också lyckas beröra ditt.

*

Tack Ida för din berättelse. Jag förstår din frustration. Jag vill bara att du ska veta att jag önskar av hela mitt hjärta att du fortsätter kämpa för att få ut din bok, för har du lyckats en gång kan du självklart lyckas en till!!! Det gäller att hitta rätt och det är sannerligen inte enkelt. Vi är så många författare som kan berätta historier om refuseringar efter refuseringar efter refuseringar efter refuseringar. Och du har ju faktiskt tagit dig förbi allt det där.

Nu har jag ju inte läst boken men jag var inne på din hemsida och storyn i boken fångar mig, och du har ju uppenbart fått jättefina recensioner! Det borde bara vara en tidsfråga innan du får nytt utgivningskontrakt, ett du är nöjd med – jag håller tummarna hårt för dig! (Och jag är säker på att många av läsarna här på bloggen gör detsamma.)

Med vänlig hälsning

Maria Richardsson