I dag är det den sista dagen i februari, vilket innebär att det är hög tid för månadens gästbloggare. Månadens gästbloggare heter Jan Bertoft och han har skrivit tre deckare i Vanja Ek-serien och har en fjärde på gång. Han kallar sina deckare för konsumentdeckare, och om du blir nyfiken på vad det innebär så läs vidare.
Här kommer Jans text:
”Gräv där du står!” har varit ett klassiskt råd till författare i alla tider.
Det har jag gjort.
Sedan barnsben har jag skrivit och ritat deckare. Sedan vuxen ålder har jag arbetat med konsumentfrågor. Nu har jag använt det jag verkligen kan – 30 år av yrkeskunskaper – och klätt det i skönlitterär, tillspetsad form.
Så har den nya genren ”Konsumentdeckare” fötts. Nu har det blivit tre romaner om polisen Vanja Ek och den fjärde är på väg.
Den senast utgivna är ”Hoppets sista ljus” som handlar om den samvetslösa handeln med bluffpreparat och påstådda mirakelkurer. Ett omfattande problem som aldrig verkat försvinna. Tvärtom har näthandeln och supportande facebookgrupper gjort det lättare att lura utsatta konsumenter på stora pengar för verkningslösa piller mot övervikt, depression och till och med cancer.
I min bok blir en säljare av sådana medel mystiskt mördad i Stockholms skärgård och en omfattande handel rullas upp. I botten ligger striden mellan naturmedicin och skolmedicin och poliserna söker lösningen på många olika håll.
Men åter till fenomenet konsumentdeckare. Sedan 80-talet har jag arbetat som konsumentjournalist, kommunikatör, chef för tidningen Råd & Rön och sedan 2004 som chef på en konsumentorganisation. Det har varit ett spännande jobb med många brännande frågor och möten och konflikter, men långtifrån några hot eller mord. Däremot har det funnits mäktiga företagsintressen – livsmedel, banker, läkemedel, kemikalier – som motarbetat oss när vi försökt förbättra för konsumenterna. Eller som velat mörka sanningen när den blivit alltför besvärande.
Perfekt för en thriller. Och relativt outnyttjat.
Och dessutom en möjlighet för mig att väcka läsarna till insikt, att varna för vissa typer av företag, att kanske få igång lite tankar och debatt om viktiga problem som jag tycker syns för lite i det offentliga samtalet.
Det är min intention. Berätta en god historia. Hålla fram en mordgåta för läsaren. Och samtidigt vädra kritik mot sådant jag tycker är fel i konsumenternas verklighet. Mitt personliga engagemang lyser igenom men det är först och främst skönlitteratur, en berättelse som håller ihop och förhoppningsvis hållen läsaren fången från första till sista sidan.
I den förra boken, ”Lögnens höga pris”, använder jag mitt eget yrkesliv som bakgrund. En känd konsumentaktivist och chef för en organisation kampanjar, provocerar och uppmanar till bojkotter. Plötsligt försvinner han spårlöst. Vilka intressen kan ha röjt honom ur vägen? Det är ingen nyckelroman, men jag har använt mina 17 år på Sveriges Konsumenters kontor och spetsat till vardagen där rejält.
Den goda historien kräver trovärdiga och intressanta människor. I centrum för mina tre böcker står unga Vanja Ek, med ett dunkelt förflutet, ett ursprung i Ådalen och en mängd mänskliga brister.
Hon föddes i ett samarbete mellan mig och filmaren Håkan Tängnander för många år sedan. Jag hade gått en skrivarkurs (tack, Sören Bondesson) och skrev ett provkapitel om mord i ett slutet rum där polisen Vanja Ek sattes att leda utredningen. Håkan kontaktade mig, hade en bra bakgrundshistoria för Vanja och en lösning på det slutna rummet. Så körde vi igång. Vi hade ett enormt givande samarbete kring den första boken ”Minnets slutna rum”. Att vara två om en deckare var väldigt lustfyllt och vi byggde en värld av karaktärer och intriger. Boken handlade lika mycket om Vanja som om själva mordutredningen och så har det fortsatt. Tyvärr utan Håkan, eftersom han avled innan första boken hann komma ut.
Men Vanja lever vidare och utvecklas. Det är härligt att knåda vidare med de olika karaktärerna, ge dem liv, låta dem prata och bråka och upptäcka nya saker. Att vara författare är att vara chef utan personalansvar, som min vän Disa en gång sa.
Jag är ju journalist från början, så jag är van att skriva och gör det snabbt. Ibland får jag sånt flow att jag knappt hänger med på tangenterna, personerna pratar på och lever nästan sitt eget liv där i fantasin. Och ibland är det bara trögt och fantasilöst. Då är det bara att vara hård mot sig själv, ställa upp mål om tio sidor eller liknande och gneta på.
Efter mina tre böcker har jag varit runt och pratat en del. Det är särskilt lustfyllt. Ibland har jag kombinerat författarpratet med inblickar i konsumenternas vardag och alla de problem som florerar idag. På så sätt kombinerar jag mina två liv, fast på ett annat sätt än i böckerna.
Och nu väntar en fjärde bok. Den tar upp en ny sida av konsumenternas vardag – bankerna. En bransch som konsumenterna ofta är arga på och där mycket sker i det fördolda. Jag har kommit ungefär halvvägs, men har annat att pyssla med också. Mitt jobb på Sveriges Konsumenter, till exempel. För det fortsätter. Liksom tyvärr många av de eviga konsumentproblem som jag möter och försöker påverka.
Här kan du läsa mer om böckerna: https://www.hoi.se/jan-bertoft
Maria Richardsson 