Jobbiga val under korrekturläsningen

Korrekturläsning.

Språkliga missar är enkla att åtgärda, eftersom man inte behöver fundera över om man vill att texten ska vara rättstavad eller inte, det är ju en självklarhet.

Däremot finns det massor av andra saker att fundera över.

Val som är svårare att göra.

En författare har förstås rätt till konstnärlig frihet, men hur mycket då?

Svaret på den frågan beror på vem du frågar.

Jag har författarvänner som är jättenoga med att allt ska skildras korrekt, medan jag har andra författarvänner som kan dra till med vad som helst för att få till en bra story eller öka spänningsmomentet.

På samma sätt är också läsare väldigt olika. En del tycker att det är helt okej om författaren hittar på saker, bara storyn vinner på det, medan det finns de som omedelbart skulle avsluta en bok om en karaktär gör någonting som känns orealistiskt.

Min inställning är att jag vill att mina böcker ska kännas realistiska. Därför är jag noga med researchen. Men som författare dyker det ständigt upp situationer där man måste välja ändå, det går inte att undvika.

Antingen helt realistiskt eller väldigt spännande. Naturligtvis vill man ha båda, men ibland kan man inte få båda.

Då gäller det verkligen att fokusera på en sak i taget, och sedan välja.

Och det gör jag just nu.

Går in i varje scen.

Siktar in mig på detaljer.

Funderar.

Lena Borell-serien. Det här är fiktiva kriminalromaner, inte faktaböcker om hur polisarbete går till. Men en del som läser deckare läser böckerna på det sättet, som om de vore faktaböcker, och då är det lätt att hitta saker att ifrågasätta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s