Många tror att författarskapet mest är roligt hela tiden, att man tjänar massa pengar och får mingla runt på olika fester. Och de största författarna tjänar förstås väldigt mycket och kan springa runt på massa fester om de vill det. Men för den stora massan författare, vi som inte tillhör de största, vi får verkligen kämpa hela tiden för att nå ut och de allra flesta av oss måste jobba med något annat vid sidan av för att ha råd att fortsätta skriva.
Men till största delen är det faktiskt roligt. Trots deadlines, stenhård konkurrens och uteblivna intäkter. Och trots dåliga recensioner. I början av mitt författarskap var jag livrädd för dåliga recensioner. Nu vet jag att ingen kommer undan. Och jag har märkt att ju mer läst och lyssnad på jag blir som författare desto fler sågningar får jag. Men då ska jag lägga till att de positiva recensionerna har alltid varit så oändligt många fler, och alla mina böcker har bra medelvärde i betyg, och det är det som räknas. För om man tror att alla kan älska det man skriver är man fel ute. Det är en omöjlighet.
Men. Det finns saker som känns värre, saker som är svårare att värja sig emot, och det är när folk väljer att trycka ner en för sakens skull. Att man skriver att man inte gillar en bok och berättar varför är väl en sak. Men att trycka ner och skriva rena hatkommentarer mot författaren är något helt annat.
Min kommande ljudbok Fallet Nathalie släpps den 7 mars och ligger redan nu ute på Storytel, så att den som vill kan lägga den i bokhyllan för att inte missa den när den släpps. Det är ju bra.
Jag hoppas förstås på att hamna under kategorin Mest eftertlängtade, vilket är en oerhört viktig kategori på Storytel. Det kommer ut så extremt mycket ljudböcker, och särskilt deckare, och för att ha en chans att hamna på topplistan så måste den bli väldigt mycket lyssnad på i början. (Våroffer lyckades nå tredjeplatsen.) Konkurrensen är som sagt stenhård.
Så här ser det ut när man söker på min kommande bok på Storytel:
Någon har alltså satt betyg på den. För det första är det förstås obegripligt att det ens går att sätta betyg innan en bok kommer ut, men det här inlägget handlar om något annat.
För vem har satt betyget tror ni?
Ingen har läst eller lyssnat på boken i nuläget, boken är inte inläst än och de enda som läst manus är några få på förlaget, och det är naturligtvis inte de som gått in och satt en tvåa i betyg.
Nej, den som har satt en tvåa i betyg är till 100 % säkerhet en person som inte har läst manuset. Varför sätter man då en tvåa, om man varken har lyssnat eller läst? Som jag ser det finns det bara en anledning, och det är att förstöra för mig och min bok. Det säger väl sig självt att det är troligare att man väljer att lyssna på en bok som inte är betygsatt istället för att välja en bok som har betyget två.
Detta är förstås inte bara något som drabbat mig, utan det drabbar en hel del författare. Men för jävligt är vad det är. För den här sketna tvåan som just nu ligger och visar upp boken, den kommer att förstöra för mig och den kommer att förstöra min boks chanser.
Vad är det för en människa som som gör så och varför?
När jag har pratat med andra författare som råkat ut för samma sak säger många att det förmodligen är någon som ser mig som en ”farlig” konkurrent, någon som vill öka en annan boks chanser genom att få bort min …
Återigen visar det sig att verkligheten ibland (ganska ofta) är betydligt fulare än det man diktar ihop.
Hårresande.
Maria Richardsson 