Den av mina böcker som släpptes först som ljudbok var Våroffer. Den släpptes i mars 2020. Sedan dess har mina andra tre böcker också släppts som ljudbok.
Gunilla Leining läser Lena Borell-serien och Malin Molin läser Blomstertid-serien, och jag gillar båda mina uppläsare.
Jag har tidigare lyssnat på delar ur samtliga mina fyra böcker. Alltså, vissa kapitel här och där, men jag hade inte lyssnat på hela böckerna från början till slut. Inte förrän nu.
Varför?
Jag tror det beror på tre saker.
För det första: Texten kommer så oerhört nära. Jag återupplever varenda rad jag skrev och varför jag skrev just den raden, det blir oerhört känslosamt.
För det andra: Jag letar efter fel. Jag vill inte hitta några fel. Absolut inte, men ändå dammsuger jag det jag lyssnar på i de mest svåråtkomliga hörnen. Den som letar efter fel kommer till slut riskera att hitta något.
För det tredje: När en bok släpps är jag i full gång med nästa bok. En författare jobbar så, eller rättare sagt – så jobbar i alla fall jag som författare. Att släppa en bok är en lång process och eftersom mitt mål hela tiden har varit att så småningom kunna försörja mig på det här så blir det inga ”döperioder.” När en bok är färdigredigerad är jag igång för fullt med nästa.
Självklart är det så att jag vill lyssna på mina ljudböcker, och jag kommer också att göra det. Men det är en process.
NU har jag faktiskt dock lyssnat klart på Våroffer.
Jag gjorde det! Lyssnade på hela från början till slut!
Det var stundtals känslomässigt jobbigt, men jag känner mig stolt över att det är jag som har skrivit den här berättelsen och att Gunilla Leining har läst in den så bra! Det är svårt att förklara känslan hur det känns att lyssna på sin egn bok på det sättet.
Emellanåt kändes det nästan lite overkligt att det är jag som har skrivit det här, men framförallt kändes det otroligt coolt!
Maria Richardsson 