Jag får ofta höra av de som läst eller lyssnat på mina böcker att mina karaktärer berör dem. Och det var ju just det jag hoppades på allra mest innan min debutbok släpptes, att mina karaktärer skulle få stanna kvar i tankarna hos den som hade läst.
Olika människor berörs av olika karaktärer, så är det ju, men den av mina karaktärer som verkar ha berört allra flest är Sussi.
Sussi finns med i mina två böcker Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött.
I Den blomstertid nu kommer är Sussi 15 år och lever en destruktiv tillvaro med sin alkoholiserade mamma i en liten lägenhet.
När boken börjar har Sussi inga framtidsversioner, hon har avslutat nian utan godkända betyg, och hon låter män tafsa på henne i utbyte mot sprit och cigaretter. Den enda som betyder någonting för Sussi är hennes mamma. Sussis mamma älskar sin dotter, men alkoholen tar över henne och hennes liv mer och mer, och till slut klarar mamman inte längre att ta hand om vare sig sig själv eller sin dotter.
Min karaktär Sussi är påhittad, men ändå är det ju förstås så att hon finns på riktigt, för bakom fasaden finns det många som har det som hon på ett eller annat sätt.
Sussi är ett maskrosbarn. Men hon är också en överlevare, och mycket händer med henne under bokens gång.
Hon är en fantastisk människa, och jag tänker att det var nog det jag ville visa med henne.
Att hon är så mycket mer än bara den där uppkäftiga tjejen som sitter och röker på bänken, den som många inte låtsas om, den som många går omvägar förbi.
Alla människor har en historia att berätta, alla, men ibland är det lätt att missa det.
Maria Richardsson 