Igår var det skolavslutningsdags i Skövde. Min yngsta son gick ur nian, vilket frambringade en hel massa känslor hos mig.
Minnen från många olika skolavslutningar har sköljt över mig, både under gårdagen men också idag.
Mina barns tidigare skolavslutningar, mina egna, men också en helt annan skolavslutning. Den dagen när Linda, Anna och Sofi slutade nian.
”Och så kom den stora dagen. Skolavslutningsdagen …
Solen sken från en klarblå himmel, och alla var finklädda.
Klass 9B satt längst fram till höger i kyrkan.”
Så börjar kapitel 50, det allra sista kapitlet i Den blomstertid nu kommer. Mer än så kan jag inte skriva utan att avslöja saker som händer i boken.
När jag skrev Den blomstertid nu kommer var det vissa scener som jag visste skulle vara med redan från början, medan andra scener kom till efterhand som boken skrevs. Att boken skulle sluta med skolavslutningen visste jag hela tiden, men det som händer på skolavslutningen var en överraskning in i det sista, även för mig.
Om ni visste hur många olika slut jag hade funderat på.
Boken hade kunnat sluta på så många olika sätt.
Jag funderade väldigt mycket kring det här, men när slutet väl kom på plats visste jag att det var det slutet jag skulle ha.
Jag älskar det sista kapitlet i boken, jag är nöjd med hur det blev.
Så här lyder de allra sista meningarna i boken:
”Det regnade kraftigare nu. Betydligt kraftigare.
Himlen öppnade sig och regnet forsade ner. Vinden tog i.
Det verkade faktiskt som om det var ett ordentligt oväder på gång …”
Vad är det som händer där på skolavslutningen då?
Det tänker jag förstås inte avslöja. Men det är ju det ni får veta om ni läser boken!
Maria Richardsson 