Det är svårt att vara ledig när man är ledig.

Så är det.

Som författare känner jag mig aldrig helt ledig, för även om jag faktiskt ägnar mig åt andra saker så fortsätter ju ofta hjärnan med storyn i huvudet i alla fall.

Men jag försöker se till att jag på helgerna får tid till att bara vara också.

Det är viktigt.

Den här helgen har det varit extra svårt att hålla sig borta från manuset, just nu är jag inne i en intensiv period av research och ju mer jag kollar upp desto mer vill manuset luckras upp och krackelera.

Det låter förstås väldigt oroväckande, men jag minns att det var exakt samma sak med både Våroffer och Gryningsdåd.

I många fall gäller det detaljer, men i vissa lägen gäller det större saker.

Och i de lägena behöver jag skriva om en hel del.

Den här fasen är jobbig, för det är nu inget verkar höra ihop, det är lätt att känna sig full av tvivel, men jag försöker fokusera på att jag faktiskt fått ihop den här biten förut.

Jag kan det här.

Det kommer nog bli bra den här gången med!

Till slut.