En av fördelarna med att skriva tycker jag är att det får mig att må så mycket bättre. Eller kanske är det mer rätt att säga att jag mår så mycket sämre om jag inte skriver.
Vi har alla väldigt olika livserfarenheter och bär på helt olika bagage, men något vi ALLA har påverkats av (mer eller mindre) är förstås pandemin vi befinner oss mitt i just nu. Att påstå att man är lite trött på det hela är en klar underdrift. Samtidigt är det ju som det är, vad finns det för val annat än att bara härda ut ytterligare lite längre?
Jag kände mig lite extra frustrerad över situationen som råder tidigare idag, är så sugen på att gå ut och träffa vänner igen, och jag vet att de flesta andra också är frustrerade.
En bild från Bokmässan i Göteborg för några år sedan. Så länge Corona-situationen är som den är blir det inget mingel med vare sig mumintrollet eller andra, och inga bokmässor heller. Men jag längtar tills vi kan ta bilder likt denna igen.
Så jag skrev ner mina tankar om detta. Så här blev det:
FUCK CORONA!
Vi gick hela långa våren
och vi väntade
på att det skulle gå över
på att restriktionerna skulle lätta
på att få träffas igen
men vi höll ut
Sen kom sommaren
En annorlunda sommar för oss alla
en sommar utan resande
utan långa grillkvällar med vännerna
utan mingel och sammankomster
men vi höll ut
Sen kom hösten
och den andra vågen
Och siffrorna sköt i höjden
skrämselrubriker alla dagar
och allt blev bara värre
men vi höll ut
Sen kom vintern
Hårdare restriktioner
och alla måste ta sitt ansvar
och det var Kinas fel
och det var regeringens fel
och det var Anders Tegnells fel
Och vi har försökt hålla ut så länge
och vi har försökt vara positiva
och vi har försökt ta oss igenom
och vi har nästan glömt
hur det känns att kramas
och att hälsa i hand
Jag är också trött på det här
Så oändligt uppless
Och jag saknar mina vänner
och jag saknar att få umgås
och jag saknar att få leva
på det sättet jag vill
Men jag tror inte att det blir bättre av att hata
jag tror verkligen inte det
Det är förjävlig att det är som det är
men jag väntar på vaccinet
för det kommer ju uppenbart inte att vända
utan det
Det känns som om man inte orkar längre, jag vet
Det känns som om man inte klarar längre, jag vet
Men även om det är svårt
tänker jag att vi måste hålla ut
och samarbeta
och se framåt
För det kommer bli bättre
Hatet är fel väg att gå
och det är fel att ge upp
Jag försöker fokusera på
att det alltid är mörkast
innan gryningen kommer
/Maria Richardsson
***
Faktum är att frustrationen har släppt en del nu.
Situationen är ju som den är, men nu när jag fick skriva av mig känns det lättare att skifta fokus till något annat.
Maria Richardsson 