Gästbloggare: Jonas Åsberg

Det börjar återigen närma sig slutet på månaden, denna gång oktober. Tiden går så fort. För mig som lägger upp ett nytt gästbloggsinlägg varje månad känns det varenda gång som om det har gått betydligt kortare tid än vad det har.

Månadens gästbloggare är Jonas Åsberg, som nyligen släppt sin debutbok Mörkåren. Boken är utgiven på Ariton Förlag, samma förlag där jag medverkar i antologin ”Skriv om ditt liv: 11 författare berättar hur.”

Mörkåren är en självbiografi om ett liv med depression och ångest, men Mörkåren är också ett svar på en fråga.

Här kommer Jonas text:

Att som debutant få en bok utgiven sägs vara svårt. Ideliga refuseringar, propåer om att texter behöver utvecklas och svårflörtade förlag är oftast vad som möter den som har ambitioner att berätta.

Så var det inte för mig och det känns fortfarande lite overkligt. När jag började skriva min berättelse hade jag inga egentliga planer på den skulle bli en bok. Jag gjorde ett utskick till 4 förlag, mest därför att de jag låtit läsa tyckte att jag skulle göra det. När detta var gjort förväntade jag mig ingenting, jag slutade tänka på saken började i stället fundera på att köpa mig ett trumset och ta upp mitt amatörspelande igen. Barnen var ju utflugna och lillstugan därmed ledig.

Det blev inga trummor för 3 veckor efter att skickat in mitt manus fick jag ett mail Ariton Förlag. En refusering, tänkte jag och öppnade mailet, lite nyfiken på hur dissningen var formulerad.

– Vi har läst ditt manus, finner det intressant och vi har ett förslag som kan göra det till en bok. Dessutom, om du tackar ja, vill vi lansera dig och din bok på höstens bokmässa i Göteborg.

Fortfarande i dag, när jag berättar om detta märkliga ögonblick blir jag skakig. En besynnerlig dag i mitt liv och sen dess är inget längre sig likt. Glädje och overklighetskänslor om vartannat.

Bokmässan blev det inget av med detta egendomliga år 2020. Men bok blev det. Efter 6 månader av korrektur och design var allt klart för tryck. När jag öppnade första kartongen, en torsdag i september, var darrningarna tillbaka i mina händer. Jag höll ett exemplar av min egen bok i mina händer och den var vacker.

Boken är egentligen ett svar på en fråga. I hela mitt liv har depressioner och ångest kommit och gått som de velat. Under ett förtroligt samtal för ett par år sen ställde en nära vän frågan jag då inte kunde besvara. Han ville veta hur de mörka känslorna verkligen känns, han nöjde sig inte med svar som att ångest är vidrigt, att depression är att må dåligt. Han ville helt enkelt veta hur själva känslorna såg ut.

Jag började funder på hur jag skulle kunna beskriva och för att inte glömma det jag hittade där inne gjorde jag små anteckningar. Anteckningarna hamnade i datorn och en dag fann jag mig med att orden bara flödade, nästan som av sig själva.

När jag kände att jag fått till ett hyggligt svar lämnade jag över texten till min vän. Han återkom någon dag senare och menade att detta var en bok. Jag rensade lite textmassorna, snyggade till ett par formuleringar och lät mailen gå iväg. Så gick det till.

Min bok ”Mörkåren” är ett svar till en vän men också en berättelse om en vandring genom mörker mot ljus.

Jonas Åsberg

***

Här är min recension av Mörkåren: https://mariasforfattarblogg.com/2020/09/22/recension-morkaren-av-jonas-asberg/

Länkar:

Ariton Förlag: https://aritonforlag.se/bok/morkaren/

Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/morkaren-9789187813436

Bokus: https://www.bokus.com/bok/9789187813436/morkaren/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s