Som på alla hemsidor/bloggar har Marias Författarblogg en sida där man kan kontakta mig genom att skicka ett mail. Då och då kommer det ett mail från någon som läst någon av mina böcker och vill dela med sig av tankarna och känslorna som dykt upp. Ibland får jag också mail från människor som berättar om hur mina ord i olika blogginlägg har inspirerat dem i sitt eget skrivande.
Alla dessa mail betyder oerhört mycket för mig som författare, och givetvis får alla som skriver till mig svar. (Om du skriver och inte får ett svar så hör av dig igen, ibland händer saker som man inte kan rå över som att mail hamnar i skräpposten och liknande.)
Förra veckan fick jag ett mail från en för mig okänd människa. Då var hon i alla fall helt okänd för mig. Efter att ha läst hennes mail och svarat på det känns det på en gång som om man fått en personlig relation.
Mailet hon skrev väckte upp så många känslor hos mig som författare, det är ett sådant tydligt exempel på den typen av mail jag drömde om innan jag fick min första bok skriven.
För vad är det jag vill egentligen?
Som författare och textförfattare är det ju förstås att lyckas beröra någon, att få någon att känna starkt för någon av mina karaktärer, att berättelsen jag förmedlar känns fängslande och levande.
Som skrivarkursledare och författarcoach vill jag inspirera andra i just deras skrivande, att hjälpa dem att hitta sin egen kreativitet.
Jag vill inte analysera hennes fina mail eller gå in på detaljer, jag vill bara förtydliga att det betydde oerhört mycket. Det gjorde mig glad och det rörde mig till tårar. Jag har skrivit ett svar till henne, och jag har fått hennes tillåtelse att lägga ut hennes mail här på bloggen.
Hon skrev så här: ”Jag brukar själv tycka det är roligt när man får läsa vad andra läsare har att säga till en författare.”
Här kommer hennes mail:
”Jag heter *** och är snart 16 år. För några veckor sedan läste jag ‘Den blomstertid nu kommer’ och var så hungrig efter mer att jag läste ‘Och allt blir återfött’ på en gång. Sedan dess har jag inte riktigt kunnat släppa tjejerna i böckerna.
Jag drömmer om att bli författare men skriver egentligen bara i skolan. Av någon anledning blir jag kreativ när jag måste skriva. Jag har länge tänkt att jag borde komma igång med skrivandet om jag vill nå min dröm. Mina vänner satte eld i baken på mig och i kombination med din historia och bakgrund har jag för en gångs skull kommit igång.
Tack för väldigt fina böcker och den inspiration du har givit mig.
Jag läste nyligen i din blogg att du inte riktigt känner dig färdig med Anna, Linda, Sussi och Sofis historia. Jag ber dig: snälla skriv mer! Jag måste få reda på hur det går för dem. Speciellt Sussi, som jag tyckte allra mest om. Jag tror på att så fort man gör något kreativt och delar med sig berör man andra. Det har du gjort. Tack.”
***
Ser jag glad ut på bilden?
Ja, glad är vad jag känner mig efter ett mail som detta.
Blir det en fortsättning på Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött?
Svaret är att jag inte vet än … men självklart känner jag mig mer sugen på att faktiskt skriva en tredje bok i serien efter ett mail som detta.
***
(Fotot är taget av Petronella Simonsbacka och är från SmåLit bokmässa i Jönköping 2020.)
Maria Richardsson 