Man kan aldrig rå för vad man känner.
Det var precis så du sa när du gick.
Kunde du inte bara ha varit tyst?
Man kan aldrig rå för vad man känner.
Du log också, sådär lite lagom ursäktande.
Jag log inte tillbaka.
Nu är det över, sa du
Som om det var din sak att bedöma
när det var över för mig
Det är dags att gå vidare, sa du.
Gör det då. Men låt mig fortsätta gråta
låt mig ligga kvar
Det är dags att gå vidare
En sån jävla klyscha!
Det har aldrig funkat så. Inte för mig.
Klarar du dig nu? sa du
Vilken jävla fråga? Vad tror du själv?
Jag blödde kraftigt och saknade puls
Nej. Jag klarar mig inte. Jag gör inte det, sa jag
Fast när orden kom ut var du långt borta,
sedan länge uppkrupen i hennes famn
/Maria Richardsson
Välkommen till min Hemsida 