Gästbloggare: Maria Bouroncle

Nu är det redan slutet på december och ni som följer den här bloggen vet att det innebär att det är dags för månadens gästbloggare.

December månads gästbloggare heter Maria Bouroncle, och hon är en av de gästbloggare som jag har förmånen att vara personlig vän med.

Efter en lång karriär utomlands som internationell ekonom i bland annat Helsingfors, Köpenhamn och Washington DC är Maria tillbaka i sin hemstad Göteborg som författare på heltid. Hennes debut ”Det kom för mig i en hast: Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson” publicerades av Saga Egmont förlag julen 2018.

Den 18 januari 2020, kl 11.00 talar Maria om sin bok på Gamla biblioteket i Skara. Välkomna!

Här kommer Marias inlägg:

***

Mellandagsmorgon i Göteborg. Julen 2019 har kommit och gått. Snart är det nyår. I köksfönstret står en röd julstjärna, på bordet ett levande ljus.

Därute, kompakt mörker. Jag dricker svart te och bläddrar i dagstidningen. Nyss hemkommen från julfirande med nära och kära i trakten strax norr om Borås. Trakten där min mamma och mormor växte upp. Och så Ingeborg förstås. Ingeborg som var min mammas moster och som dränkte sina tre små barn i en tvättbalja 1929.

När jag var liten hade jag ingen aning om att Ingeborg hade varit gift. Jag hade ingen aning om att hon hade haft tre barn. Ingen i vår familj hade någonsin nämnt Tors, Efraims och Lucias namn. Historien om Ingeborg och hennes tre barn -min mammas kusiner som bara blev fem, tre och ett år gamla- fick jag reda på av en slump långt senare. När jag själv just hade blivit mamma för andra gången. Det skulle dröja 12 år innan jag vågade fråga mina släktingar om vad som hände den där dagen 1929. Det skulle dröja ytterligare sju år innan jag letat klart i arkiven och fått ned Ingeborgs berättelse på papper.

Jag hämtar kitteln med det varma vattnet och fyller min kopp. Julklappste från mina barn. De sover, det är fortfarande tidigt. Jag tänker på Ingeborg. Jag tänker på hennes jul för nittio år sedan, december 1929. Ingeborg är ensam för första gången i sitt 28-åriga liv. Utan familj, utan barn.

Ingeborgs rödmosiga ansikte lyses upp av ett talgljus. I knät under psalmboken gömmer hon direktör Fehrnströms julgåva, en vackert inslagen jultidning med illustrationer av Jenny Nyström. Hon petar andaktsfullt på det genomskinliga cellofanet. Det prasslar vid hennes lätta beröring och hon rycker förskräckt åt sig handen. Betraktar den blodröda rosetten och tänker på julstjärnan som väntar i cellen.[1]

Min mammas moster sitter på en träbänk i Växjö kvinnofängelses kyrksal. Organisten spelar Hosianna, Davids son och pastorn läser högt ur Lukasevangeliets andra kapitel. Ingeborg tänker på sin man, undrar varför han inte svarar på hennes brev. Hoppas så innerligt att allt ska bli bra mellan dem igen. Hon ber till Gud att Artur ska ta emot henne med ett gott hjärta. Min käre lille Artur, börjar hon varje brev. ”Julen är lång”, säger pastorn, ”han kommer nog till slut.” Och Ingeborg fortsätter hoppas.


[1] Utdrag ur Det kom för mig i en hast: Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson

www.mariabouroncle.com

Facebook: mariabouroncleauthor

Instagram: @mariabouronclewriter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s