Jag blev intervjuad i fredags för en tidning och intervjuad idag för en podd.
Det är förstås jättekul att många är nyfikna på mitt skrivande, men vilken skillnad det är på hur det känns efteråt beroende på om man blir intervjuad i en tidning eller för ljud.
När man blir intervjuad i en tidning kan man uttrycka sig precis som man vill, det är mer som ett samtal vänner emellan, säger man fel så är det bara att säga till och korrigera. efteråt känner man sig oftast positiv.
Men efter att ha blivit intervjuad för ljud … Varenda gång jag har blivit det känns det som om jag har uttryckt mig fel när det gäller det mesta. Jag upplever mig själv som svamlig, tycker att jag pratar för fort eller för sakta och med dialekten vet jag inte vad som händer: helt plötsligt känns det som om inget låter naturligt.
Att bli intervjuad i en tidning känns ganska förlåtande. Medan det känns precis tvärtom när man blir intervjuad för ljud.
Nåja. Jag har ju inte hört det färdiga resultatet än. Det blir som det blir, kanske överdriver jag.
Ni andra som skriver: Känner ni igen er i detta, eller tycker ni det är ungefär detsamma att bli intervjuad för en tidning eller för ljud?

Intervju i Skrivarpodden av Kerstin Önnebo på Bokmässan 2018, ett exempel på en intervju för ljud.
***
Länk till Skrivarpodden: http://skrivarpodden.libsyn.com/