Gästbloggare: Magnus R Lindgren

Idag känner jag att det kan vara dags att lägga upp januari månads gästbloggsinlägg. Magnus R Lindgren är författare och poet. Han har skrivit diktsamlingen Om det inte hänt hade jag inte blivit och den skönlitterära boken Detta privata.

Här nedanför kommer Magnus inlägg:

***

Det tog mig fyrtio år att bli författare

Redan på mellanstadiet sa min klasslärare Ann-Sofie: ”Magnus, ja han ska bli författare.” Jag hade skrivit en novell om mobbing som lästes upp på ett föräldramöte. Inte ett öga torrt. I tidiga tonår skrev jag rollspelsäventyr. Efter något år hade jag knackat ner ett helt eget rollspel på den elektriska skrivmaskinen. Pappa fick efter ett tag be mig sluta skriva, åtminstone om nätterna. Familjen kunde inte sova när skrivmaskinen brummade och tangenterna väsnades.

En himla massa olika jobb

Trots skrivmaskinen blev det tekniskt gymnasium. Arbetade som ingenjör i några år. Hamnade sedan på universitetet där jag pluggade medie- och kommunikationsvetenskap, ekonomi och svenska. En studiekamrat knäckte extra som frilansjournalist och jag tyckte det lät fantastiskt.

Mitt skrivande hade dock förvandlats, från fantasifullt och lekfullt till vetenskapligt, akademiskt och korrekt. Men jag närde nog ändå drömmen om att en dag bli författare, eller kanske journalist? Fick några texter publicerade. Startade företag. Fick fakturera. Mitt företag hette Skrivkraft, och det heter det förresten fortfarande. Anställd som informatör, hoppade av och blev så småningom frilansande skribent och copywriter. Fick både skriva och fakturera. Perfekt (nästan).

Åk på skrivarkurs och om inte det hjälper – gå en kurs på universitetet (eller flera)

2006 anmälde jag mig till min första helgkurs i skrivande. Blev helt biten och åkte sedan på många sådana kurser under åren som följde, de flesta med Ann Westermark. Där handlade det mycket om att våga, att börja skriva med hjärtat igen. Jag samlade textfragment. De alster som blev klara skickade jag till tävlingar. Jag fick några priser, men vann aldrig och det var kanske lika bra.

Hösten 2011 tog jag första steget mot det som i höstas blev en konstnärlig master i kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet.

För ett par år sedan började jag försiktigt kalla mig poet. Jag hade då haft flera utställningar av fotolyrik, flitigt publicerat min poesi på Facebook och Instagram och gjort uppläsningar i olika sammanhang.

Oktober 2017 utkom diktsamlingen ”Om det inte hänt hade jag inte blivit”, min skönlitterära debut i bokform. Är både glad och stolt över den boken och får alltjämt många fina hälsningar från läsare.

***

”Detta privata” – en bok du helst läser i smyg

Nu har jag skrivit en annan sorts bok: ”Detta privata”, som släpptes i november 2018. Här får du följa en passionerad sommarromans genom en tre månader lång dialog på Messenger. Så här presenteras den boken på Lea Libri förlags hemsida:

”Detta privata” är ett relationsdrama förlagt till en nätbaserad kontext, där varje ny kontakt aldrig är längre bort än ett fingerklick. Men vad händer när närhet uppstår bland algoritmernas ettor och nollor? När den Messenger-baserade dialogen leder vidare till fysiska möten? När två människor träffas IRL för att släcka sin kärlekstörst hos varandra?

I ”Detta privata” kliver du rakt in i dramats epicentrum. Hudlöst och naket får du följa en tre månader lång sommarromans, där inget är för intimt får att inte blottläggas.

Kortroman står det på omslaget. Men nej, det är ingen självklar genrebeteckning. Varje kapitel inleds i och för sig med en del av en berättelse som liknar en typisk roman, eller kanske en novell. Den berättelsen ger dig pusselbitar till ett före (om du så vill). Men mest framträdande är den heta passionen som skrivs fram genom Messenger-dialogen mellan det förälskade och så småningom försmäktande paret. Du hittar dessutom radbrutna dikter i min bok. Poesin kan få bli pusselbitar till ett slags efteråt (om du vill det).

På något sätt blev också Lydia Stille inblandad och fick sitt namn tryckt på omslaget. Lydia är något slags medförfattare – fiktiv eller verklig – eller pseudonym eller vad du vill egentligen. Jag gillar Lydia. Egentligen är hon en av huvudpersonerna i Hjalmar Söderbergs roman ”Den allvarsamma leken” från 1912. Nu är jag glad att hon vaknade till och hängde på. Tycker dessutom att hon påminner en smula om den kvinna som spelar huvudrollen i ”Detta privata”.

Kärlekens mysterium

Låter det kryptiskt? Kanske, men det är ingen särskilt svårläst bok jag skrivit. Tvärtom. Historien får pusslas ihop av dig när du läser samtidigt som du fyller i mellan raderna utifrån egna tankar, känslor, erfarenheter, tolkningar och moraliska aspekter. Din historia blir lika rätt som min.

”Du har onekligen lyckats med att förmedla drivkraften i vad den hägrande tvåsamheten kan göra för att till och med förstärka ensamheten. Både den vi väljer och den som undflys. Så insiktsfullt och vibrerande. Inkännande. Vågat och räddhågat.” – Anette Blomberg, konstnär och skribent

Så hoppas jag att kärlekens mysterium blir unikt återskapat av dig som läser. Och det är precis som det är med alla passionerade förälskelser – ett nytt mysterium varje gång.

Hur var det nu med författartiteln?

Två skönlitterära verk och man kan kalla sig författare, åtminstone enligt Sveriges författarförbunds invalskriterier. De har fått min ansökan och mina två böcker. Om jag blir godkänd blir jag författare på riktigt då? Nä så är det inte. Författare är alla som skriver. Och det visste kanske Ann-Sofie redan för fyrtio år sedan? För mig tog det lite onödigt lång tid att komma fram till samma sak. Men nu är jag här, mitt i mitt härliga skrivarliv och jag kan faktiskt kalla mig vad fan jag vill.

Magnus R Lindgren [https://www.facebook.com/omdetintehant/]
författare och poet

Du kan beställa mina böcker fraktfritt här! [http://lealibri.se/bestall/] Skriv ”Marias författarblogg” i meddelandefältet och du får 50 kronor rabatt per bok.

***