Det kan komma över mig alldeles plötsligt,
det där behovet av att skriva,
att få ner
det jag har inom mig.
Idag blev det en kvällsdikt fylld av starka känslor.
***
Jag var allt det du önskade dig att finna
jag var allt det du önskade dig att äga
jag var allt det du önskade dig att ha
Men så kom de
Åren
Ett efter ett efter ett
Det som en gång var vackert
förvreds i dina ögon
till något annat,
något att längta bort ifrån
Det som en gång var charmigt
blev irriterande
och fult
och jobbigt och tungt
Och så kom hon in
inklampandes på nätta fötter
Ung och vacker och livfull
så som jag inte i dina ögon längre var.
Hon får mig att andas igen, sa du,
som om jag någonsin skulle kunna förstå
Hon får mig att andas igen, sa du,
och gick
Du lämnade mig
utan att märka att min andning i samma stund upphörde
för andningen hon gav till dig
hade hon stulit från mig
Där låg jag på golvet
i dammet
i smutsen
och visste inte hur jag skulle sluta blöda
Som en våt fläck
som torkat in
låg jag förbrukad
förskrumpnad
och med allt det vackra instängt som i en kokong …
/Maria Richardsson- 2018
