Att det är oerhört svårt att få en bok utgiven på ett traditionellt förlag vet vi alla. Hur det går till när man får sitt ja kan se ut på olika sätt. Så här gick det till för mig:
Jag hade kämpat länge för att få min bok utgiven. Jag hade haft den ute på förlag med bara standardnej som svar först. Sedan skickade jag till lektör, omarbetade boken, och skickade till förlag igen.
Jag började få utförligare svar. Jag hade två olika typer av hybridförlag som ville ge ut boken när plötsligt ett traditionellt förlag hörde av sig på telefon och sa att de var intresserade. Jag fick besked om att de eventuellt ville ge ut boken. Att de tyckte om den väldigt mycket … men att de inte var helt överens.
Att vara i den situationen, att bara gå och vänta och känna att hela ens framtid är beroende av om det blir ja eller nej, för så kände jag verkligen, är en mycket speciell situation.
”Vi hör av oss om en vecka med besked.” Så sa förlagschefen. Och sedan var samtalet över.
Efter en vecka var jag närmast i upplösningstillstånd, men inget telefonsamtal kom. Det dröjde ett par veckor till, och sedan fick jag besked att de behövde mer tid för att komma fram till ett beslut. Jag pendlade verkligen mellan hopp och förtvivlan, från början hade jag mer hopp än förtvivlan, men ju längre tiden gick desto mer osäkert kändes det. De bad om ytterligare tid. Då började jag känna att det nog skulle bli ett negativt besked ändå. Eftersom det dröjde.
Den första april 2017 satt jag förstrött och kollade igenom mina mail. Och så plötsligt såg jag att jag hade fått ett mail från förlaget. Jag försökte förbereda mig på vad som skulle stå där. Jag försökte förbereda mig på ett nej. Så tryckte jag upp mailet och läste det.
Det var inget nej.
”Nu har förlaget bestämt sig och vi vill gärna ge ut din bok” stod det. Jag läste mailet flera gånger. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Fast det tydligt stod i mailet att de ville ge ut boken blev jag rädd att jag fattat fel. Min man fick komma och läsa mailet. Men det var så overkligt att efter så lång tid plötsligt få ett ja på det sättet att jag fortfarande kände mig skeptisk. Då såg jag att mailet var skickat på natten, några minuter innan tolvslaget. Alltså precis på gränsen mellan den 31 mars och 1 april. Och då drabbades jag av en fasa att det var ett aprilskämt …
Så här efteråt inser jag naturligtvis det absurda i att ett seriöst förlag skulle skicka ett sådant mail som aprilskämt, men min hjärna var så inställd på ett nej att det var svårt att förstå.
Det var ju inget aprilskämt, det var helt enkelt ett ja. det var det ja som jag hade väntat så oerhört länge på.
Och plötsligt insåg jag att allt slit, all tid, all kraft jag lagt ner var värt det.
Det finns ett före och det finns ett efter. För efter detta förändrades mitt liv! 🙂
Foto: Ola Hendberg. (Bilden är från min bokrelease på Stadsbiblioteket i Skövde den 22 september 2017.)
Maria Richardsson 