”The girl in the Spider´s web.”

20180505_180510

”The girl in the Spider´s web.” Så heter filmen baserad på den fjärde romanen i serien Millennium. Det är också en passande rubrik till detta inlägg.

Det är ett drömyrke för väldigt många att bli författare, det är jag väl medveten om. Men det här att man skriver sin bok i ett flow på ett halvår och sedan slåss förlagen om att ge ut den, det stämmer väldigt dåligt med verkligheten. Visst finns det solskenshistorier, det finns författare som det blir just så för, men tro mig, det är inte det vanliga förfarandet. Det vanliga förfarandet är att man får refusering efter refusering efter refusering efter refusering … och att man får skriva om delar innan man får sitt ”ja.”

Och det är också stor skillnad på olika förlag, många av förlagen idag är hybridförlag vilket innebär att man får bekosta stora delar av boken själv. Man kan förstås välja att ge ut sin bok helt själv, men då måste man också bekosta allt.

Att bli utgiven på ett traditionellt förlag är det svåraste. Det är naturligtvis inte omöjligt, jag är ju en av dem som till slut lyckades, men det tog lång tid och det krävdes att jag tänkte om rejält. Och det är ju mycket det den här bloggen fokuserar på: Att man måste kämpa stenhårt, att man inte får ge upp!

Allt är inte positivt, allt är inte fantastiskt. Inte ens när man har fått sin första bok utgiven på ett traditionellt förlag.

Min tredje bok, mitt kriminaldrama, får mycket av min tid och kraft. Och nu sitter jag fast, fångad av researchen. För mig är researchen viktig, jag vill att saker ska stämma med verkligheten. Och nu sitter jag i en situation där jag behöver tänka om när det gäller betydande delar av mitt manus. Jag har nämligen kollat upp med en expert på ett visst ämne, och så här kan det inte gå till. Här sitter jag med mitt manus och stirrar på de scener det gäller, scener som är något av det allra starkaste i boken och vet att jag måste ändra, fast jag har ingen aning om hur.

Just nu.

Jag har varit vaken hela natten och grubblat, för att hitta en lösning, men fortfarande känns läget låst.

Många undrar förstås varför jag inte kollade upp detta innan jag skrev, men det alternativet fanns aldrig. de här scenerna visste jag inte om när jag började, de blev till efter vägen. Och jag hade heller inte kunnat kolla upp researchen efter scenerna, hade jag gjort det hade jag aldrig fått till resten av boken.

Nu har jag alltså två val. Antingen lägger jag ner boken och börjar på något annat, ELLER så ser jag till att lösa det!

För mig är mitt val självklart: Jag ser till att lösa det! Punkt slut! Aldrig i livet att det skulle vara ett alternativ att släppa den nu.

Nej.

Det svåra är att just i detta sitter jag väldigt ensam. Det finns ingen att fråga om råd. Eller, det finns folk att fråga om råd, men just det här MÅSTE jag lösa själv.

Så är det.

Har jag trasslat in mig i nätet är det jag som måste ta mig ut! Och tro mig, det kommer jag att göra också. På något sätt …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s