Att skriva dikter – är det alltid att blotta sitt inre?

20180517_195952Detaljbild från bokomslaget till Den blomstertid nu kommer.

***

Att en bok inte måste vara självupplevd är ju en självklarhet, och så är det ju med en dikt också.

Eller?

Jag har märkt att när jag lägger ut en känslosam dikt så är det alltid någon av mina vänner som skickar ett privat meddelande och frågar hur jag mår eller om något har hänt. Men det är det aldrig någon som gör om jag skriver en annan typ av text, även om den nu är lika känslosam. 

Är det skillnad?

Varför är det skillnad?

(Denna dikt skrev jag igår.)

***

Sommarminnen

Jag minns det som ingen får minnas
Jag minns det som ingen annan minns
Jag ser på soffan med avsmak
Mitt hjärta slår så jävla fort så du anar inte

Det skulle ju vara så häftigt
Det skulle ju vara så coolt
Som en tygdocka som kastas runt
Denna förbannade yrsel

Jag minns skratt och blottade tänder
Doften av tobak, av tall och av dill
Solvarma jordgubbar
Och en svettig manskropp över mig när jag gråter …

 

/Maria Richardsson – 2018

***

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s