Är alla böcker på sätt och vis självbiografier?

20170721_083523Det här citatet har jag funderat en del över.

Om man skriver en självbiografi är det naturligtvis så att man blottar sig, att man visar sitt inre. Men hur är det om man skriver en story som är påhittad, fast med stänk och inslag av sådant som faktiskt har hänt?

Jo, det är klart att det stämmer till viss del. Känsliga saker avslöjas som inte har avslöjats förut.

Det mest intressanta i sammanhanget är dock att jag har hört att de  flesta läsare tror / tar för givet att det mesta man skriver har hänt oavsett om man säger att man skrivit en självbiografi eller inte.

Innan min bok blev utgiven kände jag mig lite orolig för det där, jag var orolig för att någon skulle känna sig utpekad TROTS att jag var väldigt noga med att få fram att ingen av karaktärerna var tagen från verkligheten. Av just den anledningen utspelar sig  Den blomstertid nu kommer i en fiktiv stad. Jag var rädd att folk skulle börja spekulera i vilka de olika karaktärerna var om det utspelades i Skövde, att de skulle dra egna slutsatser av det som stod. Och här kan jag erkänna att om någon i min närhet hade skrivit en bok som utspelades i Skövde så hade jag nog själv funderat en del över vad som var sant och om någon av karaktärerna var byggd på någon jag känner.

Sanningen är att karaktärerna ÄR påhittade, fast det är klart att vissa drag eller egenskaper kan komma från någon jag känner. Och vissa händelser har hänt, fast aldrig på det sättet som det står. Vissa repliker är också tagna ur verkligheten, fast då är de sagda av någon helt annan än i boken.

Jag vill ha det så! Jag älskar att kunna lägga till och dra ifrån, att krydda verkligheten så som jag vill.

Jag ville skriva en bok om högstadiet: om hur psykiskt dåligt många unga tjejer mår, om hur man försöker hitta sin egen identitet samtidigt som man känner sig pressad att vara som alla andra, att det finns så mycket som händer BAKOM varje individ, så mycket som man aldrig får se. Framförallt ville jag få sagt att det inte är så att ALLT var bättre förr!

Att skriva boken var på sätt och vis som att gå i terapi. Jag fick handskas med ångest över att må dåligt och ilska över att bli förminskad till någon som var mindre värd.

För mig var inte det viktiga att berätta precis som det var … utan att få berätta UNGEFÄR som det var! Och jag fick sagt EXAKT det jag ville!

kaffebok01 (005)Foto: Chatrin Carlsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s