Slutredigering är ett vackert ord!

 

20180505_180510Att skriva en bok för att få den utgiven på ett förlag kan liknas vid att lägga ett pussel som inte går att få ihop. Inte förrän du har ALLA bitar tillgängliga, och det har du inte från början. Det tar tid innan alla bitar ligger på bordet framför dig, och det tar tid innan du förstår HUR du ska få dem att passa ihop.

Först skriver man boken. Många tror att det är allt som krävs, men så är det inte.  Efter att boken är skriven måste den redigeras. Hur lång tid och hur omfattande redigeringen är beror helt på författaren.
BARA författaren kan ta beslutet att boken är KLAR. En del skummar igenom sitt manus och bedömer att den är klar där, i det läget när man gått igenom den en gång. Med min debutbok Den blomstertid nu kommer gjorde jag den bedömningen. Nu vet jag bättre.
Att jag tänker på ett annat sätt nu beror på flera saker, men framförallt två.

För det första så vet jag vad som krävdes med debutboken. Jag minns alla refuseringar och jag minns lektörsutlåtandet. Jag minns hur jag tänkte annorlunda efter det, vilket i korthet innebar att jag skrev till, tog bort och skrev om. Lektörsutlåtandet var som en aha-upplevelse för mig, jag insåg plötsligt att det fanns någon form av ”mall” som man borde gå efter, en mall med vändningar och en rejäl twist. Jag hade både vändningar och en rejäl twist, men tydligen ansågs den inte vara rejäl nog.

”Bre på!” skrev lektören. ”Ge dem något oväntat!” ”Få dem att dra efter andan!” Jag lade till ett sidospår, ett sidospår som jag tidigare inte tagit med därför att jag tyckte det blev lite väl tilltwistat men nu tänkte jag alltså om. (Och jag fick ju också boken antagen till slut!)

För det andra har jag nu gått färdigt min utbildning Skrivarlinjen, distans, och min kunskap om själva hantverket att skriva en bok har fördjupats. Jag känner mig lugnare och säkrare. Om det kommer en motgång så har jag lättare att tackla den!

Den här gången skickar jag inte mitt manus till lektör, jag tror mig veta ungefär vad det skulle stå i utlåtandet och det gör att jag kan redigera mer effektivt själv. Vilket jag också har gjort. Självklart har jag dock testläsare. En del skickar ut manuset till så många som möjligt, men inte jag. Jag har också valt bort att ha mina närmaste vänner som testläsare.

Jag har tre testläsare denna gång, och det är tre personen som jag verkligen litar på. De är mycket kompetenta, de kan det här med att ge respons och jag vet att de är ärliga. Och en annan sak som också är ett stort plus är att de är väldigt olika som människor. I vissa fall reagerar de på samma saker, medan det i vissa fall kan vara så att någon skriver att ett stycke är briljant samtidigt som någon annan tycker att stycket känns otydligt.

Vad gör jag då?

Jo, då tar jag några rejält djupa andetag och känner efter. Vem har rätt? Blir det bättre om jag ändrar?

Den som bestämmer i sista änden, det är författaren själv, i det här fallet jag. Och nu befinner jag mig mitt i en massa åsikter om mitt manus. Idag ägnar jag mig åt att lägga  tid på att läsa igenom mina första hundra sidor och ta beslut på hur jag ska ha det med dem. Det är svårt, men det är också väldigt roligt. Och pusslet har inte längre så många bitar kvar att lägga.

Nu är jag inte ensam längre om manuset. Mina testläsare är också inne i karaktärernas händelser och liv … DET är en häftig känsla!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s