Att vara djupt insyltad i redigeringsarbetet med sin bok innebär att leva i en slags bubbla. I denna bubbla befinner sig jag och mitt manus. Allt som har med manuset att göra.
Allt ska vändas på, allt ska vridas på. Flera varv. Det är en jobbig process. Ibland måste man ut ur bubblan. Att få andas lite annan luft. Och sedan tillbaka in igen.
Under den här processen pendlar känslorna för texten som mest. Vissa dagar tänker man att texten är helt outstanding, det starkaste man läst i sitt liv… men vissa dagar tänker man snarare ”Vad är det här för skit?”
Jag har ju gått igenom den här processen en gång tidigare med ”Den blomstertid nu kommer”och det var likadant med det här pendlande upp och ner då med.
Samtidigt som den här fasen är jobbig så är den ju så otroligt viktig, och så oerhört spännande. Nu är det liksom ingen lek längre … Det är nu det är på allvar. Och DET är en häftig känsla!
Välkommen till min Hemsida 