Vissa dagar är tunga utan att det finns anledning, jag tror man får finna sig i att det är så. För egen del tror jag att det beror på att jag ställer för höga krav på mig själv. Jag tillåter mig inte alltid att vara trött, och då slår det tyvärr alltid tillbaka så att jag blir ännu tröttare. Dumt …
Idag ledde det dock till något bra, jag fick precis till en dikt som jag känner att jag tänker behålla. ❤
Det rinner ur mig ibland
ibland när jag vaknar
ibland när jag faller och faller
Jag reser mig upp
och jag tänker ”skärp till dig”
och jag tänker ”du borde vara lycklig”
Igår var det så
kanske imorgon
men idag måste jag få falla
Det rinner ur mig ibland
men vad är det som rinner
då när jag faller och faller
Det är min styrka
mitt hopp
Det är mitt liv
i min kropp
det är min tro på mig själv
och att jag kan
Och jag låter mig falla
för det finns inget val
idag finns det ingen väg tillbaka
Men jag tänker
att imorgon
är en helt annan dag
och imorgon
kanske livet
är tillbaka …
