Om starka band till sina barn …

20170810_152452Den blomstertid nu kommer är inte självbiografisk, men för att kunna skriva BRA måste det kännas som om den är det. Man måste som författare vara närvarande, gå in i karaktären man skriver om och uppleva scenen på riktigt. Det starka band man får till sina karaktärer kan närmast liknas med bandet till sina barn. NATURLIGTVIS påstår jag inte att det är samma sak … men det är ändå något åt det hållet.

Jag hade en diskussion om tatueringar med Joel för ett tag sedan. Han är tatuerad, och jag är det inte. Jag sa att OM jag skulle tatuera mig skulle jag nog tatuera in mina barns namn. Joel, Leon … och Linda, Anna, Sofi och Sussi. Joel tyckte jag var fjantig och naturligtvis var det inte helt på allvar men poängen är att de här tjejerna är en oerhört stor del av mig. Jag har skapat dem, sett dem växa och utvecklas. Och jag tänker på hur de skulle agera i olika situationer, vad de skulle säga … När någon av dem får sitt hjärta krossat är det jag som lider och när någon av dem faller är det jag som faller. Det gör ONT att skriva, och det ska göra ONT att skriva …

Min familj blir emellanåt ganska trötta på att höra om mina karaktärer, och jag kan verkligen ha förståelse för det. Inte konstigt att jag längtar efter att boken ska släppas så att ni läsare kommer få tillgång till min värld, deras värld. Ni anar inte hur oerhört spännande det kommer att bli för mig att få höra vad ni tycker …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s