Man är mindre störd av kylan när någon vill prata om ens böcker.

Nu har jag stått i Skövde centrum de två senaste lördagarna och de två senaste söndagarna med mina böcker. Jag frös alla dagar, ibland otroligt mycket. Jag hade ordentligt med kläder på mig, men frös ändå. (Ja, jag är väldigt frusen av mig.) Just nu känns det som om jag inte vill stå utomhus på vintern med mina böcker igen … men det där hinner ju ändra sig, och det VET jag att det gör!

För bortsett från kylan (och stark vind igår, vilket gjorde att jag faktiskt fick hålla fast saker för att de inte skulle blåsa bort) så ger det så mycket att träffa folk på det här sättet!

En positiv sak var att många som var okända för mig visste vem jag var och hade hört talas om mina böcker. En del hade också redan läst eller lyssnat på någon/några av dem. Och när folk kommer fram och vill diskutera MINA karaktärer i MINA böcker spelar det inte längre någon roll att det är kallt ute.

Inte hade den kalla vinden någon betydelse när den där mannen kom fram och sa att han gillade mina böcker lika mycket som Emilie Schepps böcker.

Inte heller kände jag mig störd av kylan när den där kvinnan kom fram och sa att hon väntade desperat på tredje boken i Lena Borell-serien.

De här helgerna har bjudit på många intressanta möten och samtal med olika typer av människor i skiftande åldrar. Det har också blivit intressanta diskussioner med mina två författarkollegor som delade bod med mig, Karin M. Karlberg den första helgen och Jan-Erik Ullström den andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s