Jag har varit med i P4 Skaraborg några gånger. Det har ju varit vid särskilda tillfällen, som när jag har släppt en bok.
Igår var jag också med i radion, men denna gång gick det inte alls till så som det brukar. Av en slump fick jag se på Facebook att en reporter från P4 Skaraborgs Tisdagsresan befann sig i byn och bad om tips vem han kunde besöka. Tipsen haglade in.
Det kändes först lite dumt att tipsa om mig själv, så tanken fanns att strunta i det, men så tänkte jag efter. Att vara författare ÄR inte som vilket jobb som helst, man måste för det första hela tiden se till att försöka nå ut. Och för det andra: Man kan inte undvika att göra saker för att någon annan eventuellt tycker att det är fånigt. Jag vet nämligen att oavsett hur stor eller liten plats man tar så finns det alltid folk som kommer att reta sig på det man gör.
Så: Jag skrev ”Välkommen hem till mig om ni vill kolla in hur en författare jobbar på dagarna”, och sedan släppte jag den saken. Men det dröjde inte länge innan han ringde på dörren och det blev direktsändning i trädgården. Det var ett kul samtal, med lite annorlunda vinkling på frågorna, och kanske kan det vara så att intervjun ledde till att någon som inte hört talas om mina böcker nu blev sugen på att läsa dem.
Man måste våga för att vinna! Så är det. För den som aldrig vågar kan heller inte vinna.
Men det är klart att det finns en gräns. Det finns alltid en gräns, och den gränsen vill jag inte passera.
När jag berättar att jag är författare är det en upplysning, men där räcker det. Sedan är det upp till reportern att bedöma om han är intresserad av att prata med mig eller inte. Där går min gräns.
Bilden här nedanför togs av Håkan, reportern, direkt efter intervjun. Jag hittade den på P4 Skaraborgs Instagramsida och hoppas det är okej att jag lånade den. 🙂
