Många har frågat mig hur mycket av karaktären Linda (från Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött) som egentligen är jag. Jag har ju nämligen berättat att karaktären Linda är byggd på mig. Svaret på den frågan är att en hel del med Linda egentligen är jag … men väldigt mycket med henne är det inte.
Jag kände mig också osynlig på högstadiet precis som hon, jag drömde också om att bli en helt annan precis som hon.
Kanske den allra största likheten: Gympalektionerna.
Jag hatade också gympalektionerna. Försökte alltid slippa ifrån, men blev tvingad. Blev förnedrad. Fick ångest. Blev alltid vald sist.
Jag färgade också håret blont dagen efter jag slutade nian, jag permanentade också håret och jag gick också omkring med svart herrhatt hela gymnasiet.
Jag hade också en knapp (tro det eller ej) som var fäst på baken där det stod Om du tänker beröra min bak, gör det med kärlek.
De flesta av killarna Linda träffar har varit killar jag har träffat, på ett eller annat sätt.
Men till skillnad mot Linda hade jag kompisar på högstadiet, karaktären Sebastian påminner inte om någon kille jag har varit ihop med och i många scener har jag låtit Linda handla helt tvärtemot vad jag skulle göra.
Lena Borell då? Det finns vissa tydliga likheter där med, men väldigt, väldigt många skillnader.
Det är kul att skriva på det sättet tycker jag.
Att jobba med detaljer där bara jag (och kanske någon annan) vet att det jag skriver är direkt taget från något som faktiskt hände.
På det här sättet använder jag mig exempelvis av autentiska gräl jag och min man har haft, eller jag och mina tidigare pojkvänner.
Att jag kanske använder en replik som faktiskt yttrades precis så som jag skriver det, fast den fortsatta konversationen är helt annorlunda.
Min man får små pikar då och då i mina manus, när han helt plötsligt hittar vissa av sina små egenheter hos någon av männen i mina böcker.
Och hur osannolikt och överdrivet det än låter: Alla de bedrövliga raggningsrepliker som Agnetha blir utsatt för i Och allt blir återfött är repliker som jag har fått från olika män.
Det är häftigt att skriva på det sättet.
Roligt.
Intressant.
Att blanda självupplevt med fiktion precis som jag vill.
För då är det bara jag som vet vad som verkligen stämmer.
Men nu vet ni också. Fast bara lite.
Maria Richardsson 