Det fiktiva blir självupplevt när jag skriver.

Just nu, i min författarvardag:

Att påstå att jag känner mig låg nu är en underdrift. Jag är ledsen, riktigt ledsen. Tårarna ligger väldigt nära. Jag mår illa. Jag har precis blivit överfallen och det gör ont överallt.

Samtidigt.

Jag går här med skammen över det jag gjorde. Fy fan. Det jag utsatte *** för. Hur i helvete kunde jag?

Jag ska in och duscha nu. Duscha av mig allt det här som hände, för jag behöver inte känna det mer nu. Jag har fått ner det perfekt, idag har jag redigerat det jobbigaste stycket i boken och det blev makalöst bra.

Detaljer, detaljer, detaljer.

För varje finslipning blir det bättre.

Del 3 i Lena Borell-serien kommer bli riktigt, riktigt bra!

Foto av Karolina Grabowska pu00e5 Pexels.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s