Som jag har skrivit om flera gånger här på bloggen så var Våroffer ett slags experiment. Jag ville testa på att skriva en kriminalroman, men visste inte alls om den skulle passa in i de kriterier som krävdes för att vara just en kriminalroman.
Från början fanns inga tankar på en serie, jag visste inte ens om jag skulle få ihop en bok, jag ville egentligen bara testa på genren och se hur det blev. Och från början utspelade den sig inte i Skövde heller, den utspelade sig i Stockholm.
Det var först när själva råmanuset var skrivet och jag skulle redigera som jag tänkte om.
Jag hade ingen aning om ifall boken skulle uppfattas som otäck eller inte, verkligen ingen aning. Men nu kan jag konstatera att många nog tycker det. Det har jag nämligen läst i recensioner och läsarkommentarer, som i den här recensionen av Våroffer på Nextory:
Men hur otäck en bok ska vara för att uppfattas som just otäck beror naturligtvis främst på vem som läser den. Vilken typ av böcker man föredrar, vad man är van vid och hur man är som människa.
Och hur ”nära” boken kommer.
Maria Richardsson 