Här på Marias Författarblogg försöker jag blanda mina inlägg så att det blir en mix både av allt det positiva som har hänt mig men också av det som varit negativt. Eftersom jag sedan jag blev utgiven bestämt mig för att ha ett positivt tänkande och hela tiden jobba framåt så kan man förstås få intrycket av att allt bara flyter på och att hyllningarna strömmar in, men så ser det förstås inte ut hela tiden.
Jag har skrivit mycket om känslan, den där oerhörda lyckan jag känner av att få ytterligare en fin läsarkommentar på någon av mina böcker.
Idag tänkte jag berätta om det motsatta, om hur det känns, hur det verkligen känns att få en rejäl sågning.
Låt mig börja med att berätta hur tacksam jag är över att jag inte fick några sågningar i början av mitt författarskap, för vid den tiden var jag mer känslig. När man släpper sin första bok har man ingen aning om hur den ska tas emot, så hade jag läst en riktig sågning i det läget hade det förstås varit mer jobbigt.
I ärlighetens namn har jag fortfarande inte sett till några sågningar på vare sig Den blomstertid nu kommer eller Och allt blir återfött. Nej, de två böckerna får fortfarande höga betyg av de som läser dem. Till viss del har det förstås med genren att göra. Så här står det till exempel på baksidan av Den blomstertid nu kommer:
Den blomstertid nu kommer är en omtumlande bok om känslor, fasader och mänskliga hierarkier. Om att försöka hitta sig själv och undvika att gå under. I centrum står de fyra tonårstjejerna Linda, Anna, Sofi och Sussi som var och en kämpar med att få ordning på sina liv. Boken utspelar sig på 80-talet, men är inte en sedvanlig nostalgisk tillbakablick. Allt var inte bättre förr. Det är bitvis en svidande kritik mot en oförstående vuxenvärld som valde att blunda och sopa under mattan. Samtidigt är boken en kärleksförklaring till det som en gång var och ett försök att försonas med detta.
Jag tror att man får en tydlig känsla av om det här låter intressant för en själv eller inte när man läser de orden. Och om man inte tilltalas av det som står där så läser man den helt enkelt inte.
Med deckare är det inte riktigt lika enkelt. För många av de som läser eller framförallt lyssnar på deckare slukar allt som kommer ut i genren, och det märks också på recensionerna. Så med Våroffer fick jag väldigt mycket högre siffror (mer läst/lyssnad på) men de högre siffrorna har också lett till att bland alla fina kommentarer och fantastiska recensioner av Våroffer på Storytel kan man hitta dem.
Sågningarna.
”Vilken jävla kass bok.”
”Fruktansvärt naiv historia.”
”Orkar inte.”
”Löjlig.”
Jag skulle ljuga om jag låtsades att det inte kändes, om jag påstod att det inte gjorde ont. För det gör ont. Det gör till och med ganska så rejält ont.
Men jag har lärt mig att hantera det.
Jag har nämligen gjort så att jag har gått in på de där superhyllade deckarna som ligger på Storytel, de som alltid ligger högst på alla listor. Och så har jag kollat in recensionerna där. Och det har lett till att jag har förstått att det faktiskt ser likadant ut för dem. För bland deras hyllningar ligger de också. Sågningarna. Det är faktiskt så.
Det handlar helt enkelt om att man som författare inte kan tilltala alla, och det måste man förstå. Därför kan jag hantera mina sågningar och gå vidare.
En författarkollega sa till mig en gång att ett tecken på att man är på väg att slå igenom är att sågningar hittas bland hyllningarna på Storytel.
En annan författarkollega sa att hon var övertygad om att många av de som skrev de där negativa kommentarerna på Storytel var frustrerade över helt andra saker, de ville egentligen bara trycka ner någon.
Och en tredje författarkollega sa att man som ny författare borde få kunskap i hur man skulle göra för att skaffa sig noshörningshud.
Så jag ser dem.
Sågningarna.
Jag låter dem få göra ont.
Men sedan går jag vidare och väljer att fokusera på de andra kommentarerna. De som är så extremt många fler.
De fina kommentarerna.
Hyllningarna.
Jag skriver inte mina böcker för att tillfredsställa alla.
Jag skriver mina böcker för dem som gillar mitt sätt att skriva på!
2032 betyg på Storytel och ett snittbetyg på 3.90. Det är bra! Jag fokuserar på det stället!
Maria Richardsson 