Jag har alltid skrivit dikter.
Jag har alltid gillat skrivandet i olika former: Att skriva böcker, att skriva låttexter, att skriva dikter.
Mina böcker är väldigt känslosamma, och det blir dikterna med, kanske ännu mer. Helt klart är att de i alla fall blir väldigt mycket mer personligare. Jag har tidigare sagt att jag inte har några tankar på att skriva en självbiografi, men en diktbok skulle nog ändå bli något åt det hållet, som lösryckta scener ur en självbiografi.
För en diktbok kommer det att bli framöver. Jag har en fil på datorn där jag lägger in mina dikter, jag samlar ihop dem tills jag har rätt antal.
Här är en av mina senaste:
Reflektion
*
Från början var det ju så jävla vackert
men det var rått
och det var utom kontroll
*
Aldrig har jag älskat någon så
jag utplånade mig själv
tills bara du fanns kvar
*
Jag såg bara det där som förenade oss
den där passionen
den som var på liv och död
*
Jag såg aldrig tecknen
jag såg inte det som trasade sönder
och hur jag trycktes ner till ingenting alls
*
Svartsjukan visste inga gränser
inte min
och verkligen inte din
*
Ingen har uppvaktat mig så
och jag trodde att det var ett tecken
på att du verkligen älskade mig
*
Jag tvivlar inte på att du gjorde det
att du ville mitt bästa från början
innan det blev till en maktkamp
*
Plötsligt var allt jag gjorde fel
kärlek och hat låg för nära
och blev till samma sak
*
När det tog slut trodde jag att livet var slut
att jag var slut
och det enda som inte var slut var mina tårar
*
Och jag förnedrade mig
på så många sätt
för att få behålla dig
*
Men nu kan jag se
hur oerhört fel jag hade då
för nu kan jag se vem du var
*
/Maria Richardsson
Maria Richardsson 