Igår hade vi alltså loppis här i Igelstorp där jag bor, och det var ett 30-tal olika adresser som var med.
Hur kom jag på tanken att erbjuda mina böcker där?
På en loppis?
Låt mig förtydliga: Jag värdesätter mina böcker väldigt högt, Den blomstertid nu kommer och Och allt blir återfött är båda två kvalitetsböcker som jag är väldigt stolt över. Den känslan ändras inte, oavsett om jag är i en fin hotellfoajé eller på en loppis.
Loppissakerna såldes för sig, böckerna för sig, på ett separat bord.
Olika swishnummer för loppissakerna och böckerna.
När man är på loppis är det okej att pruta, men inte på mina böcker.
När någon kom upp på garageuppfarten presenterade jag vad jag hade för grejer, och så sa jag Och här är mina böcker som jag har skrivit.
Om personen ifråga sa Jaha och gick till loppisgrejerna nämnde jag inte mina böcker mer. Men om personen kom fram till bokbordet och sa Är du författare alltså? så sa jag Ja. Ställde de då en följdfråga så svarade jag.
Det gäller att känna av läget.
Många går på loppis för att göra fynd, för att köpa så billiga saker som möjligt.
Men en del går på loppis för att det kan vara kul att hitta på något, och bland dem fanns det en del som tyckte det var jätteintressant med mina böcker. Det visade sig dessutom att några av dem hade lyssnat på Våroffer och tyckte det kändes häftigt att det var jag som hade skrivit den. Många bläddrade i böckerna, (jag sålde ett exemplar) många tog visitkort, och en hel del intressanta diskussioner blev det.
Ett bra tillfälle att marknadsföra böckerna helt enkelt!
Och ett jättebra tillfälle att berätta om att Våroffer snart ska släppas som pappersbok!
Loppisgrejerna hade flera egna stationer 
Och mina böcker hade ett eget bord
Maria Richardsson 